Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Sett lagkamrater spela för groteska summor

Expressen lyfter i en serie spelberoendet hos idrottare. Hockeykrönikör Sanny Lindström ger sin bild inifrån ishockeyn och vad man kan göra.
Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN / BILDBYRÅN

Siffrorna är alarmerande, rent ut sagt tragiska. 

Minst fyra till fem spelare i varje hockeylag sägs lida av ett spelberoende. 

Tyvärr tror jag att siffrorna är i underkant - då mörkertalet lär vara högt.

Allt fler dras in i ett spelmissbruk som kan få enorma konsekvenser för familjer, ekonomin och relationer. Hockeyn är hårt utsatt men trots det står vi fortsatt vid sidan och tittar på, med vetskapen att många spelare är i riskzonen att utveckla ett spelberoende.  

Spelberoende inom ishockey har länge varit ett problem och i samma takt som spelbolagen blivit fler och växer sig starkare ökar också antalet spelande. Många idrottare, jag skulle vilja säga de flesta, har svårt att hantera ett ”sunt spelande” eftersom betting triggar drivet att vinna något, ett driv som tagit elitidrottarna till den absoluta toppnivån inom sina respektive idrotter.

Första gången jag kom i kontakt med betting var när jag som 19-åring flyttade till USA. Under träningslägret med Colorado Avalanche skulle vi förflytta oss från Denver till Colorado Springs. På den två timmar långa bussresan spelade flertalet av de redan etablerande NHL-stjärnorna kort och ryktet spred sig snabbt att en av Colorados stjärnspelare hade förlorat 20 000 dollar. Jag vet inte om det stämde, men jag minns än i dag hur coolt jag tyckte det var. Det kanske stärkte min bild av vad man kunde göra som stjärna i NHL, och att döma av spelarens reaktion var det inget som direkt verkade bekymra honom det minsta.

Ville inte lägga mig i

Under min aktiva karriär blev betting på diverse spelsajter vanligare och vanligare. Jag minns att det ofta var ett samtalsämne i omklädningsrummet, även om spel på egna matcher aldrig förekom. I grunden inte på hockey heller.

Ofta pratades det om höga insatser och stora vinster - men sällan om förlusterna. Nog tror jag det kan ha imponerat och påverkat många unga spelare, på samma sätt som jag imponerades några år tidigare av stjärnorna i Colorado.

Jag har haft lagkamrater som jag förstått spelat mycket med ibland väldigt stora insatser. Jag har sett när lagkamrater lagt spel för groteska summor för att senare se deras förtvivlan i ögonen när spelet förlorats. Trots det har jag aldrig sagt i från, av den enkla anledningen att jag inte velat lägga mig i någons privatliv. Jag har också haft kontakt med spelare vars spelande eskalerat efter karriären, så till den grad att de försummat delar av sina sparade pengar och sina nära och kära. De har triggats av spänning, nervositet och en känsla av att vinna (som de ersatt hockeyn med). Steget har inte varit speciellt stort eftersom spelandet sedan länge varit normaliserat.

Jag kan ibland känna att det var fegt och ynkligt av mig, som en ledande spelare, att inte säga ifrån. Samtidigt vilar det också en skam över att vara spelberoende vilket många har vittnat om, och som gjort att de inte vågat prata om det öppet.

Jag kan i efterhand känna att jag också varit med och påverkat den skam som vilar runt spelberoende.

Skäms i efterhand för beteendet

Som spelare visste man ofta vilka i motståndarlagen som ryktades spela mycket, vilket resulterade i gliringar och direkta hån på isen för att få dem ur balans. Det är klart att man i efterhand skäms över ett sådant beteende. Det är faktiskt en sjukdom vi pratar om som kan få förödande konsekvenser.

Jag tror att bilden måste förändras och att hockeyn ser spelberoende på samma sätt som de ser på till exempel alkoholmissbruk. Om man som spelare eller ledare ser minsta tecken hos någon i sin närhet måste man genast agera och försöka hjälpa personen i fråga. Min erfarenhet säger dock att man först tar tag i problemen när de går ut över den faktiska prestationen på isen.

Jag tycker det är enormt modigt av den tidigare SHL- och Tre Kronor-spelaren Fredrik Svensson att öppet våga berätta vad han gått igenom. Men framför allt att han reser runt i föreningar och berättar om sitt tidigare spelberoende. Jag hoppas att det på sikt också kan skapa förståelse och att fler vågar öppna upp sig. Den eller de personer som öppet vågar berätta om vad han gått igenom och hur det påverkat honom i vardagen och i livet kommer få massvis av respekt och också förståelse. 

Jag hoppas att någon fler vågar kliva fram. Vi måste våga lyfta på locket och prata om dessa problem.

Det kommer att hjälpa många.

Så kan du få hjälp om du är spelberoende

Vad är spelberoende? 

Är du spelberoende har du förlorat kontrollen över ditt spelande. Spelandet går ut över dina relationer, din ekonomi, ditt arbete och du klarar inte av att sluta spela. 


Hur söker jag hjälp? 

På www.stodlinjen.se kan du göra ett anonymt test om du är spelberoende eller ligger i riskzonen för att bli det. 

Du kan också kontakta Stödlinjen på 020 – 81 91 00 oavsett var du bor i landet. Du kan vara anonym och det kostar ingenting. 

För att få hjälp kan du också kontakta en vårdcentral, en beroendemottagning, socialtjänsten i din kommun eller företagshälsovården på din arbetsplats. 


Källa: Vårdguiden 1177