Foto: Lars Andersson
 Foto: Lars Andersson

Davidsson: "Jag ser lättare på livet nu"

Publicerad

På kort tid har Johan Davidsson upplevt sitt livs värsta stunder.
I sitt yrke är han en gammal man, som vet att han när som helst kan få besked av läkare att han måste lägga av.
Jag tror att jag ska träffa en nedstämd hockeystjärna - men träffar en lycklig småbarnspappa.
Som inte heller tvekar att såga flera gamla lagkompisar.

Beskedet inför säsongen att hans ena knä är så sargat att hans karriär är i fara, var ett hårt slag. Johan Davidsson har tvingats tacka nej till landslaget, för att orka spela vidare med HV 71.
Sen har han upplevt det absolut värsta som kan hända, när han förlorade en av sina bästa vänner i en olycka.
När vi promenerar i höstkylan genom Stadsparken i Jönköping så är vi ganska lågmälda. Det är som om vi på ett ögonblick förvandlats till två medelålders män som insett att allting har ett slut.
Då skrattar plötsligt Mira Davidsson.
Det är omöjligt att värja sig mot det smittsamma skrattet.
Hon får två gubbar att le glatt.
- Mira gör att jag kan se lite lättare på uppgiften nu. Det är inte hela livet som står på spel i en hockeymatch. Nu känner jag mer en arbetsstolthet, det är vi mot dem, det handlar om vilka som jobbar hårdast och bäst. Så tänkte jag inte förr. Då var hockeyn verkligen allt, nu finns det något som är viktigare i livet.
Johan och hans sambo Lena Eriksson fick Mira förra året och i vår ska hon bli storasyster.
- Att bilda familj är det absolut bästa som hänt mig. Mira gör att det är så oerhört mycket lättare att släppa hockeyn. När man bodde själv kom man hem till en tyst lägenhet och satt där och grubblade. Nu kommer jag hem till ett barn som inte bryr sig alls om någon hockeymatch.

Utåt sett har Johan Davidsson alltid varit lugn och behärskad och blivit beskriven som en gentleman och svärmorsdröm. Allt det är sant.
Men alla sanningar sätts på prov av ett envist barn.
- Inte bara det positiva med att få barn har överraskat, även det jobbiga. Det är tufft ibland. Både jag och Lena är ordningsamma av oss. Men nu måste vi ge utrymme för lite kaos.
- Mira har fått dig bli arg?
- Absolut. Jag får bland annat hålla Mira och vår katt isär ibland. Jag har fått lära henne att man ska klappa katten, inte slå den och försöka rycka pälsen av den. Då har pappa blivit arg. Och genast fått dåligt samvete för det.
- Bästa stunderna?
- Bara att vara tillsammans hela familjen. Jag saknar dem på resor. Lena kan jag prata med, inte Mira. Men hon får luren ibland och jag hör hennes röst, hennes skratt.
När vi sitter på ett fik så pratar vi om Stefan Liv och flygkraschen i Jaroslavl.
- Det är som om jag fortfarande inte riktigt fattat det. Jo, det har jag - men jag har inte accepterat det. Jag kommer få en ny släng till sommaren, det vet jag, då han skulle ha kommit hem.
- Jag kanske har lärt mig att leva med det, men det känns fortfarande helt overkligt och jag tänker på Stefan varje dag. Vi stod varandra väldigt nära.
Att Johan orkade spela hockey omedelbart efter olyckan är svårt att förstå.
- Det var väldigt speciellt i början. Och jag har tänkt på Stefan även under matcher. Tankarna kommer bara över mig ibland. Men vi har hela tiden sagt det åt varandra i laget: Det är okej att tänka på Stefan, det är okej att vara ledsen.
Likväl som du förändras av ett nytt liv, så sätter även liv som tar slut djupa spår.
- Stefans bortgång var mitt livs väckarklocka. Om vad som är viktigast i livet. Allt jag själv hade grubblat över betydde plötslig ingenting. Varför ska jag bry mig om skitsaker?
- Människan är så bra på att skapa sig problem i onödan. Det är så lätt att gnälla om småsaker. Plötsligt kan det bli en stor grej vem som ska plocka ur diskmaskinen. Och hur stort problem är det?

Den dåliga säsongsstarten för laget betydde inte heller så mycket, det blev aldrig kris och kalabalik i HV.
Ingen spelare i HV kunde tycka synd som sig själv.
Mira och Lena var också ett oerhört stöd för Johan under den tuffaste tiden direkt efter olyckan. Han poängterar det flera gånger.
- Men att hitta spelglädjen igen, att tycka hockey är kul?
- Jag tror att just det som hänt senaste tiden har gjort att jag har tänkt ännu mer att fasen vad kul det är att spela ishockey. Nu måste jag njuta av det också.
Johan Davidsson reflekterar verkligen över sin situation medan många idrottsstjärnor tar det mer för givet och inte inser hur lyckligt lottade de är förrän karriären är över.
- Gemenskapen i ett lag är det bästa. Det är en fruktansvärt härlig känsla att vara tillsammans med en grupp som träffas varje dag, där det är högt i tak. Sen är det självklart spelet också. Att spela hockey - att göra mål. Att få uppleva glädjen när en hel arena ställer sig upp och skriker.

När jag ser HV träna så ser jag ingen spelare med större spelglädje än gamle Davidsson. När Per Ledin slår klubban ur händerna på Jukka Voutilainen så finländaren blir arg, då kan Johan inte annat än skratta.
Men Johan är inte "fridlyst" han heller. När han föreslog att man skulle byta musiken i omklädningsrummet till P2 i stället, då skrek kidsen i laget:
- Håll käften, gubbjävel.
- Sånt får man tåla, det är så det ska vara. Det är positivt när folk pratar skit om dig öppet. Nya spelare hånar vi öppet direkt, då vet de att de är en del av laget. Det är när ingen längre snackar skit om dig som du ska börja bli orolig, då är du inte längre en del av gruppen, säger Johan när vi äter lunch efter träningen. Det är under detta samtal han sänker garden och medger vad som gör honom arg. Först handlar det om att tycka synd om sig själv.
- Det är ett klassiskt sätt att försvara sig. Man kollar inte på sig själv först. Utan letar fel hos andra. Så fungerar vi människor. Det är sällan man hör någon säga: "Fan det var mitt fel". Folk verkar tro att man ska tappa respekt för dem då, i själva verket är det när du erkänner dina egna fel som du får respekt.
Sen får sig alla tyckare och experter en känga också.
- Jag kan reta mig på tv-experter som kommer med tvärsäkra uttalanden. Det är aldrig svart eller vitt, utan finns oftast förklaringar till varför saker händer.
- Vad mer kan göra dig arg?
- Sömnbrist, det har jag lärt mig nu. Och orättvisor, det kan låta lite töntigt nästan, men jag menar det. Alla former av orättvisor.
Och sen kommer den tunga kritiken från Davidsson:
- När jag fått skit för något jag inte ska ha skit för - då blir jag arg. Jag kan också reagera när andra får beröm, då de inte ska ha beröm. Jag kan tänka: Nu får du ge dig, du och jag kan inte ha sett samma match.

Även lagkompisar kan väcka vrede, när de inte kommer i tid eller när de visar på isen att de inte är nöjda.
- Då kan jag ta ett snack med dem, fråga hur läget är.
Ofta får han höra:
- Jag behöver mer istid.
Han säger alltid samma sak:
- Vad fan, då måste du köra hårdare. Inte vara sur.
Johan blir väldigt engagerad när han pratar om detta och fortsätter:
- Tyvärr är det många spelare som sumpar sin chans. De kommer upp till ett elitserielag och är nöjda med att bara vara med. Livet leker, tycker de. Men efter två år har de inte blivit bättre. Då får de inget nytt kontrakt, får flytta till Oskarshamn eller någon annanstans. Och sen fungerar det inte där heller och de får skaffa ett vanligt jobb.
Han tar ny sats:
- Jag träffar ofta såna här spelare. Nu är de 45 år och står där och säger att de kanske skulle ha fortsatt i HV. Jag skulle kunna säga: Du fick inte fortsätta i HV för att du var för lat. Du skulle ha jobbat hårdare.
- Alla kan inte ha den största talangen, men alla kan kämpa och göra sitt bästa. Det är sorgligt att se spelare som inte kämpar. Som inte pressar sig att bli bättre. Sedan kan de skylla på tränare och allt möjligt - men de har bara sig själva att skylla.
Här har ni förklaringen till att Johan Davidsson har varit så framgångsrik.
Han vet inte vad han ska göra efter karriären - som alltså kan ta slut när som helst eftersom han redan varit inne och skrapat bort brosk i ena knät sju gånger - men han vet vad han ska göra på nästa träning.
Han ska ännu en gång pressa sig till det yttersta.
- Att inte göra sitt bästa - nej, det finns inte i min värld.
- Det måste ha hänt genom åren att utmattade motståndare har "sagt åt dig på skarpen" mitt under matcher?
- Ja, jo... det har väl hänt.
- Vad har de sagt?
- Nu får du fan ge dig. Du är överallt. Nu får du lugna ner dig.

Han säger att han inte minns vilka som sagt det, men jag tror han tycker att han redan sagt för mycket och inte vill berätta vilka det var.
Även om han varit en av elitseriens bästa spelare även den här säsongen så är han inte lika bra som han en gång varit.
- Jag har levt på skridskoåkningen i hela mitt liv och krigar för att behålla snabbheten. Ute på isen tänker jag ofta som när jag var som bäst, men jag klarar inte alltid att spela så längre. Det är klart det är frustrerande. Sedan är det en balansgång. Du måste acceptera läget, sam- tidigt som du inte får acceptera det för mycket, då blir man ännu långsammare.
- Om en läkare plötsligt säger, nu kan du inte spela mer, vad gör du då?
- Då får jag se till att skaffa mig en "second opinion".
Han skojar inte.
- Om det tar slut, då får jag brottas med det då. Ingen blir bättre av att grubbla och det går inte att åka runt och vara rädd heller.
Han ler lika brett som när Mira började skratta i Stadsparken.
- Jag njuter av att spela hockey. Varje träning, varje match - det är helt underbart. Och nu får det vara fullt race med hockeyn och familjen. Sen får vi se hur det blir när jag spelat klart. Om det blir i morgon eller om fem år.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter och Instagram.

Expressen
Till Expressens startsida

Mest läst i dag