Man skulle kunna tro att det första en svensk mästare och nybliven vinnare av Guldpucken skulle göra är att prata om sig själv, men när jag ber Jimmie Ericsson berätta om finaste minnet efter SM-guldet, då börjar han prata om sin farfar.
– Jag satt i spelarbussen på väg hem till Skellefteå efter sista matchen i Luleå. Och jag tänkte på farfar. Hur grymt stolt han hade varit. Han bodde i Malå och gick och köpte tidningarna varje dag och läste allt som skrevs om mig. Sedan stod han gärna kvar där vid Pressbyrån och väntade att fler skulle komma dit så att han fick skryta om mig. Han var min störste supporter.
Gick bort i fjol
Farfar Ola fick se Jimmie i en SM-final, mot Färjestad för två år sen. Ola gick bort 84 år gammal i januari förra året.
Jimmie får tårar i ögonen när han berättar och lyfter upp Guldpucken.
– Vad stolt han hade blivit över att jag fick den här. Han såg så många matcher han kunde, eller också lyssnade han på radio, och han hörde illa så radion var på enorm ljudvolym.
Jimmie ler och tittar stint på mig.
– Han läste precis allt. Ibland tyckte han det var världens bäste journalist som skrev och ibland tyckte han att samma journalist var så jävla dålig att han borde få sparken omedelbart.
Jag kan nog ha hamnat i båda kategorierna...
– Ja, det kan nog stämma, svarar Jimmie och fortsätter:
– Han hade varit så enormt glad och stolt nu, jag tänker ofta på honom. Och jag tycker om att bli känslosam, jag brukar tänka på honom precis före matcher. Som när Loa Falkman sjunger nationalsången före VM-matcher. Då tänker jag på farfar och min dotter Elsa. Sedan är jag redo...
Givet val
Och när kapten Ericsson är redo, då är det inte lätt att vara motståndare.
Som jag berättade i tv-sändningen i går har vi haft många och långa samtal om vem som ska få Guldpucken den här säsongen och jag och Pär Mårts har pratat om det flera gånger under VM.
Till slut var Ericsson ett givet val.
Jimmie hyllar också alla i Skellefteå AIK. Han hyllar sin farbror Gunnar, som var drivande bakom värvningen av Jimmie till Skellefteå för många år sedan, och naturligtvis pappa Sven, som tidigt tjatade på sina söner Jimmie och Jonathan (numera Detroit Red Wings) om att göra allt på isen så fort de kunde.
Sedan hyllar Jimmie givetvis sina bästa "lagkompisar" - sambon Lotta Gustafsson och dottern Elsa, två och ett halvt år.
– Visst, Elsa kan ta lite energi också, när hon är på det humöret. Men oj, vad hon ger energi. Men hon är inte alltid så snäll, inte så "tjejig", hon kan vara lite brutal i sitt agerande ibland, säger pappa och ser stolt ut.
Anbud från NHL
Elsa är pappas flicka - och har redan fått följa med ut med skotern och ut och pimpla.
– I sommar har jag tänkt att vi ska ut och fiska också.
Vet hon vad du gör till vardags?
– Jodå, hon vet att pappas jobb är att spela ishockey. Är det hockey på tv så undrar hon alltid om pappa är med.
Det är familjen där hemma som gjort att Jimmie Ericsson nobbat både NHL och KHL. Nästa säsong går han in på fjärde året av sitt femårskontrakt med Skellefteå.
– Jag har haft anbud från bland annat Florida i NHL, men bara tvåvägskontrakt och det har jag aldrig varit intresserad av. Om ett NHL-lag verkligen tror på dig, då får du envägskontrakt. Ryssland har jag aldrig varit intresserad av. Jag har haft fina erbjudanden därifrån, men jag har pengar så jag klarar mig.
Nästa säsong då, inget lag har försvarat sitt SM-guld sedan Djurgården 2001, hur ska ni klara det?
– Först tänker jag på att ta VM-guld...
Okej...men tror du det finns risk för någon form av "baksmälla" nästa säsong?
– Nej, den risken är minimal. Vi har en röd tråd i föreningen. Vi bygger ett lag. Vi har många spelare under kontrakt och många talanger på väg upp.
Och vem är näste store talang från Skellefteå?
- Jag har en favorit. Jag är grymt imponerad av Sebastian Aho. En Niklas Kronwall-typ. Jag hoppas han får chansen redan nästa säsong.
Premium
Premium
Premium