Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Som barn fick man lära sig att hata IFK"

På 540 meters djup i Kirunagruvan finns spår av arbetarnas idrottsförening: Kiruna AIF. Foto: Olle Wande / FOTO: OLLE WANDE / KOD: 7138 EXPRESSEN
Kiruna AIF-profilen Jan Aspvik. Foto: Olle Wande / FOTO: OLLE WANDE / KOD: 7138 EXPRESSEN
Gruvarbetaren och supportern, Anders Andersson, visar stolt upp sin Kiruna AIF-tatuering med tillhörande t-shirt. Foto: Olle Wande / FOTO: OLLE WANDE / KOD: 7138 EXPRESSEN
Nere i Kirunagruvan träffar SPORT-Expressen Kiruna AIF-profilerna Jan Aspvik och Bengt Waaranperä samt supportrarna Anders Andersson och Tomas Estola. Foto: Olle Wande / FOTO: OLLE WANDE / KOD: 7138 EXPRESSEN

KIRUNA. 540 meter under jord har någon målat bokstäverna "AIF" på en vägg i en gruvgång.

De står där som en påminnelse om en annan tid. Tiden när Kiruna var svensk hockeys talangfabrik, när klasskampen rasade och rivaliteten mellan två klubbar rev upp ett sår som delade en hel stad.

Ett halvt sekel senare blöder det igen.

Kiruna AIF har återuppstått och fyller än en gång Matojärvi ishall precis som på Börje Salmings tid.

Men nej.

Långt i från alla jublar.

Signalen går för periodpaus. I samma ögonblick öppnas porten till grusplätten utanför Matojärvi ishall och ett gäng huttrande åskådare väller ut.

Termometern visar i och för sig bara åtta grader utomhus. Men jämfört med klimatet inne i landets äldsta ishall känns det mest som rena bastun.

Inne på Matojärvis is är det match mellan Kiruna AIF och norska Narvik Hockey.

Nivå?

Träningsmatch inför säsongsstarten i Hockeytvåan norra A.

Det är ungefär så långt det går att komma från det hockeyspektakel som samtidigt pågår i Kanada under namnet World Cup.

Eller...egentligen inte.

Där borta i Air Canada Centre i Toronto har Börje Salming funnits på plats för att följa Tre Kronor. I arenan där han själv står staty utanför.

Samme Börje Salming som växte upp i huset på Matojärvigatan som man kan skymta från grusplätten utanför ishallen. Samme Börje Salming som startade sin hockeykarriär i just Kiruna AIF för nära 60 år sedan.

Och inte bara bröderna Börje och Stig Salming.

Lennart "Klimpen" Häggroth, Eilert "Garvis" Määttä, Tord Lundström, Hans Särkijärvi, Mikael Andersson, Lasse Karlsson, Göte Wälitalo och många, många fler delar samma Kiruna AIF som moderklubb.

Rebellklubben.

Arbetarklubben.

Gruvarbetarnas klubb.

Klubben vars medlemmar närde såna motsättningar till tjänstemännens IFK Kiruna att det splittrade en hel stad i decennier.

Men i slutet av 80-talet gick det inte längre när klubbarna förblödde ekonomiskt samtidigt som spelarmaterialet sinade.

Lösningen blev att stadens hockeylag slogs samman, Team Kiruna IF föddes, tappade efterhand såväl ordet "Team" som en plats i de översta delarna av seriesystemet.

Så kom 2015. AIF bröt sig ur sammanslagningen, startade efter 27 års tystnad om sin seniorverksamhet - och vann direkt division tre utan att förlora en match.

Och plötsligt är allt tillbaka.

Fullsatta läktare i Matojärvi ishall. Bitter rivalitet mellan stadens hockeyklubbar. Och samtidigt en pånyttfödd dröm om att Kiruna åter ska bli en faktor i svensk ishockey.

– Har du värmt dig klart? Nu går vi in, säger en man i AIF-halsduk till sin kompis där de står ute på grusplätten.

Det är någonstans mellan 200-300 åskådare på plats för att se träningsmatchen. Trots blytung konkurrens av krispig höstsol och älgjakt.

I tröja nummer 27 har de fått se nyförvärvet Oskar Fredriksson, 23, skrinna omkring. Klassen bättre än de flesta andra på isen.

Förra säsongen var Fredriksson poängmaskin i Kiruna IF:s lag i ettan. Ändå valde han nu att byta ner sig en division för spel med AIF.

– Man är ju uppväxt i en AIF-familj. Farsan är stenhård AIF:are. Han stod här på läktarna när de spelade i förr i tiden, säger Oskar Fredriksson.

Så du har det i generna?

– Precis. Så är det.

Men alla tycker inte det var en bra idé?

– Nä. Det är ju lite krig nu.

De gick dit för att spöa IFK:are

 

Han kunde ha lagt till ett ord:n Igen.

– Det brukar ju sägas om matcherna mellan AIF och IFK att "Först spelade man om det på isen. Sen gick man till Folkan och fortsatte fajten", säger Hans Särkijärvi (2 SM-guld, 421 elitseriematcher).

– Jamen, det var ju så! Brorsan Stig och Roger (Bergman, också AIF-spelare), brukade gå till Folkan. Men inte för att dansa, de gick dit för att spöa IFK:are, säger Börje Salming (1148 NHL-matcher, 2 SM-guld, 1 VM-silver).

– De där derbyna...det går inte att jämföra med något annat jag upplevde som hockeyspelare. Alla var ju som galna. Det var så smockat i hallen att folk hängde från matchklockan, säger Peter "Pekka" Lindmark (2 VM-guld, 4 SM-guld)

– Jag kommer ihåg ett derby när jag gjorde mål, gick sen ner på knä och gled längs isen nedanför IFK-klacken, berättar Mikael Andersson (1 VM-guld, 1 SM-guld).

Populärt?

– Nä du. Nä du. De hängde sig ut över sargen för att skicka på mig en höger.

Oj, hur gick det?

– De nådde inte riktigt. Tack och lov (skratt).

Särkijärvi, Salming, Lindmark och Andersson är bara ett axplock av spelarna som talangfabriken Kiruna spottade fram under storhetstiden.

De flesta stjärnspelarna fostrades i AIF - men långt i från alla. Peter "Pekka" Lindmark fick till exempel sitt genombrott i IFK Kirunas mål.

– Egentligen var det ju fantastiskt att det fanns två lag på den nivån i lilla Kiruna. Två helt enkelt grymt bra lag, säger Börje Salming.

4 SAMMANSLAGNINGAR FRÅN ANDRA LANDSDELAR

TVÅ LYCKADE EXEMPEL

HV 71, ishockey
Husqvarna IF och Vätterstads IF blev HV 71 den 24 maj 1971. Och under de senaste 25 åren har klubben varit en av landets mest framgångsrika klubbar, med fyra SM-guld och ett SM-silver. 2008, 2009 och 2010 spelade man tre raka SM-finaler.

Östersunds FK, fotboll
Klubben bildades så sent som 1996 efter en sammanslagning av de lokala rivalerna IFK Östersund och Ope IF. Efter flera års kräftgång i division två och ett tog man steget till superettan inför säsongen 2013. Nu charmat den allsvenska nykomlingen Fotbollssverige med sitt kvicka passningsinriktade spel.

TVÅ MISSLYCKADE EXEMPEL

Linköpings FF, fotboll

Två klubbar med allsvenska meriter slogs ihop och blev vad då? Saab och Derby gick ihop och blev Linköpings FF 1981 och nådde sin största sportsliga framgång 1988 då de slutade fyra i division två. I dag har klubben ingen a-lagsverksamhet.

BolticGöta, bandy
IF Boltic hade tagit nio SM-guld, IF Göta tre. Upplagt för succé när klubbarna slogs ihop under 2000, alltså. Nja, klubben åkte ur den högsta serien 2007 och i dag är sammanslagningen historia. IF Boltic spelar den här säsongen i Allsvenskan södra.

 

Hur upplevde du själv den där rivaliteten?

– Den var hård. Redan som barn lärde man sig att IFK hatade man - och att vi arbetargrabbar i AIF var alltid bäst. Och så fortsatte det hela vägen, ända in i A-laget

Och konkurrensen menar Salming var en avgörande anledning till den ström av talanger som kom fram i Kiruna.

– Absolut. Du tränade ju hela tiden för att en dag nå den där platsen i A-laget, en dag få spela ett derby. Varför? För var det var det största man kunde få vara med om, säger Salming.

Allra högst nådde AIF som en säsong (1973-74) spelade i högsta serien. Om än bara för att åka ur lika snabbt.

Men talangerna fortsatte att växa fram i plantskolan. Ta bara 1979 när Kiruna AIF vann junior-SM - efter final mot Djurgården på Johanneshov. Ett Djurgården med spelare som Håkan Södergren, Tommy Mörth och Mikael Thelvén.

– Det var...suveränt. Att komma från lilla Kiruna och plötsligt vara bäst i Sverige, säger Mikael Andersson.

Vad minns du från finalen?

– Alltså, det var ju en personlig höjdpunkt. Vi vann väl med 7-5. Jag gjorde fyra mål och passade till de andra tre.

Jösses. Hur firades ni efter det där hemma?

– Det är klart; Det fanns ju inte direkt något Sergels torg i Kiruna - men jo, nog blev vi uppvaktade.

Salming, Särkijärvi, Lindmark och Andersson är alla överens om att de där åren i Kirunas hockeyhistoria var något ytterst speciellt. Hur den eviga kampen mellan AIF och IFK inte bara delade en stad - utan även fungerade som ett drivhus för plantskolan Kiruna.

År efter år. Decennium efter decennium.

Och med Matojärvi som centrum för allt.

– Man blev kvar där efter vi tränat med pojklaget. För sen kom ju a-laget. Och när de tränat klart så köade man utanför dörren till omklädningsrummet, berättar Mikael Andersson.

Varför?

– Jo, när den förste spelaren öppnade dörren för att gå hem så smet man in, satte sig i något hörn och lyssnade på snacket och tongångarna.

Andersson fortsätter:

– Där satt man, 8-9 år gammal, och lyssnade på Börje och de andra. Och samtidigt skapades det band mellan de olika åldrarna. Ja, det var en otroligt bra ungdomsgård för mig.

På olika avstånd har de gamla stjärnspelarna följt ishockeyns utveckling i Kiruna sedan de själva lämnade staden.

Och nyheten om AIF:s omstart tar de emot med blandade känslor.

– Det är riktigt roligt att de är tillbaka. Men samtidigt kan man inte låta bli att fundera hur de kan ha två, till och med tre, lag i lilla Kiruna, säger Börje Salming.

– Starten och engagemanget runt det här är jag djupt imponerade av. Men nu får det inte bara bli ett tomtebloss av det hela - det måste finnas långsiktighet, säger Mikael Andersson.

– Det finns väl nostalgiker som älskar det som händer - men jag tror inte det kommer att bli någon bättre hockey i Kiruna av det här. Det finns inte underlag för ett lag till, säger Pekka Lindmark.

Det verkar annars vara rätt bra drag runt nya AIF?

– Frågan är bara hur länge det håller i sig. När AIF kliver upp nåt steg i seriesystemet och börjar får stryk kanske det inte är lika roligt längre.

Lars Törnman jobbade 20 år och fyra månader under jord innan han klev upp och ut i ljuset för att ta plats som Kirunas genom tidernas mest rubrikomsusade kommunalråd.

I början av 70-talet gjorde han sitt första arbetspass i gruvan.

Törnman glömmer det aldrig.

– Du vet, det första jag fick berättat för mig var vilka som varit strejkbrytare under den stora strejken. Och att de skulle man passa sig för.

Och det andra?

– Det var det här med hockeyn.

Törnman fortsätter:

– Det fanns hålrum i berget där nere med bänkar där man kunde vila. Men det fanns också en rangordning var man fick sitta. Det stod märkt i väggarna vilka av bänkarna som var för AIF och vilka som var för IFK.

Vad hände om du satte dig fel?

– Då var det var på liv och död.

Verkligen?

– Jo. Och jag tror det är svårt för folk i dag att begripa hur allvarligt det var. Hur äkta känslor det handlade om.

Nästan 50 år senare verkar Lars Törnman fortfarande ha svårt att förstå hur allt kunde gå så långt som det gjorde.

– Tänk att två föreningar i samma stad kunde skapa en sådan bitterhet. Att fullvuxna gubbar levde sig så in i hockeyn så att de blev världens bittraste fiender.

Gruvan har alltid varit hjärtat i Kiruna.

Malmkroppen stadens pulsåder.

Det är malmen som skapat dagens Kiruna. Det är malmen som nu tvingar staden att flytta för att skapa framtidens Kiruna.

För att LKAB ska kunna fortsätta bryta malmen och för att staden inte ska rasa ner i malmgruvan måste den alltså flyttas. Kirunas nya stadskärna kommer att placeras omkring tre kilometer öster om den nuvarande.

Kirunaborna får se mycket av sin historia och platser som varit en del av identiteten försvinna. "Att den framtida staden blir attraktiv och att Kirunaborna tar den till sina hjärtan är den självklara utgångspunkten för planeringen" skriver kommunen på sin hemsida.

Protester? Visst.

Men i Kiruna vet alla ändå vad som gäller, vad som alltid har gällt: Utan LKAB dör staden sotdöden i skuggan av de gamla slagghögarna.

Därför är också tiden mellan förslag och verkställande bara ungefär ett andetag långt jämfört med den evighetslånga cirkusen runt ombyggnationen av en t-banestation kallad Slussen i huvudstaden 125 mil söderut.

Samtalen nere i gruvgångarna har genom åren också varit en spegelbild av stämningen i samhället på ytan där ovanför.

Klasskampen har alltid varit närvarande. Spänningar mellan skjortklädda direktörer & tjänstemän och overall-klädda arbetare i skyddshjälm.

Aldrig mer dramatisk än under den stora strejken 1969-70 som skakade inte bara Kiruna utan hela Sverige.

Det är i skenet av det man kanske kan hitta en del av förklaringen till hur djupt en ibland rätt banal sak som klubbtillhörighet kunde skära genom en hel stad.

IFK Kiruna startade sin hockeyverksamhet med stöd av kommun och gruvledning.

Kiruna AIF är en annan historia.

– I början av allt uppmuntrade Kiruna kommun att föreningarna i stan skulle specialisera sig. De tyckte att IFK skulle ta hand om hockeyn - och AIF handbollen, säger Peter Pääjärvi.

Och?

– Reaktionen från AIF blev ungefär: "Nej, vad i helvete? Vi ska ha vårat eget". Och så blev det.

Peter Pääjärvi var tidigare journalist, men jobbar i dag som lärare. Han har intresserat sig för derbyts historia i Kiruna och överväger nu att skriva en bok - med matcherna mellan AIF och IFK som en röd tråd.

– AIF har ju alltid varit lite rebeller, lite outsiders och de som fixat allt själva. Samtidigt som IFK var den etablerade klubben, den som drev idrottsplatsen och var lite av stans officiella förening, säger Pääjärvi.

Han fortsätter:

– Och nu går allt igen.

Legendaren Peter "Pekka" Lindmark bytte i pojkåren från Kiruna AIF till IFK Kiruna. Foto: / NSD
Matojärvi idrottsplats med fjällbjörkskog i bakgrunden. Här finns isladan där Kiruna AIF har sin hemmais. Foto: Olle Wande
Matojärvi islada. Hemmaplan för Kiruna AIF. Foto: Olle Wande
Kiruna AIF-profilen Jan Aspvik visar upp ett tidningsurklipp från Norrländska Socialdemokraten den 5 oktober 1973. Foto: Olle Wande / FOTO: OLLE WANDE / KOD: 7138 EXPRESSEN
Hans Wallsson - då i Team Kiruna 1993. Foto: Bildbyrån / BILDBYRÅN
Kiruna AIF:s forward, #27 Oskar Fredriksson, i Matojärvi islada. Foto: Olle Wande

Visningsgruvan, Kiruna.

– I dag pratas det ofta om hur hårda derbyn det är till exempel mellan Luleå och Skellefteå i SHL, om rivaliteten mellan deras supportrar.

Janne Aspvik skakar på huvudet.

– Men här i Kiruna var det på ett annat sätt. Det var politik.

Tystnad.

– Ja, det var fan politik.

Den förre AIF-stjärnan tar en klunk kaffe där han sitter vid fikabordet 540 meter under marknivå.

På vägen till fikarummet har vi passerat en gruvgång där någon målat "AIF" direkt på bergväggen. Ingen vet riktigt när. Förmodligen nån gång på 70-talet.

Intill Janne Aspvik vid bordet sitter gruvarbetaren Anders Andersson. På vänstra underarmen har Andersson AIF:s klubbmärke intatuerat.

– Jag gjorde den för 7-8 år sedan. För att minnas gamla tider, säger han.

Då visste du inte hur aktuellt det skulle bli igen?

– Nej.

Janne Aspvik, forward i AIF under elva säsonger, lyssnar och lägger till:

– AIF...det var ju som en religion när jag jobbade här nere.

Vid bordet sitter även Bengt Waraanperä och Tomas Estola. Den förstnämnde legendarisk AIF-målvakt, tidigare gruvarbetare och numera tränare i klubben. Den sistnämnde gruvarbetare och som 31-åring något av den nya tidens AIF-supporter.

Det blir en fascinerande timme.

Dels fyllt av mustiga skrönor från förr.

Som:

"Kommer du ihåg djurgårdaren som mitt under match fick sig en smäll från en i publiken som lutade sig över sargen?"

"Nä, det var ingen djurgårdare. Det var ju domaren som fick smällen!"

Och:

"Jag minns ett derby när det plötsligt var en åskådare som mitt under matchen rusade tvärs över isen i panik. Det var ju så jävla trångt på läktarna - och killen hade hamnat på fel sida"

Eller:

"När det var som värst vågade man inte förlora ett derby. Som spelare gick det ju fan inte att åka ner hit till gruvan dagen efter. Då gömde man sig längst bak i bussen och drog ned hjälmen."

"Hade AIF förlorat derbyt tog farsan alltid ut en fridag på måndagen efteråt. Han vägrade gå. För han inte orkade höra de där jävla IFK:arna."

Samt även:

"Hur det var på läktarna i Matojärvi? Roligt. Men kallt. Nåt djävulskt kallt. Mina brorsor brukar få bära hem mig från matcherna, Jag var ju för stelfrusen för att gå."

Och så vidare.

Men det blir även ett samtal om vad som hände sedan. Om en sammanslagning som förändrade allt 1988.

I ett kort perspektiv verkade allt till en början tämligen lyckat. Den nya föreningen Team Kiruna IF gjorde en ordentlig satsning och var såväl 1995 som 1996 in i det sista med i striden om en plats i elitserien.

Båda gångerna slutade laget till sist fyra i allsvenskan.

Men satsningen, på bland annat en rad utländska spelare, hade ett högt pris. Och samtidigt som ekonomin blev allt sämre upphörde Kiruna att fostra talanger som tidigare år.

I samband med bildandet av Team Kiruna förband sig klubbarna i sammanslagningen till bland annat detta:

Förbud mot att starta om egen seniorverksamhet de närmaste 25 åren. Enda sättet att upphäva förbudet vara att betala 500 000 kronor.

– Jag vet att det suttit AIF:are och räknat ner under de här åren. Som sagt att "Vet ni, det är bara fem år kvar tills det går ut. Då kan vi köra i gång", säger Bengt Waaranperä.

2015 blev det alltså verklighet.

AIF bröt sig ur det Kiruna IF som samtidigt börjat uppmärksammas riket runt för sin hbtq-certifiering och regnbågsfärgade matchtröjor.

Till premiären i division tre kom det 1 300 personer till ett knökfullt Matojärvi för att se AIF:s återuppståndelse.

Efterlängtad av många.

– Jag minns hur det var när de slog ihop - jag slutade gå på hockey, säger Janne Aspvik.

– Jag också. Jag var inte på en match på en herrans massa år. Allt kändes bara som fel, säger Anders Andersson.

Men inte av alla.

– Nä, det är många i stan som blev irriterade. Det är ganska splittrat nu, säger Tomas Estola.

Så rivaliteten finns där igen?

– Mer rädsla än rivalitet, tror jag.

AIF-supportern Estola fortsätter:

– Men själv tror jag bara att det skapar ett större intresse runt ishockeyn i stan. Att det kan få fler att börja spela ishockey. Så långsiktigt tror jag bara det kommer att gynna Kiruna.

På 60- och 70-talet verkar hockey ha varit det givna samtalsämnet här nere. Hur är det i dag?

– Jodå, nu pratas det igen, säger Tomas Estola.

Det finns en historia som kristallklart beskriver omfattningen av gruvarbetarnas stöd till AIF. När man 1973 insåg att laget behövde pengar till sitt allsvenska äventyr - och därför jobbade ett gratisskift - och lät klubben ta hand om ersättningen.

Det skulle väl aldrig kunna hända igen?

– Säg inte det. Det kanske inte blir några 80 procent som ställer upp. Men ganska många, säger Tomas Estola.

Och du själv?

– Lätt! Det skulle jag göra direkt.

22 hockeyprofiler från Kiruna – från förr till nu

Namn: Eilert "Garvis" Määttä

Född: 22 september 1935.

Klubb i Kiruna: AIF.

Kommentar: Stora genombrottet kom under VM 1957. Sverige behövde oavgjort mot Sovjet för att säkra VM-guldet och Määttä gjorde såväl 3-4 som kvitterade till 4-4. Gjorde över 300 matcher i högsta serien för Skellefteå och Södertälje.

 

Namn: Lennart "Klimpen" Häggroth.

Född: 2 mars 1940.

Klubb i Kiruna: AIF.

Kommentar: Blev "Guld-Klimpen" med hela svenska folket efter sin insats mellan stolparna i VM i Colorado 1962 när Tre Kronor vann guld. Var även med när det blev silver i OS 1964. Avled efter en längre tids sjukdom i slutet av augusti 2016.

 

Namn: Freddy Lindfors.

Född: 9 juni 1943.

Klubb i Kiruna: AIF.

Kommentar: Stor profil i AIF som började karriären som andremålvakt bakom "Klimpen" Häggroth 1960. Var borta från Kiruna i fyra år innan han återvände och var med om att spela upp AIF i allsvenskan. Tränade Luleå när de gick upp i elitserien -84.

 

Namn: Tord Lundström.

Född: 4 mars 1945.

Klubb i Kiruna: AIF.

Kommentar: Ingen spelare har fler SM-guld än Tord Lundström - samtliga nio guld kom med Brynäs mellan 1964-77. Dessutom tre VM-silver och tre VM-brons bland meriterna. Av klubbens fans framröstad som "Brynäs bäste spelare genom alla tider".

 

Namn: Lars-Göran Nilsson.

Född: 9 mars 1944.

Klubb i Kiruna: IFK.

Kommentar: Egentligen född i Vuollerim, men slog igenom i Kiruna 62-64. Begåvad med två fenomenala smeknamn: "Malmkrossen från Kiruna" och "Virvelvinden från Vuollerim". Rankades som allsvenskans snabbaste spelare. Åtta SM-guld med Brynäs.

 

Namn: Stig Salming.

Född: 15 oktober 1947.

Klubb i Kiruna: AIF.

Kommentar: Stenhård back som vann sex SM-guld med Brynäs där han spelade mellan 1968-81. Ytterst populär i Tre Kronor efter fajterna med kanadensiska vildhjärnorna Phil Esposito och Lou Nanne. Har ett VM-silver och två VM-brons på meritlistan.

 

Namn: Börje Salming.

Född: 17 april 1951.

Klubb i Kiruna: AIF.

Kommentar: Störst av dem alla. Hann med att vinna två SM-guld med Brynäs innan han 1973 värvades av Toronto Maple Leafs. Spelade totalt 1148 NHL-matcher under sina sjutton NHL-säsonger. Valdes 1996 in i Hockey Hall of Fame som förste svensk.

 

Namn: Hans Särkijärvi.

Född: 3 mars 1957.

Klubb i Kiruna: AIF.

Kommentar: Flyttade tidigt (-75) söderut för spel i bland annat Djurgården och Södertälje. Vann också två SM-guld med Djurgården. Särkijärvi har haft en lång karriär som tränare i elitserien/SHL i Södertälje, Djurgården, Skellefteå och Linköping.

 

Namn: Göte Wälitalo.

Född: 18 juli 1956.

Klubb i Kiruna: AIF.

Kommentar: Ännu en landslagsmålvakt fostrad i Kiruna. Lämnade AIF efter sju säsonger för Björklöven där han stannade resten av karriären. Vann SM-guld 1987 och spelade såväl OS som Canada Cup för Sverige. Tränade Team Kiruna 1988-89.

 

Namn: Hans Edlund.

Född: 25 juli 1956.

Klubb i Kiruna: IFK.

Kommentar: Forward med ett fruktat slagskott som han pepprade målvakterna med under totalt tolv säsonger i elitserien. Spelade för såväl Frölunda som Björklöven innan han avslutade spelarkarriären i norska Stjernen. Vann SM-guld med "Löven" 1987.

 

Namn: Peter "Pekka" Lindmark.

Född: 8 november 1956.

Klubb i Kiruna: AIF och IFK.

Kommentar: Bytte i pojkåren klubb från Kiruna AIF till IFK. Efter en sejour i Timrå var det i Färjestad och Malmö som Lindmark nådde de stora framgångarna. Som fyra SM-guld, två VM-guld och utsedd till världens bästa målvakt två gånger om.

 

Namn: Mikael Andersson.

Född: 7 juni 1959.

Klubb i Kiruna: AIF.

Kommentar: En smart center som fick tidig stjärnstatus i juniorlandslaget. Lämnade Kiruna för spel i Modo, Björklöven och Frölunda. Hade ett stort år 1987 då Andersson vann såväl SM-guld med Björklöven som VM-guld med Tre Kronor.

 

Namn: Lars Karlsson.

Född: 28 juni 1960.

Klubb i Kiruna: AIF.

Kommentar: En tidig föregångare till dagens NHL-stjärna Erik Karlsson. Lika offensiv som spelskicklig back som guldsäsongen 1986-87 nådde 37 poäng på 41 matcher med Björklöven. Vann senare samma säsong även VM-guld med Tre Kronor.

 

Namn: Janne Karlsson.

Född: 30 maj 1964.

Klubb i Kiruna: AIF.

Kommentar: Storebror till Lasse som var given i ungdoms- som juniorlandslag. Gjorde nära 200 matcher i högsta serien - men är i dag förmodligen mest känd i rollen som tränare. Det var Karlsson som tränade Växjö när laget tog steget upp till SHL 2011.

 

Namn: Kari Jaako.

Född: 2 juni 1965.

Klubb i Kiruna: AIF.

Kommentar: Listig forward som gjorde totalt sju säsonger i elitserien med Luleå och Västra Frölunda. Avslutade sedan karriären med åtta säsonger i Boden - där Jaako säsongen 1993-94 bara var ett enda mål från att ta steget upp till elitserien.

 

Namn: Hans Wallson

Född: 20 september 1966.

Klubbar i Kiruna: IFK, Kiruna HC, Team Kiruna IF.

Kommentar: Lojal och pålitlig målskytt som var hemstaden trogen i stort sett karriären igenom. Har sin tröja upphissad i taket i Lombia ishall. Efter spelarkarriären ytterst framgångsrik tränare med fyra raka SM-finaler (och två guld) med Skellefteå.

 

Namn: Osmo Soutokorva.

Född: 30 oktober 1970.

Klubbar i Kiruna: AIF, Team Kiruna IF.

Kommentar: Skicklig back som gjorde totalt nio säsonger i högsta serien, varav åtta i Luleå och en i Modo. Stack sedan över till Ryssland i två säsonger där han representerade Dynamo Moskva och Amur Khabarovsk. Tre matcher i Tre Kronor.

 

Namn: Roger Kyrö.

Född: 19 december 1972.

Klubbar i Kiruna: AIF, Team Kiruna IF.

Kommentar: Fostrad i AIF. Var med de två första säsongerna i stans nya klubb Team Kiruna. Har även spelat i Björklöven - men det var under säsongerna i Brynäs de stora framgångarna kom med SM-guld 1999. Har gjort tre säsonger som SHl-coach i Luleå.

 

Namn: Jan-Axel Alavaara

Född: 14 mars 1975.

Seniorklubb i Kiruna: AIF, Team Kiruna IF.

Kommentar: Defensivt präglad back som fostrades i Kiruna AIF. Gjorde totalt 573 matcher i elitserien/SHL för Modo och Frölunda. Avslutade spelarkarriären med spel i Schweiz och Tyskland. Var i tre säsonger assisterande tränare i Modo.

 

Namn: Andreas Hadelöv.

Född: 23 juli 1975.

Seniorklubb i Kiruna: IFK, Team Kiruna IF.

Kommentar: Målvakt fostrad i IFK Kiruna som fick en långt SHL-karriär i Djurgården, Malmö och Skellefteå. Vann aldrig SM-guld - men däremot tre silver, två med Skellefteå och ett med Djurgården. Har efter den aktiva karriären fortsatt som målvaktstränare.

 

Namn: Emma Eliasson

Född: 12 juni 1989.

Klubb i Kiruna: AIF.

Kommentar: Stjärnbacken flyttade tidigt till Modo innan Eliasson, via Brynäs, till slut hamnade i Luleå. Vann SM-guld förra säsongen och utsågs samtidigt till seriens bästa spelare. Var med och vann OS-silver 2006. Poängmaskin trots position som back.

 

Namn: Petter Emanuelsson.

Född: 7 augusti 1991.

Klubb i Kiruna: Kiruna HC.

Kommentar: Gick hockeygymnasiet i Skellefteå och debuterade i SHL med AIK redan säsongen 2009-10. Var sedan med och vann två SM-guld innan Emanuelsson gjorde två säsonger i AHL. Återvände i somras till Sverige - men skrev då på för Luleå.

Inne i Matojärvi fortsätter träningsmatchen mellan Kiruna AIF och Narvik. I mitten av den tredje perioden avgörs allt: AIF:s Viktor Mikko snärtar upp pucken i nättaket till vad som blir slutresultatet 3-2.

Mikko?

Japp. Pappa heter Roger, en gång i tiden vass forward i såväl IFK Kiruna, Kiruna AIF, HV71 och Luleå Hockey.

Passet till segermålet kom från Oskar Fredrikssons klubba. Spelaren som har alla tiders målrekord under en säsong i Kiruna IF - men nu alltså valt att byta klubb till AIF.

Trots att det även innebär att byta ner sig en division.

– Jo, jag har fått många frågor om det där, säger Oskar Fredriksson.

Vad får du höra?

– Det finns de som tror att det handlar om brist på motivation. Men de vet ju inte, de har ju inte pratat med mig själv. Jag tror det mest är folk som är lite suriga över att jag lämnat IF.

– De som bara tycker att det bara ska finnas ett lag - och det ska vara Kiruna IF.

Så vad svarar du?

– Jag vill vara med och göra något bra här. Det var i AIF jag började som knatte. Och det är ju ett sånt intresse runt det här.

Oskar Fredriksson berättar sedan om den där höstdagen för ett år sedan. Då hans Kiruna IF spelade i Lombia samtidigt som "nya" AIF hade sin allra första match i ett fullsatt Matojärvi.

– Det var tomt på vår match. Och då kände man "Vafan? De spelar i trean och vi i ettan". Jo. Man blev lite avundsjuk.

Men 23-åringens övergång har inte direkt minskat motsättningarna mellan Kiruna AIF och Kiruna IF.

Precis som under 60- och 70-talet är nu Kiruna en delad hockeystad.

Samtidigt som AIF:s återkomst skapar en yster nostalgihysteri bland många kirunabor döms den fullständigt ut av andra.

Ett exempel: Thomas Jatko, ordförande i Kiruna IF.

– Hockeyn lades ner där i AIF runt 1987-88. Och enligt mig så borde det ha förblivit så, säger han.

Varför?

– Vi har inte nog många utövare. Och inte tillräckligt med företag för att dela upp sponsorstödet mellan olika föreningar.

Kiruna IF:s ordförande är helt säker på vad som i stället måste ske:

– För att kunna bedriva hockey på så hög nivå som möjligt i den här lilla byn som faktiskt ligger långt åt helsicke bort så finns bara det bara ett sätt: Att jobba för en gemensam, neutral, ishockeyförening.

Thomas Jatko har själv en bakgrund som spelare i Kiruna AIF, han menar att det på många sätt är en fantastisk förening - men han har ingen förståelse för beslutet att starta om med hockeyn.

– Allt gör mig bara så jävla ledsen. För den omstarten föder ingen som helst framgång för hockeyn i Kiruna. Vi har inte råd med ett lag till.

Vad menar du kan hända?

– Det är som....tja,...som att späda ut saft.

Thomas Jatko fortsätter:

– Till slut blir allt bara sämre. Bara urvattnat.

I dag är det den 1 oktober.

Säsongen har startat högst blandat för Kiruna IF i ettan. Bara en seger på tre omgångar - och dessutom båda förlusterna på hemmaplan.

Men förlusten som svider allra mest är förmodligen den före seriestarten i DM då Kiruna IF överraskande föll mot...just det, Kiruna AIF.

Samma AIF som i eftermiddag har premiär i tvåan mot Luleålaget Brooklyn Tigers. Alla förväntar sig att säsongen ska starta med lapp på luckan i Matojärvi och en hemmaseger.

Men sen då?

Kan det bli en ny storhetstid för hockeyn i Kiruna? Med en producerande plantskola, glödande derbyn och publiken hängande i matchklockan igen?

Ingen vet.

Inte ens den störste av dem alla.

Börje Salming tar en tugga av sin frukostfralla på fiket i Stockholm där vi mötts för att prata hockeyn i Kirunas historia, nutid och framtid.

Sedan säger den gamle AIF-backen:

– Men kanske kan den här nya rivaliteten driva på talangutvecklingen igen. Chansen att få vara med i ett a-lag blir i alla fall större, det borde ju få fler att stanna i stan.

 

LÄS ÄVEN: "Börje såg generad ut över uppståndelsen"