Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Proppar i mig alvedon och ipren för att klara av dagen”

Foto: OLA WESTERBERG / BILDBYRÅN
Foto: ANDERS BJURÖ / BILDBYRÅN
Foto: BOBBO LAUHAGE / KAMERAPRESS.SE/IBL KAMERAPRESS.SE
Foto: MAGNUS LEJHALL / BILDBYRÅN
Foto: MAGNUS LEJHALL / BILDBYRÅN
Foto: /IBL / /IBL
1 / 7

I knappt ett år försökte, önskade och ville Mattias Guter tillbaka till ishockeyns värld. 

Innerst inne visste han att det var kört. 

– Då var det ohållbart att spela ishockey.

I SportExpressens podcast Hockeypuls öppnar den tidigare SHL-profilen upp om vägen fram till livets svåraste beslut.

– När jag mår som sämst tänker jag: ”Var det värt det?”. 

Lyssna på Hockeypuls: SpotifyiPhoneAcast

November 2020. Mattias Guters beslut blir officiellt. 

Han är inte längre hockeyspelaren Mattias Guter.

Så hade han känt länge. 

Under ett års tid hade han brottats med sig själv.

– Jag kände nog det redan i december förra året. Det krävdes färre smällar för att jag skulle få ondare än vad jag borde ha fått, eller ens ha fått ont överhuvudtaget. Det var på väg åt helt fel håll. 

Vände sig till psykolog i ett halvår

Han vet att han fick sin första konstaterade hjärnskakning 2008. 

Han vet inte hur många han haft efter det. 

Kroppen har tagit stryk, huvudet likaså.

– Jag har fått många smällar mot huvudet genom åren. Sedan tyckte jag, även innan december förra året, att jag hade fruktansvärt ont i nacken från och till. Jag behövde ta mycket behandlingar, jag skickades på magnetröntgen, och det visade sig att jag har diskbråck så långt upp man kan komma på vänster sida vilket har gjort att smärtan strålar ner mot skuldran, axeln och ena armen samt upp mot huvudet. På det har jag någon typ av whiplash-skador i nacken. Det går inte att peka på en sak bara utan det har byggts på hela tiden, och då är det ohållbart att spela ishockey. 

Även fast Mattias Guter visste att livet som ishockeyspelare var över långt innan han annonserade sitt besked behövde han hjälp för att ta beslutet. 

– Jag gick till psykolog länge. Från december ett halvår framåt. Det fungerade jättebra för stunden. 

Vad fick du specifikt hjälp med?

– Att samla mina tankar. De började skena över att hockeyn var på väg att ta slut. Vem är jag? Vad ska jag göra? Vad händer nu? Det snurrade lite för mycket i skallen för att jag skulle vara tillfreds med mig själv. 

Upplevde du en identitetskris?

– Ja, absolut. Det har jag gjort hela våren och sommaren. Även om jag känner att jag var redo att avsluta karriären är det något jag sysslat med så länge jag kan minnas. Jag har varit ishockeyspelaren Mattias. Det tar slut nu. Och vem är jag då? Det har varit jättetungt. Mycket inre stress. 

* * *

”Vissa dagar vaknar jag upp som ett åskmoln”

Vad är en hockeykarriär värd?

En fråga som ger tusentals olika svar. 

För Mattias Guter betydde den mycket, men inte allt. 

Ishockeyn har gett honom euforiska toppar, vänner för livet och minnen som alltid kommer bestå. 

Men, den har stundtals varit ett mörker. Baksidorna med ishockeyn hemsöker honom än i dag. 

– Jag mår från och till. Vissa dagar känner jag ingenting, vissa dagar vaknar jag upp som ett åskmoln. Vissa dagar vaknar jag upp med en otrolig huvudvärk, då är det första jag gör att proppa i mig alvedon och ipren för att klara av dagen. Det går i vågor hela tiden. Jag går fortfarande på behandlingar, jag går till en neurolog och får botox i nacken var tredje månad för att få bort huvudvärken så gott det går. Jag är absolut inte 100 procent, jag vet inte om jag kommer bli det, men det är bättre än vad det var för ett år sedan. 

När Mattias Guter är ett åskmoln, hur är Mattias Guter då?

– Jag är ganska aggressiv i sättet jag pratar. Jag blir kort och snäser. Det händer då och då att jag får säga att jag måste gå till sovrummet och lägga mig 20 minuter för att få bort huvudvärken. Det är framför allt det. Jag har inget bra tålamod och är inte stresstålig. 

Det måste påverka hela familjen?

– Det gör det. Det som är tur är att Anna varit med hela resan. Hon förstår ändå på ett bra sätt och känner av mig. Jag kan säga något kort en morgon och då kan hon svara: ”Har du ont i huvudet?”. Då ställer jag mig och tänker efter... ja, det har jag nog. Jag har inte ens märkt det för det har skett så mycket senaste åren. 

Är du rädd att du offrat en del av livet för att kunna vara hockeyspelare?

– När jag mår som sämst tänker jag: ”Var det värt det?”. Hur man är mot sina barn och sin fru, de som står mig närmast och ser mig dagligen, så är man inte sitt bästa jag alla gånger. Då kommer de tankarna. Om det var värt att offra det. När man mår bra och har bra dagar, de blir fler och fler, då tänker man tillbaka på all glädje. 

Kan du känna en sorg över att du inte fick lägga av på dina egna premisser?

– Lite kan jag tänka så. Att jag inte fick välja. Samtidigt är jag glad över att jag fick spela tills jag blev 32 år. Jag fick hålla på länge och uppleva väldigt mycket. Jag är bitter, men ändå tacksam. 

Hör hela avsnittet med Mattias Guter i Expressens podcast Hockeypuls. Där berättar han om sin framtida karriär, åren som hockeyspelare och hur han ser tacklings- och hjärnskakningsdebatten.