Jakob Lilja skrev i februari, just innan den ryska invasionen av Ukraina, på ett kontrakt över två år med den ryska KHL-klubben Dynamo Moskva.
Men efter den ryska invasionen har Lilja själv velat bryta kontraktet, men menar att han inte haft råd att köpa ut sig själv från sitt kontrakt med den ryska klubben.
– Jag har varit väldigt tydlig med att jag ville bryta det. Jag själv personligen har inte råd att köpa ut mig från detta. Den ekonomiska möjligheten har jag inte. Det är helt enkelt mer pengar än vad jag äger, sa han till SportExpressen.
Förbundets svar: ”Väldigt mycket pengar”
Lilja ställde sig också frågande till att han inte hört något från det svenska ishockeyförbundet, som han hoppades skulle vara till hjälp för att kunna bryta kontraktet.
Men enligt förbundet så har man inte möjlighet att hjälpa spelare i KHL med att avsluta sina kontrakt i förtid, då det enligt det svenska ishockeyförbundets generalsekreterare Johan Stark handlar om att KHL-avtalen bygger på rysk lag snarare än IIHF:s regelverk.
– Som jag förstått det bygger inte KHL-avtalen på IIHF:s regelverk utan på rysk lag. Då har IIHF sagt att de inte har möjligheten att bryta avtalen, säger Johan Stark.
Hade ni hoppats kunna hjälpa spelare att lösa sina avtal?
– Ja det är klart, men vi sitter inte med det mandatet. Men inte ens IIHF som huvudorgan sitter på det mandatet med KHL-avtalen. De bygger på rysk lag, då blir IIHF tandlösa. Som jag förstått det ska KHL i sina avtal ha ut-klausuler för både spelare och klubb. Spelare får köpa ut sig för två tredjedelar av kontraktsvärdet, vilket är väldigt mycket pengar. Framför allt önskar man att man haft snabbare och tydligare svar. Det är en svår situation för spelarna och vi vet om det. Man känner sympati med dem.
”Vi äger inte spelarna”
Johan Stark menar också att det finns en skillnad mellan de spelare som, likt Jakob Lilja, skrivit på kontraktet innan invasionen jämfört med de som valt att skriva på sina kontrakt efter den ryska invasionen.
– Som vi har diskuterat så är det en skillnad, med Lilja som exempel, med spelare som ingått avtal innan invasionen. Däremot i de situationer där man aktivt valt att förlänga eller åka dit efteråt är en annan situation. Det är då förbundsstyrelsen måste ta ett policybeslut, vilket man kommer göra under hösten, ”hur ska man förhålla sig till det här?”. Då i spelarens relation till Tre Kronor, säger Stark och avslutar:
– Vi äger inte spelarna, men däremot är det ett förtroendeuppdrag att representera Tre Kronor och våra landslag.
