Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Jag har aldrig riktigt köpt att vara lillebror”

Fredrik Forsberg, till vardags i HV71.
Foto: Johanna Dahlén / SportExpressen
SportExpressens Johanna Dahlén träffar Fredrik Forsberg.
Foto: Privat
Fredrik och Filip Forsberg.
Foto: Privat
Johanna och Jonathan Dahlén.
Foto: Privat

”Du spelar i allsvenskan för att brorsan är i NHL.”

”Hur blir det, kommer din bror spela för Timrå nästa säsong?”

Vad innebär det egentligen att så ofta förknippas med sitt syskon?

Här möts ”Jonathan Dahléns syster” och ”Filip Forsbergs bror” i ett samtal om familjeband, förväntningar som kommer med ett efternamn och styrkan i att växa upp i ett hockeyhem.

3 oktober, 2020: Fredrik Forsberg gör två mål i Husqvarna Garden för sitt HV71 mot Oskarshamn. På läktaren sitter hans bror Filip. Rubrikerna efteråt: 

 ”Här gör han två mål – framför NHL-brorsan”

Några veckor senare, helt utan koppling till händelsen ovan, får jag höra att ”ja, men det är klart att du har fått dina jobb med ditt namn”.

Det kläcker en idé hos mig.

Och dagen då jag och Fredrik Forsberg sätter oss ner för att prata blir Alexander Lindelöf klar för Surahammar. 

Rubriken? 

”Strömberg värvar Lindelöfs brorsa”.

Det har aldrig känts mer självklart att göra det här.

Det tycker vi båda.

Foto: Privat

Nu tänker ni, en snart 24-årig manlig hockeyspelare från Leksand och en 25-årig kvinnlig sportreporter från Östersund, vad har vi egentligen gemensamt – förutom hockeyintresset?

Rätt mycket, kommer vi fram till.

Vi kommer från typiska hockeyfamiljer. Hade någon kollat in i spåkulan när vi sprang runt som barn, hade de inte blivit förvånade att det var inom hockeyn vi skulle hamna.

En pappa som spelat hockey och en mamma som ja, fått acceptera hur stor del av livet hockeyn faktiskt är – och lärt sig att älska det.

– Mamma skrev nu efter det här uppehållet att det skulle bli kul att få kolla på mig igen. De båda sitter uppe på nätterna vissa matcher för att titta på Filip, bara för att följa. Hon träffade pappa när han spelade hockey och har också bara stöttat i allt, hon är väl den som tänker lite där hemma. Vi tänker väl mest hockey bara, vi tre andra, säger Fredrik Forsberg. 

Och när det gäller mina föräldrar, deras kvällar spenderar de med att sitta och kolla på min lillebrors matcher, Jonathan, men utan ljud för att samtidigt lyssna på när jag kommenterar min match.

”Har betytt allt – stort tack till dem”

Stöttningen hemifrån – den är ovärderlig. 

– Det har betytt allt. Det är ens familj som man växt upp med och står absolut närmast hela livet. Det är knappt så man vill fråga dem längre om hjälp för att de har skämt bort en fruktansvärt mycket, det är stort tack till dem var man är i dag och den man har blivit också, säger han.

Vi kanske ska börja med att förklara.

Fredriks storebror är Filip, som till vardags spelar i Nashville Predators i NHL.

Min lillebror är Jonathan, som vi hittar i Timrå IK i Hockeyallsvenskan.

Och där bakom är det vi – syskonen.

Jonathan och Johanna Dahlén.
Foto: Privat

Eller ja, för många utifrån är det vad vi är. Syskon.

– Jag tror också att det är mer utifrån, hela vår familj har varit att alla går sin egen väg. Jag har absolut gått i Filips fotspår några år men sen började man sväva i väg åt olika håll. Han tog sina kliv och har aldrig spelat SHL utan han gick från allsvenskan till NHL och AHL, jag gick en annan väg. Vi har haft liknande karriärer men väldigt olika.

Men det är viktigt att poängtera, det här är inget gnäll.

Det är en inblick.

– Alla har ju gjort något positivt i vårt fall, man skäms ju inte när man pratar om sin brorsa eller pappa. Det är det som är en skön del i det hela, att det har gått bra för oss alla.

– Ja, det är ju tur att de inte sitter inne eller så, säger vi och skrattar till.

– Ja, ”en fånges lillebrorsa” som rubrik om man hade gjort mål... det hade kanske varit lite mer spännande men inte så populärt kanske, fyller Fredrik i.

”Filips lillebror är på väg upp”

Vi får spola tillbaka några år först.

När Fredrik var på väg uppåt i sin karriär, men fortfarande väldigt ung.

– Filip kom ju upp väldigt tidigt i juniorålder, upp med de som var 2-3 år äldre och det var väl direkt när jag började komma upp i den åldern som det började. 

”Filips lillebror är på väg upp”

”Han är en större talang än Filip var”

Fredrik berättar vidare:

– När jag kom upp i a-laget, varje rubrik blev det ”Filips lillebror”, eller ”NHL-stjärnans lillebror”, det var väl i början att man knappt hade ett eget namn.

Tänkte du på det något då?

– Lite, men jag vet att min pappa tyckte att det var för jävligt. Han hörde av sig till några reportrar som skrev när jag började blomma ut att det var ”NHL-stjärnans lillebror”. Jag var Filips lillebror hela tiden, det stod nästan aldrig mitt namn. Jag tänkte väl att det kanske lite var så... han har ju haft en fantastisk karriär hittills så han har ju gjort något bra hela tiden. Man har ju sett upp till honom, många ser upp till honom.

Bröderna Forsberg är från Leksand, en liten by där alla förutsättningar finns.

Fredrik och Filip Forsberg.
Foto: Privat

Men också lite av en förväntan.

Fredrik fick testa på spel i a-laget redan säsongen 13/14 efter att ha gjort succé i J20 – då Leksand spelade i SHL.

Var det mer press i Leksand?

– Ja, men lite grann skulle jag tro. Det var ett otroligt tufft steg, men då kändes det väl lite i början som att ”han kom upp lite på grund av att hans bror gjort det bra, att han lite var kvar i föreningen därför” och de ville ha upp en ny Forsberg. Men sen kände jag väl att jag inte var tillräckligt bra just där och då, men det var lärorikt. Jag fick känna på den nivån och lära mig, men det kändes väl lite grann som att de hoppades på en som skulle ta en lika stor roll som Filip hade innan han lämnade.

Vägen efter det blev annorlunda. 

– Den har väl varit lite krånglig, Filips karriär gick väl mer rakt. Han har varit bra nästan på alla nivåer han har testat. Jag kom upp där som ung, hängde knappt med, sen åkte vi ur och skulle spela allsvenskan. 

En skada satte stopp i tio månader, Leksand hoppade upp och ner i serierna, han blev utlånad och ja, hittade ett lugn till slut.

I Karlskoga.

– Just då låg Karlskoga toksist i serien, jag och pappa skojar om det fortfarande... jag kom ihåg att jag sa att ”vad ska jag dit och göra? Vi förlorar ju bara” och så åkte vi dit och vi vann typ 20 av 22 matcher och höll oss kvar, bara att man kom väldigt stukat till ett lag som nästan var ännu värre på botten och fick göra den resan. Jag kände väl direkt när säsongen tog slut och jag kom hem till Leksand att jag ville tillbaka och de ville ha tillbaka mig direkt, så det vart att jag skrev på ganska direkt två år och jag trivdes grymt bra, det är väl de två bästa åren hittills i min karriär.

”Vet att det är någon baktanke i det...”

Nu hittar vi honom i SHL-laget HV71.

Fredrik Forsberg ligger i toppen av den interna poängligan i SHL.
Foto: MATHIAS BERGELD / BILDBYRÅN

Och på pressläktaren sitter jag, en kvinnlig sportreporter.

När jag fick gå ner efter en match och fråga hur det var att göra mål framför sin bror på läktaren, då kände jag att nej, det här måste jag göra någonting med.

På ett sätt förstår vi verkligen varandra.

Det märks när vi pratar, egentligen finns det mycket som är liknande i våra upplevelser.

I våras när min bror skulle göra sitt val – fortsätter han i Timrå eller ska han någon annanstans?

Då var det helt plötsligt många gamla bekanta som var intresserade av mig, eller ja i en fråga innan det kom: ”men du, din bror, blir det Timrå?”

– Haha ja, när det kommer lite helt oväntade människor, då vet man att det är någon baktanke med det... någon som vill ha en autograf eller så, men man har också blivit lite van på vad man ska svara, fyller Fredrik i.

Jag upprepar mig, det är verkligen inte synd om oss. Det är tvärtom. 

Vi har en nära koppling till våra bröder som inte många har.

Våra bröder stöttar oss precis lika mycket som vi stöttar dem.

Och vi håller på att bygga våra egna namn.

– Jag har väl aldrig riktigt köpt att vara lillebror. Jag har alltid velat kampa lite med honom sen har vi gått olika vägar men jag har alltid strävat för att bli den bästa hockeyspelaren jag kan bli, jobbar mig väl uppåt hela tiden, kämpar... jag har slitit hårt i mina dagar för att komma upp på den här nivån, det är väl det som gör en lite extra stolt att man har tagit sig hit, säger Fredrik Forsberg.

Och så var det de här småkommentarerna som han fick ifjol, när han spelade i hockeyallsvenskan.

Som till exempel att han ”spelade i allsvenskan för att brorsan spelade i NHL”.

– Haha. Det är lite roligt, just allsvenskan... det är en bra liga, men det känns som att man borde vara högre om man hade fått hjälp av brorsan, så det var lite roligt att man fick höra det några gånger... sen släppte man det. Det är väl ganska skönt nu att visa att man klarar av den här nivån också på egen hand, säger han.

Drömmen är fortfarande NHL, det har den alltid varit.

– Absolut, jag drömmer om det fortfarande, sen om det tar fem år till spelar ingen roll, jag kommer alltid kämpa för det innan man ger upp. När Filip fick komma upp kände man att resan kanske inte är så lång som det känns ibland, det kan handla om en eller två bra säsonger så kan man få en chans.

Men genom sin egen väg.

– Att bara få göra det på egen hand hade varit otroligt skönt för min del. Hade man kanske inte platsat här sen helt plötsligt vill de ha över en, då känns det väl lite som att man fått hjälp. Men nu vill jag verkligen visa att jag kan göra det på egen hand och om det nu skulle vara så att en klubb ser mig, då är det verkligen för att de tror på mig. Just nu känns det väl långt ifrån men man kämpar ju för det varje dag.

Så nu är vi här.

24 november, 2020: Fredrik Forsberg gör tre mål mot Luleå.

Inte som någons lillebror, utan som sig själv. 

Killen som gjort tio mål på 18 matcher och ligger i toppen av skytteligan i SHL.