"Känns overkligt när man ser löpsedlarna"

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Foto: Michael Berggren

Senast Brynäs vann SM-guld var Jakob Silfverberg åtta år gammal.

13 år senare är han SM-slutspelets hetaste spelare - och siktar på att skjuta Brynäs mot ett nytt guld.

Det här är historien om svensk hockeys nye stjärna.

- Han spelar fortfarande ute på gatan eller drar på friåkning med kompisarna, berättar pappan Jan-Erik Silfverberg.

Den spelare som så småningom skulle bli en av ­Sveriges största talanger och elitseriens bäste spelare inledde sin bana i Brynäs IF:s hockeyskola.

Redan från början spelade Jakob Silfverberg med ett år äldre spelare.

- Hans bror Joakim var ett år äldre och för att vi inte skulle behöva skjutsa tusen gånger, bara femhundra, satte vi dem i samma lag, berättar Jan-Erik Silfverberg.

Slipade tekniken på gatan

Trots att han matchades mot äldre spelare stod han tidigt ut och hade inga ­problem att hävda sig.

- Han var alltid den som gjorde mest mål, trots att han var yngre, berättar Joakim.

Men det räckte inte med det.

- När laget förlorat med något mål och Jakob gjort tre mål var Joakim alltid sur på honom och frågade varför han inte gjorde fler mål, berättar pappa Jan-Erik.

- Farsan berättar alltid den historien, säger Joakim leende och tillägger:

- Men då blir man ju bäst.

Tillsammans med kompisarna på gatan utvecklade han sin klubbteknik. Men det var inte bara i rollen som målskytt han trivdes.

- "Jacke" gillade att stå i mål. Han var riktigt bra också, bäst av oss spelare där. Men när vi spelade organiserat var han alltid forward, berättar Joakim.

Landhockey nästan varje dag

Siktet var tidigt inställd på att bli hockey­spelare. Jakob spelade fotboll fram till 15 års ålder, men lade sedan av för att satsa fullt ut. Trots den stora satsningen mot att själv bli proffs var han inte särskilt intresserad av hockey.

Nära vännen Viktor Roos berättar:

- När jag fick lämna Brynäs brukade jag få "Jackes" biljetter till Brynäsmatcher, han ville hellre vara hemma och spela tv-spel.

- Då kunde han knappt namnet på några NHL-spelare men han har intresserat sig mer och mer, nu har han riktigt bra koll. Han måste ju sätta sig in i det, det är hans jobb nu.

Även om Jakob Silfverberg inte tittade överdrivet mycket på hockey spelade han mer än gärna.

- Vi lirade landhockey på gatan nästan varje dag, det var många i kvarteret som gillade det, berättar Joakim.

Var det en klassisk brödrarivalitet ­mellan er?

- Haha, ja. Vi bråkade jämt och slogs mycket, det är nu på senare år vi blivit sams.

Som ung var Jakob en framträdande spelare och han gjorde alltid mycket mål trots att han spelade med äldre spelare.

Men att han skulle bli en stjärna var inte självklart.

- Det fanns många andra i det laget som stack ut mer. Men sedan drog det i väg för honom och Anton Rödin, berättar Viktor Roos.

Mamma Christina:

- Jag var inte ens säker på att han skulle kunna spela i elitserien. Men som förälder vill man inte ta ut något i förskott, för honom själv har det aldrig funnits något annat.

Viktigast: Lusten att träna

Pappa Jan-Erik är själv en gammal Brynäsprofil och la märke till sonens potential.

- Man såg det ganska tidigt. Framför allt så har han alltid haft bra spelsinne. Men en av de största talangerna man kan ha är lusten att träna, och det har han.

- Första säsongen i A-laget spelade han inte så mycket, sex-sju minuter per match. Då var han duschad och klar vid halv sju, sedan drog han på friåkning med kompisarna. Han tyckte inte att han fått nog.

- Han spelar fortfarande ute på gatan ibland eller drar på friåkning i Valbo med kompisarna.

Mamma Christina fyller i:

- Vår granne brukar säga att det nog inte finnas någon annan elitspelare som gör det.

Hon berättar att lusten att tävla alltid funnits där - och fortfarande hänger med.

- När han är hemma på sommaren och man bara vill ligga och sola i trädgården så brukar han säga: "Kom morsan, vi spelar badminton eller krocket eller något". Han gillar det.

"Känns overkligt"

Tre Kronors förbundskapten Pär Mårts har följt Silfverberg sedan junioråldern.

Första gången han coachade honom var vid junior-VM i Saskatoon och Regina, 2009-2010.

- Han är en väldigt stabil och sansad kille. Han har börjat ta för sig och ta mer plats de senaste åren. Han vet vad han kan och inte kan.

- Som spelare börjar han få ihop alla sina kvalitéer nu. Han har skott, spelsinne och fart, det är egentligen ingenting han saknar. Om jag fick önska skulle det till några kilon till bara, men det får ta den tid det tar.

Redan nu är Jakob Silfverberg en av de allra bästa spelarna i elitserien, om inte den allra bäste.

En framgång som är svår att förstå för hans föräldrar.

- När man ser löpsedlarna känns det overkligt, säger Jan-Erik.

Lovar att "snäppa upp sig"

Och löpsedlarna kan bli fler - redan i kväll kan Brynäs säkra en semifinalplats.

- Det kommer bli fullsatt och vi vill absolut ta chansen, säger Jakob Silfverberg.

- Jag och Calle Järnkrok tyckte att vi underpresterade i de första två matcherna. Vi var inte alls nöjda och vi har båda två satsat på att snäppa upp oss rejält.

Ett beslut som kan komma att innebära slutet på Brynäs 13 år långa guldtorka.