Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Nya trenden: ”Det är kontroversiellt”

Patrik Berglund.Foto: MAXIM THORE / BILDBYRÅN
Michael Campese.Foto: PELLE BÖRJESSON / BILDBYRÅN
Olle Liss.Foto: JOHAN LÖF / BILDBYRÅN
Peter Cehlarik.Foto: MAXIM THORÉ / BILDBYRÅN

'Swish, swish' låter det när de skrinnar runt på isen. 

'Swish, swish' lät det när de värvades.

Är modellen för hur spelare värvas på väg att förändras?

SportExpressen belyser det nya trendbrottet inom svensk ishockey. 

Kampanjer för att inbringa kapital till spelarvärvningar har existerat under hela 2000-talet, men under 2020 förändrades något. 

Begrepp som ”fansens värvning” byttes ut till en ny värvningsstrategi. 

Klubbar började öppet berätta vilka de kunde värva, bara de fick tillräckligt mycket stöd av sina supportrar. 

Örebro ropade på hjälp för att säkra Nick Ebert, Leksand uppmärksammade supportergruppens insamling till Peter Cehlárik, Björklöven deklarerade att Olle Liss och Zach Palmquist kunde stanna om pengarna flödade in i Umeåkassan, Almtuna behövde medel för att knyta till sig några NHL-lån och Brynäs – det kanske tydligaste exemplet – uttryckte att de hade möjligheten att prestigevärva Patrik Berglund och Simon Bertilsson om supportrarna ställde upp. 

Det gjorde dem.

Som supportrar ofta gör.

Brynäs fick in mest av alla klubbar, över två miljoner kronor från cirka 5000 privatpersoner. Och ytterligare en miljon från en företagare som rycktes med i engagemanget. 

– Det var helt otroligt, säger klubbdirektören Michael Campese. 

Han får anses vara en typ av pionjär i det här avseendet. 

När SportExpressen når honom visar det sig att Campese använt sig av den här metoden tidigare.

– Jag gjorde det med Västerås för ungefär tio år sedan, jag har säkert gjort det tre-fyra gånger, senaste gången med Johan Mjällby till VSK, säger Campese, som varit involverad i både VSK Bandy och VSK Fotboll. 

Campese gör en liknelse till sitt eget supporterskap för att argumentera för Brynäs sak:

– Jag brukar alltid gå till mig själv som supporter: ”Hur funkar jag?”. Jag håller på Arsenal sedan 1980, hur kan jag stötta Arsenal och varför? Jag har ingen möjlighet att påverka förutom att åka på någon enstaka match och köpa kanske en matchtröja. Det kan jag göra, men om Arsenal sträckt ut sin hand och sagt: ”Vi kan värva Messi, om ni supportrar är med”. Jag hade ställt upp direkt. 

Du hade börjat swisha?

– Utan att ens fundera. 

Brynäsbossen anser att svenska klubbar varit för otydliga med vad supportrarna faktiskt ställer sig bakom.  

– Det är som att köpa en aktie, utan att veta vad du köper. Hur troligt är det att du engagerar dig då? Jag har aktie X, jag har ingen aning vad det är, men köp den! Jag tror att svensk idrott ligger efter för vi måste erbjuda privatpersoner en chans att engagera sig, särskilt eftersom vi har svensk föreningsdemokrati. Vi borde kanske därför legat före andra länder, säger Campese och tar ny sats:

– Du har ju rätt att säga ja eller nej! Det är den stora grejen här. Därför kan inte jag tycka att det är konstigt att vi frågar. Vill man, då gör man. Vill man inte, då gör man inte. 

Blomberg utanför Björklövens hemmahall.Foto: BILDBYRÅN

”Personerna som deltagit vet vad de investerat i”

Av alla lag i Hockeysverige finns det ett som sticker ut när det kommer till swishkampanjer: Björklöven. 

Klubbens vd Anders Blomberg berättar att Umeålaget genomfört fyra insamlingar bara under 2020:

Den första när säsongen ställdes in och supportrarna fick köpa fiktiva biljetter under hashtaggen #fyllhallen. 

En annan när föreningen firade 50 år.

Två swishkampanjer för Olle Liss och Zach Palmquist, som inbringade 300 000 kr respektive 600 000 kr. 

– Idrotten måste finansieras på olika sätt och för oss har det fungerat väldigt bra. Många av våra supportrar tycker att vi ska fortsätta med dessa insatser. Vi har ett stort engagemang runt klubben just nu och vi har fått bra utfall för att personerna som deltagit vet vad de investerat i, det är min bild, berättar Blomberg.

Skillnaden nu verkar vara att supportrarna vet vad de swishar till, som en specifik spelare, det är väldigt tydligt riktat jämfört med tidigare då klubbarna marknadsförde det luddigt som ”fansens spelare”. Det har skett en förändring i hur klubbar approachar supportrarna?

– Du har helt rätt i din uppfattning, när vi är tydliga med vad vi vill uppnå och varför, då har vi varit mer lyckosamma. Jag upplever att de som ställer upp gör det för att de känner att de kan påverka oss i en positiv riktning. 

***

”Risken är att det kan gå inflation i det här”

Så, vad har detta inneburit för svenska klubbar?

I osäkra tider tar man till drastiska åtgärder, men är swishkampanjer lika med drastiska åtgärder?

Eller är det helt enkelt ett paradigmskifte vi upplever i realtid där klubbar på ett transparent vis kommer annonsera vad de har möjlighet att sajna och att klubbens anhängare kan få chansen att ”stötta” i denna spelarjakt. 

– Jag tror att det här kommer förändras, delvis på grund av corona. Jag tror att vi som jobbar inom klubbarna börjar förstå att transparens skapar en delaktighet, som vi inte sett tidigare. Vi ser krafterna. Vi har fans i hela Sverige och jag märker av intresset när jag åker runt. Säg en Brynässupporter som bor i Göteborg och inte köper matchbiljetter eller kioskkorv, men vill hjälpa klubben ändå, då kan den supportern swisha när en sådan här kampanj blir till. Vad är skillnaden, undrar jag? Du väljer att stötta oss genom att köpa en korv eller swisha en del för att vi kan värva en specifik spelare, uttrycker Michael Campese. 

Är det här en ny typ av värvningsmodell för klubbarna?

– Ja, jag tror det. Fotbollen har varit där tidigare också. Corona aktualiserar det på ett annat sätt, men det kommer inte ske i tid och otid. För vår del var det en exceptionell chans i en svår tid, att få en spelare med tio NHL-säsonger i ryggen och en Brynäskille som ville vända hem. Vi måste vara beredda på en sådan chans när den ges. 

Dessa exceptionella möjligheter har ju dykt upp tidigare säsonger för andra lag också när toppspelare varit lediga, vad är skillnaden nu som gör att det startats flera riktade swishkampanjer?

– Jag kan bara prata för oss, men vi hade inte gjort det här om det inte varit just Berglund och Bertilsson. Risken är att det kan gå inflation i det här. Därför måste folk kunna köpa idén, Brynäs har testat med andra spelare tidigare, men det funkade inte. 

Anders Blomberg tror att klubbarna aldrig kan förlita sig på att insamlingar ska finanserna hela verksamheten, däremot är han enig med Campese om att enskilda swishinsatser kommer bli kutym inom svensk hockey. 

– Den kan inte ligga till grund för något, som en spelarbudget, men den kan spetsa till, som med Zach Palmquist då vi hade förbrukat vår budget. Han var tillgänglig och det dök upp en möjlighet. Det kommer nog bli ett framtida komplement till lagbyggen, men det kan aldrig vara basen, som att supportrarna direkt ska stå för 20 procent av spelarbudgeten genom att swisha. 

En extra krydda när chansen ges?

– Exakt. För specifika fall. 

”Det hjälpte oss här och nu”

Om Brynäs supportermiljoner i slutändan fick Bertilsson och Berglund att skriva på är inte hugget i sten.

Det vi kan konstatera är att två miljoner kronor sällan gör särskilt mycket skillnad i det långa loppet när väletablerade spelare skriver längre avtal. 

En snittlön i SHL landar på 121 000 kronor, medan en topplön uppges ligga mellan 200 000 och 300 000 kronor. 

Addera sociala avgifter och räkna ihop.

Matematiken gör det enkelt att lista ut att två miljoner kronor i praktiken betalar ett fåtal månadslöner. 

– Det stämmer, men det löste vår budget i år. Det hjälpte oss här och nu. Sedan har Micke (Sundlöv) kontrakt som går ut efter säsongen. Alla förstår att vi inte täcker kontraktslängden med de pengar som samlades in, men vi hade använt vår spelarbudget när chansen kom. Han fick inte öka sin budget. Vi satt tjocka med många spelare på kontrakt när corona kom, han hade lite att jobba med och var klar tidigt. Därför valde vi att testa den här vägen, säger Campese.

Berglund och Bertilsson under spelarpresentationen i ERP Monitor Arena.Foto: PERNILLA WAHLMAN / TT NYHETSBYRÅN

Vad säger du till de personer som menar att Bertilsson och Berglund redan var klara och att de summor ni fick in användes till att täppa igen andra hål i föreningen?

– Jag vet vad jag gjorde tre timmar innan presskonferensen med dem. 

Vad då?

– Jag skrev på kontrakten med spelarna. 

Och det löstes tack vare pengarna som kom in, menar du?

– Absolut. Vi var överens med spelarna om kontrakten.

Det hade alltså skitit sig om ni inte hade fått in de här pengarna, då hade de sagt tack och hej?

– Ja, vi hade varit tvungna att göra det. 

***

”En av anledningarna till att jag valde Leksands IF”

Det blir nog inte mer 2020 än när ordet swishspelare blir ett verkligt begrepp. 

Hur är det då att spela ishockey och i bakhuvudet veta om processen för hur en värvades? 

Aktuella spelare som SportExpressen kommer i kontakt med verkar oberörda. Åtminstone över insamlingarna. 

De pratar hellre om supportrarnas passion.

– Jag vet hur mycket fansen bidrog med för att få mig till Leksand. Det var faktiskt en av anledningarna till att jag valde LIF, jag har aldrig sett ett sådant stöd till en förening. Jag hade också hört att andra lag valt att ta in pengar från fans för att värva spelare, men det var otroligt när Leksand gjorde det för mig, menar Peter Cehlárik. 

Innebär det en annan press?

– Lite faktiskt. Jag vet vad som förväntas, men jag sätter ändå störst press på mig själv. 

Är det inte en konstig känsla att veta att supportrar swishat för dig under en tid då en pandemi tagit ett grepp om världen?

– Absolut, men jag är bara glad att det löste sig. Att de valde att stötta är galet. Jag vill bara tacka. 

Två glada brynäsare.Foto: PERNILLA WAHLMAN / TT NYHETSBYRÅN

Tidigare NHL-stjärnan Patrik Berglund valde Brynäs efter ett år i Djurgården. 

– Det var ett lätt val. De visade intresse och ville ha mig. På den vägen var det. 

Just sättet du värvades på, med en supporterinsamling, hur går dina tankar kring det?

– Först och främst visar det vilken hockeystad Gävle är och hur mycket de vill stötta laget. Det är man tacksam för, speciellt i dessa tider. 

Det är ändå annorlunda att värvas så. Hur kändes det att vara ansiktet utåt för den kampanjen?

– Det hände bara. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är bara tacksam.

Känner du en annan press på grund av det?

– Nej. 

Brynäspolaren Simon Bertilsson är inne på samma spår som ”Bulan”. 

Han har inte reflekterat över om denna värvningsmodell kan komma att bli standard i framtiden. 

– Det var bara väldigt stort. Otroligt engagemang. Skönt att de ville att jag skulle komma hem, sedan vet jag inte om Berglund kanske drog mest...

Kan du känna att du måste leva upp till något nu när dessa pengar använts enkom till er?

– Jag tycker inte det. Pressen kommer från en själv först och främst. Det känns bara kul att de stöttade upp.

Vad säger du om de som riktat kritik mot hur Brynäs agerade?

– Folk får tycka vad de vill. Brynäsfansen tyckte att det var bra, det är det enda jag bryr mig om. 

***

”Vi kan sätta ihop världens jävla lag, men sluta sist ändå”

Är idén om swishspelare då värd att utveckla eller förkasta?

Det råder det delade meningar om i Hockeysverige. 

Ena lägret hävdar brist på professionalism och ett girigt tillvägagångssätt för att mjölka pengar från lojala supportrar som med största sannolikhet redan hjälper klubben i andra ekonomiska flöden. 

Förespråkarna för swishkampanjer menar att spelare redan är finansierade av supportrarnas pengar då biljettintäkter, kringförsäljning i arenan och köp av souvenirprylar i slutändan ändå subventioneras till sportchefernas spelarbudget. 

Och är det inte mer ärligt att supportrarna själva får se exakt vad deras pengar går till för typ av spelarköp? 

Argumenten och frågorna är många, några binära svar få. 

– Jag förstår att det är kontroversiellt, det får folk tycka, men jag sover på nätterna. Våra supportrar och företag har sagt ja, och de är närmast oss, säger Michael Campese.

Det är ändå två läger här, de som resonerar som du och de som anser att det är oprofessionellt och en tiggeriverksamhet. Vad anser du om den binära uppdelningen och den kritik ni fått?

– Jag dömer aldrig någons åsikt, alla har rätt till en. Jag tar inte heller de här besluten själv, jag delger min bild och sedan får styrelsen och ledningsgruppen ta ett beslut, som jag verkställer. Om vi ska bli mer affärsmässiga och hänga med i den ekonomiska utvecklingen får vi tänka att företag gör nyemission för att skapa kapital, vad är vår nyemission då eftersom vi inte är bolagiserade på det sättet? Det är att gå till våra aktieägare – medlemmar och supportrar. Så ser jag det. 

Nu är förväntningarna stora och det är glatt, som alltid inför säsongen, men tänk dig när november kommer, om Berglund gjort noll poäng och Bertilsson varit inne på 100 baklängesmål. Ett extremt exempel, men i vilken riktning blåser det då? Kan du se att det här eventuellt kan skapa ett framtida problem för er?

– Jag valde en gång i tiden när jag fick börja arbeta med professionell idrott att inse att ibland är man hyllad, ibland sågas man. Det ingår i paketet. Vi har inte sagt att spelarna ska göra 100 poäng eller släppa in 0, utan de ville till Brynäs och vi ville ha dem. Då har folk sagt ja eller nej. Blir folk förbannade på mig, då får det vara så. Jag måste välja en väg. 

– Och vi kan aldrig få bevis i förväg, för vi sysslar med spekulation. Vi spelar på hockeybörsen. Vi kan sätta ihop världens jävla lag, men sluta sist ändå.

Modo-tränaren pressas – hur bra kan han sin serie?

Förvåning: ”Får jag inte rätt för Conny?!”