Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Junland: "Nu kanske skadeskiten är över"

Foto: Mattias Lundin/Expressen

LINKÖPING. Jonas Junland blickar ut över Cloetta center och bubblar av revanschlusta.

I KHL blev han skadad och sparkad.

Den SM-guldvinnande backen är på väg tillbaka efter ett år där han bara spelade åtta matcher.

– Nu kanske skadeskiten är över och man kan fokusera på att spela och göra det bra, säger Junland till SportExpressen.se.

Den 14 april 2011 var en slutspelsskäggig Jonas Junland en av spelarna i Färjestad som jublade över sitt första SM-guld. Kort efter festligheterna i Löfbergs Lila arena tog han farväl av lagkamraterna och skrev på ett tvåårskontrakt med KHL-klubben Barys Astana.

Halva importgänget sparkades

Sedan började ett nytt äventyr i hockeykarriären. I Kazakstan.

Linköpingsfostrade Jonas Junland flyttade in i träningsanläggningen, den så kallade "Basen", i Astana.

Varje morgon i nästan en månads tid ringde väckarklockan 06.45. En kvart senare stod han och hans nya lagkamrater uppställda ute på den asfalterade banan som omringar förläggningen. Det blev dagligen 13 varv, motsvarade en mil.

Härligt för konditionen. Men inte direkt balsam för knäna.

Första året i Kazakstan och KHL blev lyckat. Omställningen från Sverige och elitserien gick bra.

Andra året blev raka motsatsen.

– De bytte tränare under sommaren så det var lite rörigt och de sparkade hälften av alla importer, berättar Junland.

– Det började inte jättebra, men ändå okej tycker jag. I första seriematchen åkte jag på en revbensskada så jag missade nio matcher. Sen hann jag bara med två matcher till och då var jag inte riktigt i den form som jag själv ville, och spelade väl inte jättebra, och då fick jag sparken direkt, efter tre matcher. Då var det lockout, så det var inte perfekt tajming. Så då hamnade jag i Finland.

"En jävla skitsäsong"

Jonas Junland, som inte tidigare hade haft problem med skador flyttade till Pelicans i Lahtis.

– Jag var jätteglad att de ville ha mig. Jag tyckte det flöt på bra, jag fick mycket speltid. De behövde mig och jag behövde komma dit och spela. Sen femte matchen där fick jag en smäll bakifrån och axeln hoppade ur led. Det var tvunget med operation. Sen tog det längre tid att komma tillbaka än vad jag trodde. Det blev nästan fem månader, men vi läker olika allihop, så det blev bara en match på slutet.

Junland tar ett djupt andetag och säger:

– Sammanfattningen är att det var en jävla skitsäsong. Det är katastrof.

Han har jobbat stenhårt för att vara redo inför nästa säsong.

Det blir inte nödvändigtvis i KHL.

– Det viktiga för mig är att jag måste spela bra, för annars blir det inte bra i längden. Jag vill ändå spela tio-tolv år till, kanske. Jag är fortfarande ung och därför kanske det är extra viktigt att inte bara tänka på kontrakt, utan hitta rätt ställe. Rätt tränare, rätt känsla.

Tre Kronor hägrar fortfarande

Den förre LHC-backen har sett sitt gamla lag i slutspelet mot HV 71. Och surret i stan har börjat.

– Jag är hockeyälskare så det är klart att jag går och tittar på matcherna. Jag har spelat så lite själv så det är extra kul när det är slutspel. Det är klart, jag har hört det på tv, och det blir lite rykten, det blir så när man är härifrån. Det blir extra speciellt, säger Junland.

– Jag är från Linköping, det är min hemstad, men det är viktigt att det blir rätt med hockeybiten.

När spelar du här igen?

– Det vet jag inte själv. Det är svårt att sia om sin framtid.

– Jag vill spela mycket och förhoppningsvis göra någon landskamp igen. Jag vill hitta tillbaka till att det är roligt och inte att det är ett jobb. Det är mycket jag vill nu, så det blir nog bra vad det än blir.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!