Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Skulle ha ihjäl mig – det var ju helt sjukt”

I SVT:s nya satsning ”Hockeyns historia” har Börje Salming en av huvudrollerna.
Foto: ANDREAS L ERIKSSON / BILDBYRÅN
LEGEND. Under sina 16 år i Toronto Maple Leafs blev Börje Salming en aktad ikon i den klassiska klubben,
Foto: © BILDBYRÅN

Börje Salming vara bara fem år när hans pappa Erland omkom i en gruvolycka.

I SVT:s nya dokumentär ”Hockeyns historia” berättar Salming om de uppslitande dagarna.

– Jag sprang omkring och lekte runt pappas öppna kista. I dag känns det ju lite läskigt, säger Salming.

I slutet av april är det premiär för Sveriges Televisions storsatsning ”Hockeyns historia”. En påkostad dokumentär i tre timslånga delar med unikt bildmaterial från hockeyns födelse i Sverige fram till VM-guldet i Wien 1987.

– Det är nog det roligaste jag gjort, säger Jens Lind som tillsammans med Albert Svanberg skapat programmet.

Och det är ett ytterst genomarbetat projekt. Det är mer än tre år sedan Jens Lind började arbetet.

– Jag började helt enkelt att gå igenom SVT:s arkiv. Sökte bara på ”ishockey” - och upptäckte att där fanns massor jag inte kände till.

Jens Lind fortsätter:

– Jag var ju enormt privilegierad som fick nörda in mig så mycket i ämnet. 

För två år sedan anslöt Albert Svanberg till projektet - och nu är det alltså klart för att sändas.

HOCKEYHISTORIA. Några av huvudpersonerna i SVT:s stora satsning: Jens Lind, Pia Sterner, Ulf Sterner, Börje Salming och Albert Svanberg.
Foto: Tomas Pettersson

Flera av svensk hockeys allra största profiler medverkar i programmen. Och självklart även den kanske störste av dem alla:

Börje Salming.

– Jag kände bara ”äntligen!” när jag de tog kontakt. Man har ju läst om de här åren - men nu får man verkligen se allt också. Och mycket var nytt även för mig, säger Salming.

Börje Salming visade vägen: ”Klart man är stolt”

Han är huvudperson i det andra avsnittet av ”Hockeyns historia” som följer Börje Salmings väg från barndomsåren i Kiruna, via åren i Brynäs till succéåren i Toronto och NHL.

Eller om man så vill: Historien om hur gruvarbetarsonen från Kiruna banade väg för européer i världens bästa liga.

Hur var det att se det själv nu?

– Det är klart man blir stolt, säger Börje Salming.

Sedan skrattar 67-åringen till:

– Min dotter Bianca har ju sagt till mig nån gång ”Fattar du vad du gjort, pappa?” Speciellt när hon varit med mig till Kanada och sett statyn där i Toront och så.

Börje Salming värvades till Toronto Maple Leafs 1973 och blev kvar i NHL i 17 säsonger - varav 16 i Toronto.

Just 70-talet var också den allra mest brutala tidsperioden i NHL:s historia. Och som haussad europé blev Salming attackerad hårdare än de flesta.

– När jag tänker tillbaka så var det ju helt sjukt. Hur fan de fick hålla på, de var ju galningar, säger Salming och skakar på huvudet.

Börje Salming: ”Han skulle bara ha ihjäl mig”

I ”Hockeyns historia” berättas bland annat om ett otäckt överfall på Salming av Philadelphia-backen Ed van Impe. 

– Han skulle bara ta ihjäl mig med klubban. Men fick bara två minuters utvisning.

Just Philadelphia var också ökända för sitt brutala spel under några år på 70-talet.

– När man skulle spela borta mot dem...nä, det var inte kul. Det enda du kunde göra var att förbereda dig mentalt för vad som väntade.

Mer exakt?

– Ta bara detta: Vid tekning kunde du inte stå nära sargen vid deras bås. De hängde över sargen och slet i dig - och slog. Och ingen gjorde något åt det. 

Så här i efterhand låter det som att du är glad att du överlevde allt utan allvarligare skador?

– Absolut.

ÄRRAD KÄMPE. Börje Salming berättar om de brutala åren i NHL.
Foto: Tomas Pettersson

En del av det andra avsnittet av ”Hockeyns historia” är inspelad i byn Salmi utanför Kiruna, på släkten Salmings släktgård.

Där berättar Börje Salming om sin uppväxt i Kiruna på talet. Om chockbeskedet som familjen fick en dag 1956. Då pappa Erland plötsligt omkom i en arbetsplatsolycka i gruvan.

– På ett ögonblick så försvann han bara. Och mamma fick ta hand om mig och storebrorsan.

Börje Salming fortsätter:

– Det var inte lätt på den tiden. Jag var så liten och förstod inte allt som pågick. Men ”Stigge” (storebror Stig) har ju berättat efteråt hur ledsen mamma var, att hon grät jättemycket.

Börje Salming lekte runt pappas kista

Efter dödsfallet genomfördes också begravning enligt den tidens rutiner i Kiruna.

I det ingick att under en dag stod en öppen kista med Erland Salmings kropp hemma på gården.  

– Jag var bara dryga fem år, jag fattade inte riktigt att han var död. Så jag kommer ihåg att några kompisar och jag lekte där runt pappas öppna kista ute på gården, säger Börje Salming.

– Det var så man gjorde förr i världen. Att alla fick komma, se honom och ta farväl.

Börje Salming fortsätter:

– Det var så det var. Men i dag känns det ju lite läskigt.

Att din pappa försvann så tidigt - hur tror du det har påverkat dig?

– På ett sätt har det nog gjort mig lite starkare. Att man tvingades ta hand om sig själv. Brorsan fanns ju där, men...han hade ju sina kompisar och inte tid med mig.

– När jag sedan var 7-8 år jobbade ju mamma så jag fick tillbringa somrarna ute hos farfar i Salmi. Där fick man ju aldrig gråta om man gjorde sig illa. Det var bara att bita ihop. Och hålla käften. 

Det låter hårt.

– Jo, men som jag sa: Det gjorde mig nog också starkare inför vad som väntade. 

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.