1) Efter månader av kräftgång och rykten sparkades till slut Thomas Paananen av Västerås, även ass-tränarna Patrik Fagerlund och Robert Nordmark rök. Nu väljer klubben i stället att satsa på Tero Lehterä och Sami Hirvonen på tränarbänken. Kommer den finska sisun rädda laget från kval eller luktar det 2017 över Västerås igen?
ADAM JOHANSSON
– Först och främst: Jag är glad att den här soppan är över för alla parter. För Thomas Paananen - som varit en dead man walking i månader men som ändå uppträtt professionellt mot uppdraget, klubben och dess supportrar. Respekt! För Västerås - som helt uppenbart sökt efter en tränarförändring sedan i höstas, men som inte lyckats hitta någon villig att ta jobbet. Rekryteringen av Lehterä säger väl det mesta, han var definitivt inte högst upp på deras önskelista. Nu får klubben ändå sitt efterlängtade skifte på tränarbänken, och det behövs efter en miserabel säsong där laget underpresterat rejält och där källor uppger att förtroendet för Paananen varit förbrukat länge. Det här blev helt enkelt en ohållbar situation som Lehterä nu ska försöka reda upp. Lyckas han med det och tar Västerås till slutspel, då kommer han hyllas unisont, men kan han verkligen rädda ett skepp som tar in vatten och sjunker 2017-läskigt mot kvalplatserna? I slutändan tror jag ändå att Västerås reder ut det, men det handlar nog mest om att det finns andra lag i botten som det skriker kvallag om. Inte att Västerås själva löser det här.
JOHAN SVENSSON
– Det är verkligen fritt fall just nu. Min känsla är att man suttit kvar med Thomas Paananen alldeles för länge. Redan när det läckte ut att man träffat Håkan Åhlund på Arlanda, så skulle brytningen kommit så fort som möjligt. Hur har spelarnas respekt varit för honom och vilket driv har han egentligen jobbat med? Man kan prata om att det är professionella personer hur mycket man vill, men de sista procenten har ingen part haft. Så vad kan man då säga om Tero Lehterä? Mina uppgifter säger att han är en bra kravställare. Det är en av hans styrkor. Det är exakt vad truppen behöver. det får vara slut med lallandet om man får svänga sig lite hårt. Sedan kan det vara försent. Det tar lite tid att sätta prägel på en trupp och Kristianstad borta är en superviktig match direkt. De behöver få en snabb positiv effekt, annars kan det på fullaste allvar faktiskt bli kvalspel.
JOHANNA DAHLÉN
– Först och främst, det var väl på tiden att det här skedde när det varit på tapeten länge… för allas skull. Det har varit mycket som hänt i Västerås den här säsongen och resultatmässigt är de farligt nära negativt kval. Spontant känns det som att det finns flera lag som kan trilla ner och det kan bli räddningen för Västerås. Jag tror inte att det kommer att bli succé direkt och att Västerås kan andas utan, men en nystart kanske blir det som behövdes för att de ska slippa ångestkvalet. Blir det däremot kval hamnar vi eventuellt i sitsen där Västervik kunnat förbereda sig ett tag på kvalet samtidigt som Västerås kämpat in i det sista för att slippa, vilket absolut kan ses som negativt.
SANNY LINDSTRÖM
– Västerås behövde göra en förändring och det spelar i grunden inte så stor roll vem som kommer in utan bara att någon gör det. Att Tero Lehterä och Sami Hirvonen, som saknar direkt erfarenhet från hockeyallsvenskan och hur pass tuff serien är, är givetvis inte optimalt. Men likväl. En ny röst, en ny kravställare och ett uppvaknande för en trupp som varit tämligen bekväm. Det är en ny röst, nya ögon och ett nytt arbetssätt som Västerås varit i sådant akut behov av under en längre tid. Herregud så rörigt det har varit i klubben den här säsongen och den arbetsmiljön har inte direkt varit speciellt trevlig för Thomas Paananen.
Det här var exakt det Västerås behövde för att undvika kval vilket jag tror att de kommer att göra till slut.
2) Apropå allsvenska tränare fick Nichlas Falk ett nytt tränargig den gångna veckan, i jumbon Västervik. Vad talar egentligen för att Falk får revansch efter flera tuffa år i Södertälje och Djurgården?
ADAM JOHANSSON
– Kan inte bestämma mig om det är ett allt att vinna-uppdrag eller direkt farlig beslut för Falk att ta i det här läget. Åker han ur med Västervik i vår, då är han 20-talets förlorartränare när det kommer till kvalspel. Den stämpeln är inte direkt kul att ha över sig när man ska leta jobb efter sommaren. Skulle Falk däremot hålla Västervik kvar i serien, då förstärks hans aktier och större klubbar kanske börjar blicka mot hans håll. Det som talar till Västerviks fördel är att de i ett tidigt skede kan förbereda sig för kvalet medan det andra laget troligtvis kommer kämpa grundserien ut för att ta sig till ingenmansland. Det hjälpte Timrå ifjol, det kan mycket väl vara det som skänker Västervik ett nytt allsvenskt kontrakt 23/24.
JOHAN SVENSSON
– Att spelarna i Västervik ville ha en ny tränare och kommer ställa upp för honom, mer än vad de gjorde för Martin Gudmundsson. Jag tycker inte Falk bevisat någonting som tränare som ger mig anledning att tro på honom mer än spelarna som kan knyta näven när de fått till den förändring man önskat.
JOHANNA DAHLÉN
– Att Västervik var i desperat behov att få in en ny röst och kommer att göra allt för att hålla sig kvar, samtidigt som de i princip redan nu kan förbereda sig för kvalet. Men ärligt, det är ingen lätt uppgift för Falk att komma in med mycket att förlora. Däremot tror jag att laget kommer kunna höja sig.
SANNY LINDSTRÖM
– Ingenting egentligen. Och det är inget mot Nichlas Falk utan mer att Västervik är en klubb på kraftig nedgång och min känsla är att det är rätt rörigt vid sidan av isen. Ekonomin är körd i botten och det handlar i grund och botten att få verksamheten att överleva månad för månad. Det ger rätt dåliga förutsättningar för spelarna att prestera och i förlägningen för Falk att göra resultat.
3) Allt pekar på att Peter Cehlarik snart spelar i Leksand igen. Ett dalalag som går som tåget i SHL och som numera leds av doldisen Kalle Östman. Med Cehlarik på ingång och Marek Hrivik och Mikael Ruohomaa som väntar på att bli clearade för spel – hur ska laget matchas? Vem petas? Måste någon kickas? Ge oss din fulla Leksandsanalys.
ADAM JOHANSSON
– Vill man vara i Björn Hellkvists skor nu? Det vettekatten. Tänk att ha ett väloljat blåvitt maskineri och sedan kommer tre toppspelare in på ett bräde som ska hanteras, tilldelas rätt roller samtidigt som några andra får stryka på foten. Nej, det här är ett rejält lyxproblem för Leksand som mycket väl kan hota om guldet om allt faller på rätt plats, men som även kan braka ur ett play in om hierarkin och rollfördelningen rubbas för mycket.
Nu är det fortfarande en del detaljer som måste lösas för att Cehlarik ska kunna återvända, men gör han det - då borde 20/21-kedjan med Camper-Hrivik-Cehlarik återförenas. Därefter får Zackrisson flytta ut på en kant med Östman och Elvenes i en kedja, Lang-Ruohomaa-Kloos har haft kemi tidigare och slutligen blir det en smått ofattbart bra fjärdekedja med Ashton-Knuts-Heineman. Den skulle kunna äta upp vilken motståndarenhet som helst och har dessutom offensiv i sig för att producera. Martin Karlsson får agera extraforward, Marcus Karlberg och Jesper Kandegård slåss om vem som får förstatjing på läktarplats och den som blir över lånas ut för resten av säsongen.
JOHAN SVENSSON
– Nyttja situationen nu, Leksand! Med Kalle Östmans form och det faktum att han har ett avtal till 2025 gör att man ska fortsätta gå med honom som center. Jag tycker det är givet att försöka para ihop Cehlarik med Hrivik och Camper igen. Vad de kan behöver knappast bevisas. Vidare ser jag Oskar Lang och Justin Kloos kampera på varsin kant med Patrik Zackrisson. Kalle Östman och Ludvig Elvenes har fungerat bra ihop, så när jag skickar upp Camper i sin tidigare omgivning, är det läge för Emil Heineman där. Då har vi nio av tolv forwardsplatser fyllda.
Jon Knuts är den givna fjärdecentern, så då finns det två ytterplatser kvar. Martin Karlsson är rimlig att ha där, och även om Carter Ashton är för bra för att spela så långt ner i ett lag blir det mitt alternativ. Med Jesper Kandergård och Marcus Karlberg som alternativ 13 och 14. Väljer man att slänga ut Ashton på marknaden så har man ändå 13 forwards och dessutom bra juniorer, med Arvid Eljas bland annat. Så man skulle kunna låta Ashton gå ut på marknaden. Man får garanterat hugg direkt.
Men glömmer jag Mikael Ruohomaa? Nej då! Inte alls, för här tycker jag nästan det är givet att man försöker göra sig en hacka och dessutom frigöra honom från att vara typ extraforward. Det är han för bra för! Han kommer inte få vara kvar nästa säsong och har en chans att kunna avsluta riktigt starkt och få ett bra kontrakt nästa säsong. Så låt stjärnan gå och det kan ge en fin effekt på marknaden. Det kan både Leksand och Ruohomaa själv tjäna på.
JOHANNA DAHLÉN
– Det här med gruppdynamiken… det är ingen dålig spelare som ska in och få istid. Det här har man sett tidigare när det sker under säsongen att det kan sluta väldigt dåligt speciellt när det flyter på som det gör. JA, det är ett lyxproblem att ha så pass många bra spelare men det betyder inte att det är enkelt utan det kan nästan vara svårare. Det är mycket arbete som behövs. Men en sak, att sätta ihop den gamla succékedjan med Cehlarik, Hrivik och Camper känns givet.
SANNY LINDSTRÖM
– Det är nu vi ska syna det här med angenäma problem. Detta är absolut inte ett angenämt problem. Långt därifrån.
Förutsatt att Leksand är skadefria så kommer spelare att hamna i kläm och det kan skava en del i en grupp när för många kan känna sig osäkra på sina roller. Det blir därför ett stort ansvar på coacherna att hantera eventuellt missnöje och framför allt att alla står lika inför lagen. Med det menar jag det hårda- och noggranna jobbet som man visat upp på slutet. Om en av de ledande spelarna inte skulle göra det jobb som man kommit överens om i tex backcheckingen eller liknande bestämda regler så måste det få konsekvenser oavsett vad det står bak på tröjan. Lyckas man efterleva detta så blir det enklare för gruppen och individerna att hantera konkurrensen.
Men svaret på frågan hur man ska formera laget tänker jag enligt följande.
Peter Cehlarik- Marek Hrivik- Carter Camper
Succékedjan från säsongen 19/20 får chansen att hitta samma kemi igen.
Oscar Lang- Mikeal Ruohomaa- Justin Kloos
Ruohomaas spelskicklighet borde kunna ge Lang och Kloos utrymme att utnyttja deras fart
Emil Heineman- Kalle Östman- Lucas Elvenes
Östman och Elvenes har spelat bra tillsammans. Heineman står för fart och kraft.
Jon Knuts- Patrik Zachrisson- Carter Ashton
Det här blir en jobbig kedja att möta. Knuts får flytta ut på en kant där han och Ashton kommer kunna trötta ut motståndarna.
Martin Karlsson får vara 13e forward och komma in och avlasta, spela boxplay och vara redo om det blir skador.
4) Emil Sylvegård och Emil Andrae verkar inte vara bästa kompisar efter den gångna helgen. C More-intervjun med Sylvegård, där han anklagar Andrae för att vara en filmare, har spridits som en löpeld och nu är det dags att ta ställning. Gillar du Sylvegårds frispråkighet eller är han ett dåligt föredöme i den situationen?
ADAM JOHANSSON
– Vi kan inte stå och prata om att det saknas känslor och profiler i dagens ishockey och i nästa mening såga Emil Sylvegårds intervju. Det är rent ut sagt hyckleri att bete sig på det sättet. Därför kommer jag ställa mig i Sylvegårds ringhörna. Vi behöver fler som vågar sticka ut och inte svarar standard A-Ö-svar i varenda medial situation. Här brann det i Sylvegårds ögon, och även fast vissa ordval var kanske mindre bra, så måste man älska passionen. Hade jag varit Malmösupporter hade jag känt: ”Den killen vill något, han står upp för laget”. Blir det HV-Malmö i kvalet har Sylvegård dessutom skapat ytterligare en nerv och samtalsämne som kommer göra att den matchserien sväljer allt fokus ifrån SHL- och HA-slutspelet. Folk kommer i början av kvalet vilja se Sylvegård vs Andrae lika mycket som Malmö-HV, och det om något bygger profilstarka spelare som hjälper SHL att skapa ett större buzz kring ligan.
JOHAN SVENSSON
– Jag är faktiskt rätt likgiltig. Jag är inte den som har något superbehov av att någon ska vara en ”profil” och att ”Vi behöver känslor i svensk hockey”. Han talade från sitt hjärta och det var väl bra. Det finns säkert de som tycker han är ett dåligt föredöme, och det finns säkert de som tycker han är en ”King” eller vad man nu brukar svänga sig med. En sak är bra, och det är att han säger vad han tycker, sedan spelade han ut hela registret vilket jag läser av som frustration som byggts över en hel säsong från hans sida. Som Andrae fick ta skiten för. Jag fick också känslan av att Emil Andrae var riktigt obrydd efteråt.
Ska jag då ta någon form av ställning så tycker jag det är bra man ändå säger vad man tycker. Så farligt var det trots allt inte.
JOHANNA DAHLÉN
– Jag är helt för att det ska vara mer känslor i hockey, men angående den här intervjun vet jag ärligt talat inte ens om jag bryr mig. Det är mycket frustration i Sylvegård och han säger vad han känner just då, bra med ärlighet och att han inte bara svarar klassiskt som precis alla andra gör.
SANNY LINDSTRÖM
– Ibland tar känslorna över vilket det gjorde för Emil Sylvegård den här gången. Personligen tycker jag att det är befriande. Det var ju knappast så att Sylvegård hotade Emil Andrae och stod för regelrätta personangrepp utan det var en bubblande frustration som pös ut. Jag kan ibland sakna den här typen av utspel. Filterlös ilska och en portion uppgivenhet över den situation som Malmö i det här fallet befinner sig i. Elitidrott handlar mycket om känslor och att kunna hantera dem på bästa sätt. Om det nu blev så att det bubblade upp för Sylvegård så må det så vara. Ingen tog skada och som Malmösupporter hade jag varit glad att ha en spelare som Emil Sylvegård som uppenbart bryr sig. På riktigt. Skulle lagen dessutom ställas mot varandra i ett kval så lär det knappast göra matchserien mindre intressant.
5) De som säger ja-tack till Sylvegårds känsloyttringar vidhåller nog att Malmöforwarden är en av få som vågar sticka ut i svensk ishockey. Oavsett om du håller med eller inte – nu har det blivit dags för dig att presentera dina personliga favoriter för 22/23-säsongens största profiler.
ADAM JOHANSSON
– Har länge hävdat att SHL är mer tränar- än spelardrivet och profileringen är en del i det. När spelare känner att de har för mycket att förlora genom att svara ärligt eller sticka ut vågar tränarna ofta ta ut svängarna. Säkert för att de är mer trygga i sig själva, de har förtroende från sina chefer och vet att de har en säker plats i sin klubb. Roger Rönnberg, som jag anser vara SHL:s största profil, är det bästa exemplet. Han har ensam den här säsongen stått för fler minnesvärda intervjuer än resten av ligans spelare tillsammans. Det hade självklart inte hänt för tio år sedan när han var ny i Frölunda, men jag känner en tacksamhet över att Rönnberg vill och vågar vara sig själv utåt. Han behövs i den här ligan, för han är en vattendelare bland supportrarna och de typerna tenderar att oftast röra upp känslor. Mer sånt!
JOHAN SVENSSON
– Benny Boquist i Oskarshamn är en profil för mig. Materialaren är äkta, älskad av alla och för mig är det en profil.
– På spelarsidan kan jag uppskatta en sådan som Joel Persson enormt mycket. Aldrig en dålig intervju, och att han gör en podd om division 2-hockey är för mig så otroligt genuint och bra. Joel har fötterna på jorden trots sin stjärnstatus.
– På ledarsidan tycker jag Henrik Gradin i Modo är en färgstark profil. Precis som Kent Norberg i HV71. Även Linköpings Klas Östman kan slänga ur sig rätt roliga saker. Jag vet inte om det är något med vattnet i Härnösand eller om semlorna på Gulf gör susen för deras personlighet. Men det är sköna gubbar rakt igenom.
JOHANNA DAHLÉN
– Det är inte jättemånga namn som sticker ut när man tänker efter direkt, men det finns några som ändå brukar ge en hel del. Givetvis Roger Rönnberg levererar ofta och bjuder på sig själv, likaså Mikko Manner. Det går inte att inte nämna honom, med sina fantastiska citat och skratt.
Spelarmässigt ser jag mer spelare som gör ligan bättre, de är profiler. Det är de spelarna som gör att folk köper biljetter till matcherna och börjar se hockey. Då snackar jag Antti Suomela till exempel.
SANNY LINDSTRÖM
– På isen så tycker jag att Theodor Lennström och Jonathan Pudas är två stora profiler. Dels är det seriens två bästa backar men det som sticker ut och gör de till profiler är sättet de spelar på. Lennström med sitt dominanta och majestätiska kroppsspråk där han både kan göra mål, spela fram och köra över motståndarna medan Pudas är flängig, rivig och framför allt skicklig. Pudas är nog den spelaren i serien som skulle kunna tjafsa allra längst mot en offside, som alla sett var solklar, och vända den till sin fördel för att alla till slut ledsnar ut och inte orkar säga emot. Jag gillar den envisheten. Annars är nog Roger Rönnberg den största profilen i serien. Han bjuder på sig själv och har en skön portion av självdistans. Sen hatar ju inte kameran Rönnberg och hans gestikulerande under matchsituationer något som väcker ont blod hos 13 andra lags supportrar.
6) Inte en hockeypanel utan att diskutera bottenstriden i SHL. HV71 var mer eller mindre borträknat för ett tag sedan, men nu skiljer endast fyra futtiga poäng mellan Brynäs och jönköpingarna med elva matcher kvar att spela. Dags för det slutgiltiga svaret: Vilka gör Malmö sällskap i ångestkvalet?
ADAM JOHANSSON
– Tänkte i går: HV71. Känner i dag: Brynäs. Det är hopplöst att försöka besvara den här frågan för två resultat i rad kan påverka ens omdöme till den grad att det man slog fast för en månad sedan börjar man vackla på nu. Men jag börjar undra om HV:s tränarbyte kanske skedde i tid ändå, att det här ger de tillräckligt mycket energi och självförtroende att gasa om ett Brynäs som på slutet fått in ett typ av förlorarbeteende där de torskar trots att de spelar rätt bra. Det är illavarslande i den här perioden av säsongen.
JOHAN SVENSSON
– Underbart att man kan svänga kappan efter vinden. Jag tycker Brynäs har en klar fördel fortfarande trots allt. Nu har HV71 klarat av fem hemmamatch de sex senaste och det blir tuffare. Brynäs har dessutom stärkt upp med en målvakt av högsta klass. Så jag tycker HV71 sitter jobbigt till trots allt. Men fråga om en vecka eller två, så har jag säkert ångrat mig.
JOHANNA DAHLÉN
– Varför ställer vi ens den här frågan när vi alla vet att vårat svar är annorlunda om någon vecka igen? Just i den här stunden känner jag Brynäs. HV71 har vaknat upp lite och vunnit samtidigt som Brynäs är väldigt ojämna i sitt spel.
SANNY LINDSTRÖM
– Jag håller fast vid HV71 trots deras två segrar den gångna veckan. I den enda match som spelas den här veckan så måste nästan HV71 ta poäng mot Luleå på tisdag. Och dessutom mot ett Luleå som förlorade stort i lördags och som man haft svårt för under säsongen. Vi såg ett liknande ryck från Djurgården vid samma tidpunkt i fjol men det räckte likväl inte för att undvika kval.
Med det sagt så har jag börjat lätta på de spikar som jag spikade fast smålänningarna i kvalet med förra bara en vecka sen.
Det ser ut att kunna bli hur spännande som helst trots allt.
