Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Många säger att jag glidit på bananskal”

Foto: Johanna Dahlén / SportExpressen
Foto: JOHAN BERNSTRÖM / BILDBYRÅN

LULEÅ. Jesper Wallstedt är den yngsta målvakten någonsin att debutera i SHL.

Alla vet det – men inte många vet resan bakom.

– Jag har hört många säga att jag har glidit på ett bananskal, de tror att det aldrig har varit några motgångar, säger Wallstedt.

SportExpressen har träffat honom för att prata om just motgångar, sitt tuffa förstaår i Luleå och hur han jobbar med att utveckla sig varje dag.

17 år, tre månader och 26 dagar. 

Så gammal var Jesper Wallstedt när han debuterade i SHL för Luleå under slutet av förra säsongen.

– Jag ville bevisa att man har något här att göra.

Han fortsätter:

– Jag var väldigt nervös innan, nästan lite övertaggad för att man verkligen bara ville ut och slappna av... men samtidigt var man helt spänd. 

Och ja, han räddade 17 av 18 skott.

– Det kunde inte börjat på något bättre sätt, säger han och ler.

Men det intressanta?

Klubben har nästan fått hålla tillbaka honom från att spela tidigare.

– När man har varit duktig så länge är det lätt att vilja ta nästa kliv hela tiden, då är han ändå bara 17 nu och uppe i SHL... det har gått fort men han själv hade gärna sett att det gått ännu fortare för att han tycker att det är så kul, säger Linda Blomquist, målvaktstränare för juniorerna.

Jesper är inne på samma spår, det var mycket som fungerade i J20 men inte hade fungerat i SHL.

– Hon sa alltid ”du kan gå upp nu i A-laget och spela bra, men vi vill att du ska komma upp och vara riktigt bra”. Det var det som var grejen, jag visste att jag kunde komma upp och göra det godkänt, men hon vet att jag själv har så höga krav på mig själv. Jag kanske hade känt att det var coolt att spela SHL, men gjort en okej match och tryckt ner mig själv i stället.

”Hört många säga det – var nästan deprimerad”

Ja, höga krav har han alltid haft på sig själv.

Hans resa har inte varit enkel – trots att han varit en talang sedan unga år.

– Jag har hört många säga att jag har glidit på ett bananskal, de tror att det aldrig har varit några motgångar för mig.

I U16 fick han gå ner och spela U16 division ett samt ta hjälp av Stefan Ladhe, för att senare det året vinna J18-SM.

Sen berättar han:

– Då har vi det första året när jag var här uppe så gick nästan allt emot och jag var nästan deprimerad. Nästa år gick det bra, då var det samma sak: ”han gled bara förbi, det har gått enkelt för honom.” Det har gått mycket upp och ner även fast det utåt sett väldigt enkelt ut.

Vi ska gå igenom hela historien.

Snön har fallit i Luleå och orsakat snökaos, laget är tillbaka i träning efter en ledig måndag.

Västeråskillen, eller ja, killen från Västerås som nu faktiskt fått en norrländsk dialekt slår sig ner.

Ni vet det där ”inandnings-jo-et”?

Ja, precis.

Men vi måste ta oss tillbaka, tillbaka till när den unge Wallstedt spelade både utespelare och målvakt, och ett beslut behövdes tas.

– Jag var för dåligt tränad för att bli utespelare och jag hängde väl inte riktigt med, då blev det målvakt och då kunde jag vara lite sämre tränad och hänga med. Men när jag kom upp i åldrarna fick jag inse den tuffa vägen att det inte alltid höll.

Den tuffa vägen som han nämner, den kommer vi till.

Wallstedt har varit talangfull sen ung ålder och som de man pratar med säger ”han har alltid haft fin teknik, men han behövde inte göra så mycket för att rädda puckarna.”

– Talang hänger med en bit men du kan inte komma till SHL på bara talang, det är mycket hårt arbete som ligger bakom det som alla kanske inte riktigt ser. 

Hur mycket tid lägger du egentligen ner?

– Det är en livsstil. Säg att vi tränar en timme fys på morgonen och två timmars is, vi har tränat i två timmar nu på morgonen och då är klockan ett. Efter det kommer allt till att ta hand om kroppen och göra så att du är redo dagen efter för att göra samma.

Hur analyserar han en match som hockeymålvakt?

Luleå besegrade förra veckan Örebro med 2-1 efter straffar och Jesper Wallstedt stod i mål. 

 

* Jag släppte en puck i första perioden. Då kan jag först se det målet: ”det var en halvtaskig förflyttning”, jag hängde inte med riktigt när han drog tillbaka pucken och öppnade upp mig för mycket så han la in den mellan benen. 

 

* Det kan jag se även där i stunden under matchen att ”fan, jag skulle gjort såhär” och det snackade jag med Gusten i pausen, det där är jag inte riktigt nöjd med och jag vet att jag kan bättre.

 

* Sen kan jag även se det positiva. Resten av matchen såg bra ut, jag hade några returer som jag kunde fått på ett bättre sätt nere i hörnen men sen i slutändan är det viktigaste att vi vinner matchen. 

 

* Släpper jag in ett mål även fast det är ett otroligt snyggt mål som nästintill är omöjligt att ta eller ett skitmål som jag vet att jag hade kunnat ta så försöker jag alltid analysera för att hitta ett sätt att jag nästa gång skulle kunna ha en chans att ta det i stället. 

 

* Samma sak, håller jag nollan så kollar vi ändå på situationer. Kan jag förbättra situationerna? Istället för att en retur går ut i slottet får jag ner det i hörnet i stället. Det är väl det som gör att min utveckling går ganska bra, jag har alltid höga krav på mig själv och jag vill alltid försöka bli bättre vare sig om jag spelar J20 eller om jag är med rutinerade spelare i a-laget. 

Flyttade upp till Luleå – utvecklades på alla plan

När beslutet om hockeygymnasium kom valde han en flytt upp till Luleå – där resurserna var fler än i Västerås.

Bland annat finns utrymme att ha målvaktsträning i en timma på morgonen tillsammans med Linda Blomquist.

– Vi har väldigt mycket tid att lägga grunden tekniskt när de kommer in på hockeygym. Det tror jag kanske skiljer sig lite mot andra föreningar, vi får väldigt mycket kvalitétstid med målvakterna, säger hon.

Men det var inte bara där jobbet krävdes.

– Det är ganska mycket som ligger bakom allt, men utåt ser de bara matcher och träning. De som är runt laget ser hur mycket som faktiskt läggs ner, men utåt sett ser det lite mer ”basic” ut, säger Wallstedt.

Det finns olika delar av pusslet som ska sättas ihop.

Vi har en 15-åring som flyttar hemifrån och ska laga mat, tvätta, städa, sova rätt tider, träna ännu mer och spela matcher.

– Första året var det väldigt tufft, jag tror att innan jag skulle flytta upp överskattade min egen förmåga och vad det betydde att ta hand om sig själv. Jag tänkte att det skulle lösa sig, det skulle falla på plats av sig själv. Men det gjorde det inte riktigt.

Men det utvecklade han verkligen, med hjälp av Blomquist:

– Det har absolut tagit ett tag, för det är en stor omställning för någon som har varit väldigt duktig tidigt utan att anstränga sig så jättemycket till att nu måste anstränga sig med allt. Måste laga mat själv, fixa tvätten, fixa att gå och lägga sig på kvällen.. ja alla dessa grejer. Hela ettan gick åt att få ordning på det, sen när det väl börjat klicka får han även utdelning på isen. Mår man bra och är i bra fas, då spelar man bra, säger Blomquist.

Han beskriver att han hade ett tufft år med mycket svängande humör, ibland ville han knappt vara på ishallen.

– Jag fick lära mig allt det året och fick otroligt bra hjälp inför andra året i stället, vilket jag är väldigt tacksam över. Det kan man se båda statistiken att det gick mycket bättre också.

Ja, från 90,1% till 92,3% höjdes hans räddningsprocent under det året.

Linda måste ha betytt väldigt mycket för dig?

– Ja, verkligen. Jag kunde skriva till henne när jag behövde något och även på isen såg hon mig mer som en människa mer än bara hockeymålvakten Jesper, det betyder mycket. Det är man tacksam för.

”Vem vill du likna? – Nej, jag vill vara Jesper”

Ena pusselbiten var allt utanför träningen, samtidigt behövde han förbättra sin fysik.

– Vi visste att han hade kommit långt som målvakt men att han låg ganska långt bakom i fysen och att vi nu på kort tid skulle förbereda honom att bli en professionell idrottare, säger Blomquist.

Wallstedt håller med:

– Jag visste att jag behövde vara bättre tränad och att det tillsammans med mitt spelsinne skulle göra att jag kan hänga med. På några år här uppe nu har det hänt helt sjuka grejer på sidan av isen, på det fysiska... Jag har börjat inse hur viktigt det har varit för mig, hur mycket tid jag behöver lägga.

Den fina utvecklingen som varit på isen kommer mycket från den i gymmet.

– Utan det har jag inte kunnat få ut det jag velat på isen. När jag gick in för barmarksträningen nu visste jag att det är här jag kan få ut den största utvecklingen. Jag visste att om jag kan bli snabbare, starkare och uthålligare i gymmet kunde jag sen få ut det på ett bättre sätt på isen. Samtidigt har jag behövt anpassa mig lite mer för SHL-spelet. Om jag behövt ändra lite småsaker i mitt spel för att hänga med i SHL och inte försöka hamna så mycket på efterkälken, det är väl inga större saker.

Att vara målvakt är rätt mentalt påfrestande, hur är det?

– Ja, det är otroligt påfrestande. Jag måste ju kunna vara otroligt stark och alltid försöka fokusera på nytt. Du kan inte haka upp dig på något för då fastnar du där, då blir det lätt att du hamnar i onda cirklar i tankarna. Sen även att kanske inte må så bra när det går tufft och haka upp sig på saker som man vet att man gör bättre, allt sätter sig i en ond cirkel och det går bara utför i stället. Det har blivit mycket bättre andra året och nu tredje året känner jag mig enormt mentalt stark i stället, så jag har vänt på steken.

Hur ofta lämnar du din ”game plan”?

– Jag försöker oftast hålla mig till mitt spel, jag brukar snacka med farsan om det. Jag har kommit hit på grund av mitt spel, jag försöker inte vara någon annan. Det är som att folk frågar mig ”vem vill du likna i NHL?” så är det alltid ”nja, jag vill vara Jesper.”. Jag vill bli unik för min spelstil, jag tror att alla målvakter känner så, man vill vara sig själv om man hittar det som fungerar för en själv liksom, det är nästan ingen som är likadan. Men ibland kommer du till lägen när du måste försöka komma utanför zonen, utanför din ”comfort zone” för att göra en matchvinnande räddning. Även fast det kanske inte är din spelstil så är det de som behövs i den situationen. 

”Finns inga gränser”

Ja, och nu är vi här.

Om några veckor fyller han 18 år, han jobbar tillsammans med den rutinerade målvakten David Rautio i SHL och det finns stor chans att han blir historisk som den första svenska målvakten att draftas i första rundan.

Men vi ska inte ”get ahead of ourselves”.

Han är noga med att det finns två mål just nu – SM-guld med Luleå och JVM-spel som även det kan leda till guld.

– Jag är inte nöjd med att jag har kommit till SHL, nu vill jag tävla mot de andra i SHL, försöka utmana Linus (Klasen) som är en av de bästa spelarna i SHL, för att jag vet att om jag kan slå honom och han är en av de bästa, då har jag en bra chans ändå. Det är det som pushar mig.

Linda Blomquist avslutar med:

– Det finns inga gränser på hur långt han kan gå, om man ser på hur långt han har kommit redan. Det är väl det vi har sett och man märkte redan när han var liten att han har så många olika delar i sitt spel och sin personlighet som gör att han skulle kunna gå hur långt som helst. Det är därför vi har valt att lägga ner all tid och energi på honom, men sen är det mycket som ska till, så klart.