Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

En demontränare – och en av de största

Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN

Ett SM-guld kan vara ett SM-guld.

Eller något mycket större.

Växjö Lakers är en av de stora nu, Sam Hallam en av de största.

Definitionen av storhet är komplex, för den är varken binär eller exakt. Särskilt svår är den inom sportens värld för det finns en mängd parametrar att ta hänsyn till. Som exempel, hur ställer du en guldtränare mot en juniorcoach som producerat svenska talanger som sedermera vunnit med landslaget och satt Sverige på kartan tack vare sina internationella meriter?

En har blivit bäst i Sverige, en annan har på gräsrotsnivå hjälpt Sverige att bli bäst i världen. 

Det exakta måttet för framgång är med andra ord svårt att sätta fingret på. Än tuffare är det att värdera en tränare utifrån, när du saknar insyn i den dagliga verksamheten och vad den enskilda tränarens verktygslåda får för effekter på laget och dess individer. Det kan endast personer i en förening svara på. 

Med det sagt går det inte att blunda för att guld väger tungt och att historien minns mästare.

Sam Hallam är en sådan.  

*** 

Ska vi sätta in Växjös monstertränare i ett historiskt perspektiv och jämföra honom med några av landets mest framstående coacher genom tiderna framstår det allt mer tydligt att Hallam redan nu, vid 41 års ålder, kan sållas in till den absoluta toppen av svenska hockeytränare. 

Diskussionen kommer alltid präglas av subjektiva åsikter och egna erfarenheter utifrån hur man som supporter investerat sina känslor i en klubb, men utgår man ifrån tre punkter – kvalitet över tid, peak och status – blir det lättare att särskilja tränare och epoker. 

Två personer sticker sannerligen ut, Conny Evensson och Tommy Sandlin. De är i en egen klass. 

Pionjären Arne Strömberg förtjänar att nämnas i sammanhanget då han genom sina insatser på 50-, 60-, och 70-talet formade framtidens ishockey och ledare, men både Evensson och Sandlin presterar i topp under samtliga kategorier. 

Peak, tack vare deras titlar i Elitserien och guld med Tre Kronor. 

Kvalitet över tid, då de vann över tre årtionden. 

Status, eftersom båda beskrivs ha varit före sin tid och inspirerat hundratals spelare och tränare. Deras arv lever vidare än i dag.

Sam Hallam har därför en bra bit att vandra innan han kan ta sig upp på deras platå, men efter demontränarna Sandlin och Evensson är det en diskussion över hur övriga ska rangordnas. 

Hans utmanare består av Roger Rönnberg, Lasse Falk, Per-Agne Karlström, Rikard Grönborg, Curt Lundmark, Pär Mårts, Pelle Bäckman, Bengt-Åke Gustafsson, Timo Lahtinen och Roger Melin.

Alla har argument som talar för dem, men en hel del som talar emot dem för att de exempelvis ska ta sig in på en topp fem-lista.

Huvudtränare med flest SM-guld

1. Tommy Sandlin, 7

2. Per Bäckman, 3

2. Timo Lahtinen, 3

2. Conny Evensson, 3

2. Per-Agne Karlström, 3

*** 

Roger Melin har tränat under flest säsonger och vunnit mest matcher (456) i högstaligan, men han har bara ett SM-guld och inga meriter med landslaget. Det har inte Lasse Falk, Per-Agne Karlström, Pelle Bäckman eller Timo Lahtinen heller.

I den andra ringhörnan – Tre Kronors – står Curt Lundmark och Rikard Grönborg, som stått på toppen av världen med Sverige vid tre respektive två tillfällen, men som aldrig skördat framgångar inhemskt.

Det lämnar oss med Bengt-Åke Gustafsson, Pär Mårts och Roger Rönnberg, som alla tre lyft Le Mat-pokalen och firat triumfer internationellt med landslaget. Gustafsson vid OS och VM 2006, Rönnberg med Juniorkronorna 2012, Pär Mårts under hemma-VM 2013. Mårts och Rönnberg har därtill, likt Grönborg, haft betydelsefulla roller på förbundet för utvecklingen av svensk ishockey. Ett annat starkt argument för Rönnberg är hur han och Frölunda under större delen av 10-talet ansågs vara ledstjärnan i SHL tillsammans med Skellefteå AIK. 

Alla klubbar försökte kopiera deras framgångsrecept.

På samma sätt inspirerade Lasse Falk, tillsammans med Ingvar ”Putte” Carlsson, en hel hockeyvärld med sitt 1-3-1-system. Falks eftermäle, och tre guld med Djurgården, gör honom till en stark kandidat till bronsplatsen, bakom Sandlin och Evensson. 

Sam Hallam, då? Hans case är Växjös case. 

Titlar i SHL/Elitserien 1975–

1. Färjestad, 9

2. Djurgården & Brynäs, 6 

3. HV71, 5

4. Frölunda, 4

5. Växjö & Skellefteå, 3

***

Bara Färjestad, Djurgården, Brynäs, HV71 och Frölunda har nu fler SM-guld i modern tid (fr 1975) än Smålandsklubben. Den bedriften saknar motstycke i vår hockeyhistoria med tanke på att Växjö avancerade upp till högstaserien först 2011 och nyligen genomförde sin tionde säsong i finrummet.

Hallam har varit huvudtränare under nio av de säsongerna, vilket innebär att han vinner guld var tredje år. 

Ett galet facit, men det är ännu mer imponerande hur han, tillsammans med sportchefen Henrik Evertsson, befäst Växjö som en maktfaktor i svensk ishockey. Skulle deras resa fortsätta på samma storartade vis kommer Hallam ta sig förbi flera av hans tränar-konkurrenter. 

Statusmässigt är han inte på samma nivå som några av de största och han har av förklarliga skäl ännu inte en lika lång karriär som många andra, men hans peak (2015-i dag) är jämförbar med de allra bästa och mest prominenta huvudtränarna i Sverige.

Ponera då att Västerorts-sonen verkar inom hockeyn i ytterligare två decennier, vilket inte är omöjligt då han nyligen passerat 40-strecket, och inom sin tid vandrar vidare till att leda Tre Kronor. 

Där är vi inte än, det är inte ens säkert att det kommer hända, men en sak kan vi hockeyföljare vara överens om: 

Svensk tränarhistoria skrivs i detta nu. En ny demontränare är född.