Större problem än så – det är skrämmande

Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN
Foto: ADAM IHSE/TT / TT NYHETSBYRÅN

GÖTEBORG. Timrå IK är jumbo. 

Och det finns ingenting som talar för att de kommer sluta vara det. 

Jag brukar passa mig från att slå på den stora trumman redan efter tio omgångar av en serie. Det är lätt att ryckas med efter ett enskilt resultat eller en bländade prestation och vi är trots allt bara i mitten av oktober. 

Mycket kan ju fortfarande hända, och merparten av matcherna återstår, men Timrås trend är så pass alarmerande att varningsflaggorna borde höjas på alla håll och kanter runtom i Medelpad. Och det skriver jag trots att offerviljan och arbetsinsatsen under stundom (tredje perioden var lagets bästa 20-minutare på länge) fanns där mot Frölunda. 

Alla kan se att Timrå är ett bottenlag, men det är inte det värsta sett ur den rödvita linsen: Det är att argumenten för att TIK kommer ligga kvar där går att stapla på hög. 

Inledningsvis av SHL har det funnits lag som legat i botten men som presterat tillräckligt bra för att förr eller senare lyfta från träsket, men i Timrås fall finns det ingenting som talar för att de ska följa efter lag som Luleå eller Örebro, som börjat klättra.

Ett lag i fritt fall

Som Timrå spelar just nu finns det bara ett möjligt scenario: Förlorarfinalen i mars.

Det går att se med det blotta hockeyögat, men det finns även en mängd av data som backar upp den magkänslan. Inför matchen mot Frölunda pekade alla pilar, förutom powerplay-spelet som dopat Timrås poängskörd hittills, nedåt.

Det går att börja bakifrån, med målvakterna, som uppvisar bottendåliga siffror, men det är en förenklad analys. Timrås problem är större än så.

Försvarsspelet är skrämmande. I alla delar presterar Timrå som en jumbo.

Ett axplock:

# Inget lag släpper in fler mål än Timrå (44 stycken efter tio matcher).

# Skottförsök mot eget mål per omgång: Hiskeliga 65,3 (sämst i SHL) vilket betyder att motståndarna skjuter MINST ett skott mot Timrås mål per spelad minut.

# Mängden av avslut från skottsektorn, den yta där merparten av målen görs, ligger på 18 skott per match (sämst i SHL). En tämligen obekväm arbetsmiljö för Timråmålvakterna att verka i.

# Brist på disciplin leder till att Timrå inte bara är det lag som oftast spelar i boxplay, de är därtill laget som släpper till flest skott och mål i den spelformen.

# Det finns inget lag i SHL som spenderar mer tid i egen zon.

Nästan lika mycket grus i maskineriet finns i det offensiva spelet:

# Corsi-siffrorna (skottförsök för/mot) är sämst i ligan. Helst vill du ligga över snittet på 50 procent. Timrå ligger närmare 40.

# Inför mötet med Frölunda hade Timrå producerat endast elva mål på nio matcher i fem mot fem. Mer än hälften av den totala målskörden syntes i PP och BP-kolumnen.

# Endast ett lag i SHL är sämre på att komma till avslut i skottsektorn än Timrå (snittar 11 skott per match därifrån).

# Effektiviteten i lika styrka har angränsat till rekordlåga nivåer, drygt 5 procent av Timrås skott går i mål. 

Det finns säkert fler statistiska parametrar som belyser Timrås kris, likväl kan det finnas kolumner som backar upp att Timrå är på rätt väg (jag har inte lyckats hitta dem), men vi kan åtminstone konstatera att det är ett lag i fritt fall vi bevittnar just nu.

Drömvärvningen finns i Ryssland 

Då kommer vi till åtgärder: Vad kan Timrå göra?

Sparka tränarna skriker någon, det har jag svårt att se. Sportchefen Kent ”Nubben” Norberg tenderar att se tränarna som heliga kor – de rör man inte i första hand.

Dessutom kostar det.

Pengar som ”Nubben” nog hellre lägger på nyförvärv. Om Timrå kan gräva djupt i sina fickor, eller höra av sig till några av sina större sponsorer för ekonomiska medel, då borde man göra det illa kvickt.

Att värva sig ur en kris är sällan att rekommendera för det är dyrt och ett risktagande som bara bevisar att man misslyckats med truppkonstruktionen i ett inledande skede, men jag har svårt att se någon annan utväg i Timrås läge. Här och nu är lagbygget 21/22 inte tillräckligt bra för att undvika kval och spelarna ser ut att ha tappat självförtroendet.

Didrik Strömberg kan, när han återvänder till spel efter skadan, stoppa den defensiva blödningen en aning, men det kommer inte att räcka. Han kan inte själv vända den här trenden. Fler måste steppa upp.

På nyförvärvsfronten då? Det finns sällan några säkra kort på marknaden, men i Ryssland sitter Anton Wedin på läktaren. En drömvärvning, men osannolik då han skulle åka på en rejäl skattesmäll om han vänder hem nu.

Därför måste ”Nubben” chansa, om han får lös några pengar.

Annars är risken överhängande stor att Timrå likt 2019 tvingas spela för sin överlevnad till våren.