Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Magnus Nyström: Jag ger mig - jag hade fel

Foto: Christian Örnberg
Det är klart det var konkurrens - men valet var ändå givet.
Joel Lundqvist är den andre kandidaten till Guldpucken 2011/12.
Och själv får jag nästan sätta på mig dumstrut när jag åker till Göteborg. Dragkedjan med Joel Lundqvist, Jari Tolsa och Magnus Kahnberg är en succé. Minst förvånade är de själva.
- Redan efter ett par träningar kände jag att det skulle bli bra, säger Joel.
Inför den här säsongen värvade Frölunda hem Jari Tolsa och Magnus Kahnberg för att återförena den gamla succékedjan från förr.
- Neeej, tänkte jag.
Det är aldrig bra att gå bakåt i tiden.
- Att försöka återskapa något gammalt är väl som att bli tillsammans med en gammal flickvän igen, säger jag till Joel när vi ses.
Han skrattar.
- Nja, det kan vara samma sak där. Så länge man inte går tillbaka till något gammalt, utan återskapar något nytt – då kan det bli bra.
Redan innan jag ställde den frågan hade han gett mig en välförtjänt passning.
- Ja…hm..det fanns ju en del som inte alls trodde på oss, sa han, log sitt bredaste leende och tittade mig i ögonen
Jag ger mig. Jag hade fel.

Det är bara att inse att vissa spelare helt enkelt hör hemma i vissa lag.
Präglad av den tuffa ledarstilen i NHL så brukar jag fnysa åt snacket om trygghet och tycka att även de stora starka hockeypojkarna här hemma ska kunna prestera i vilken miljö som helst.
Så enkelt är det förstås inte.
- Jag hade en massa skador i fjol och det gick tungt för laget, Tolsa fick inte så mycket istid i Linköping och Kahnberg hade det jobbigt i Brynäs. Men så fick vi spela ihop igen här i Frölunda. Jag kände stor glädje över att de kom hem igen. Sen ville vi inte snacka i förväg. Vi ville bara visa vad vi kan.
Det är inte alldeles lätt att förklara förvandlingen, men det är inte samma Dragkedja som tidigare. Utan en bättre version.

- När vi var yngre kunde vi spela mer på rus ibland. Vi är klokare nu. Vi gör bättre bedömningar på isen. Vi har också hittat en nivå där vi inte får djupa svackor och det inte fungerar alls i fyra-fem matcher. Vi är jämnare nu, säger Joel.
Lundqvist har uppträtt som den perfekte lagkaptenen. Han ledar verkligen detta lag genom sin arbetsinsats på isen och sin inställning.
- Har du sagt nu att du önskar dig nya handleder i julklapp, hojtar Anton Axelsson mitt under vår intervju.
Lundqvist har aldrig varit den mest talangfulle spelaren i något av sina lag. Det är inte Lundqvist som gör det mest spektakulära på isen. Inte den bästa skridskoåkningen (långt därifrån).
Men han gör det otacksamma och uppoffrande slitjobbet.
Samtidigt som han kan göra viktiga mål.
Samtidigt som han kan dela ut tuffa tacklingar.
Samtidigt som han både kan lätta upp stämningen och ge lagkompisar dåligt samvete om de inte gjort sitt jobb ordentligt.

Nu är han också skadefri.- Jag hade inga skadeproblem tills jag var 26-27 år och sedan bara haglade det in grejor. En spricka i skulderbladet, problem med en axel, baksidan av låret, armbrott, krossad tumme…
Värst har hans problem med ena axeln varit. Lundqvist har alltid varit en tuff och fysisk spelare som måste kunna gå in för fullt i varenda närkamp. Hur kul tror ni det är om man har väldigt ont i en axel?
Efteråt satt oron över att bli skadad på nytt kvar i bakhuvudet en tid. Och en lite försiktig Joel Lundqvist är inte en effektiv hockeyspelare.
Det är som en gitarrist med ont i fingrarna. Nästa vecka gör Joel comeback i Tre Kronor. Han är inte förvånad.
- Det var ett mål den här säsongen, säger han.
Visst, han är jublande glad över både det och att vara kandidat till Guldpucken, men efter några glada ord kommer också det som utmärker en stor idrottsman:
Självkritiken.
- Vi är nöjda med säsongen, men vi kan bättre. Jag är nöjd med min säsong, men jag kan bättre.

Till sist måste jag uppmärksamma något annat av stort värde även för en hockeyspelare på elitnivå. Något annat som också kan glömmas bort ibland. Den närmaste omgivningen.
Joel och hustrun Amanda har två barn: Vilma, tre år, och Viktor, fem månader.
- Det är klart jag kan koppla bort hockeyn bättre när jag har familj. Även om vi gjort ett dåligt resultat så är det svårt att deppa när man kommer hem till en skrattande treåring.
Och medan han, Kahnberg och Tolsa kunde sitta i omklädningsrummet förr i tiden och snacka coola nattklubbar på Avenyn, så sitter numera tre småbarnsfarsor där och pratar om vilka blöjor som är bäst.
- Ja, haha, så är det. Det är roligt. Och de där hemma ger verkligen ny kraft och energi.
Annons:

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!