Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Därför är inte Brynäs en attraktiv förening

Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

Brynäs borde bestämt sig. 

I går, redan. 

Michael Sundlövs oklara framtid skvallrar om en klubb som inte vet vart den vill.  

Vad sysslar hockeyföreningen vid Sätraåsen egentligen med? 

Michael Sundlöv med 500 år (nåja) i Brynäs IF har ett utgående kontrakt men har inte hört ett knyst om sin egen framtid. Åtminstone inte vad Sundlöv uttrycker offentligt. 

Inte heller har styrelsen några konkreta svar på om han eller någon annan person är rätt för föreningen. De verkar inte ens ha studerat marknaden efter alternativa lösningar till Sundlöv. 

En klubb som vet vad och vart den vill har sin framtida sportchef säkrad innan mars månad.

Det är ett som är säkert. 

Särskilt då parterna haft all tid i världen att diskutera frågan.

Nej, Brynäs passiva agerande andas osäkerhet och naivitet. 

Kanske hade man hoppats på att Peter Andersson-reformen i somras skulle lyfta klubben till en position som gjorde det självklart att förlänga med klubbikonen Sundlöv, men när resultaten uteblivit och Brynäs återigen parkerar i botten av SHL verkar ledningen ha förstelnat i rädsla. 

För att trampa på ömma tår? Göra fel personer upprörda?

Vad vet jag, men Brynäs anhängare borde vara oroliga.

* * * 

Michael Sundlöv har hjärtat och engagemanget för Brynäs IF, men har han drivet som krävs för att föra klubben framåt? 

Den frågan verkar han själv brottas med. 

Kanske är det ett tecken på att det borde vara över nu. 

Sedan sin återkomst till Brynäs 2019 går det att räkna på en hand över hur många av Sundlövs värvningar som fallit väl ut. Hur få som faktiskt tagit kliv och blivit bättre hockeyspelare sedan de blev brynäsare.

För det är han inte ensam skyldig. Hundhuvudet ska bäras av fler i föreningen. 

Laget har dessutom varit felkonstruerat med en för svag centersida och ojämn backfront ända sedan silveråret 2017, så Sundlöv kan inte lastas helt och hållet för de senaste säsongernas kräftgång, men han ska knappast hyllas för justeringarna i truppen senaste två åren. 

Allt för ofta har man blivit tvungen att förlita sig på ett fåtal spelare (läs Anton Rödin, Greg Scott och Simon Bertilsson). 

Brynäsprofiler och skickliga hockeyspelare, som inte ska lastas för herrlagets regression, men de hade alla tre med största sannolikhet redan nått sin produktiva peak när de skrev på sitt andra Brynäskontrakt.

Där har klubben hamnat alldeles för ofta. 

Det har blivit för många re-runs där man hoppats på det som fungerat tidigare i stället för att vara ödmjuka och nyfikna i ett scouting- och värvningsstadium. 

Föreningen lyckas inte heller producera lika många egna spelare till juniorlandslag, Tre Kronor och sedermera NHL. Den utvecklingen har avstannat – och den är minst lika oroande som Brynäs tabellposition. 

Tillåt mig skriva att det – utifrån sett – funnits en bekvämlighet i klubben i de här frågorna. Det har inte funnits en strävan att vara Sverigeledande.

Föreningen har varit tränarstyrd i snart ett decennium och ledningen har gång på gång satt sitt hopp till enskilda individer på tränarbänken för framgång, i stället för att börja från grunden med en spelfilosofi som föreningen äger, som löper som en röd tråd från björnligan till representationslagen. 

Nu har Brynäs vacklande och ständiga bottennoteringar skapat en klubb som inte längre är attraktiv för dagens spelare. Faktum är att endast tre procent av SHL-spelarna vill dra på sig Brynäströjan. 

Det är den bistra sanningen. 

Spelare vill inte representera Brynäs IF längre.

Den insikten tyckte jag mig höra hos Sundlöv när vi pratades vid under ett långt samtal, som SportExpressen publicerade för en dryg vecka sedan

Det är kanske hans största säljargument – självkritiken – för att få fortsätta jobba som sportchef i klubben. Han vet att Brynäs måste bestämma riktning illa kvickt. 

Precis som föreningen gjorde efter helvetessäsongen 2007/2008.

Då var Michael Sundlöv instrumentell i klubbens förvandling och innovativa juniorsatsning som skördade både framgång och fler Brynäsprofiler. 

Han har gjort det förr, så varför skulle han inte kunna göra det igen?  

Oavsett vad kan han inte göra det på egen hand och om Brynäs bestämmer sig för att satsa på Sundlöv, som det verkar enligt ordförande Jürgen Lorenz, borde klubben identifiera en person som kan gå bredvid Sundlöv i en roll som scout och assisterande sportchef. En framtida ledare för Brynäs som kan se och lära av Sundlöv, samt komplettera honom i de avseenden han brister i. 

Detta borde givetvis redan ha varit klubbat och klart för att skapa arbetsro, men Brynäs styrelse har tänkt på annat. 

Bevisligen. 

Hörde jag framförhållning?

Nä.

Än mer kritiskt är att ledningen måste bestämma sig för vad Brynäs IF ska identifieras med, för i åratal har det varit svårt att precisera vad föreningen faktiskt står för. 

Kanske för att de själva inte vet?

* * * 

LÄS MER: Brynäs gåtfulla svar om Sundlövs framtid