27-åringen lade av: "Var inte försvarbart"

Ishockey är en fysisk sport. Det ska smälla, det ska tacklas och det ska göra ont.

Allt det där hör till.

Och visst, det är klart att spelare drabbas av hjärnskakningar ibland. Men under de senaste åren har antalet rapporterade hjärnskakningar inom ishockeyn ökat drastiskt och läkaren Yelverton Tegner, Sveriges främsta expert på området, är minst sagt bekymrad över utvecklingen.

"Någonstans har det slagit snett"

Han beskriver det som en masspsykos som har drabbat spelarna i SHL.

– Någonstans har det slagit snett, säger Tegner.

– Och vad beror det på? Vad är det som triggar i gång det här? Är det någonting i hockeyns natur? Kan även du och jag dras in i ett sånt här beteende?

Läkaren tar Johan Forsbergs tackling på Daniel Fernholm som exempel.

– Vad är det som gör att man som spelare kan göra det där? Ja, hockey är en fysisk sport, men låt det vara en ärlig fysisk sport. Jag förstår inte hur Johan Forsberg – en klok och begåvad kille – kunde dela ut en sån tackling...

Daniel Fernholm fick sin hjärnskakning den 16 oktober i fjol. Han har inte spelat en match sen dess – och mycket talar för att karriären är över för Djurgårdens backveteran. Även Magnus Kahnberg ser ut att ha spelat sin sista match, efter den hjärnskakning som han drabbades av i matchen mot Brynäs den 31 januari.

Enligt Yelverton Tegner har över 30 svenska spelare tvingats lägga av på grund av hjärnskakningar och han blir förfärad när vi går igenom de fall som har varit under det senaste året.

– Man blir riktigt, riktigt mörkrädd. Det är en epidemi som kommer. Det är väldigt, väldigt många som har får lägga av nu.

Två av de mest uppmärksammade fallen under det sista året är Albin Blomqvist och Fredric Anderberg.

Båda två var 20 år gamla och hade precis fått börja nosa på seniorhockey – när de tvingades kasta upp skridskorna på hyllan.

För Albin Blomqvist, juniorlagsman som spelade i Lethbridge Hurricanes i WHL, var det ett blytungt beslut som slungade honom rakt in i en djup depression.

I en intervju med TV4, som sändes i förra veckan, berättar han:

– Jag drack alkohol dagligen, för detta. Jag kände att det finns ingenting mer i livet för mig, jag var helt hopplös. Jag hade hoppat av skolan för att jag ville spela hockey och nu hade jag inte det längre, säger Blomqvist.

– Jag gick ner 14 kilo på lite mer än en måndag. Jag har sett bilder på mig, hur jag såg ut när jag kom hem från Kanada. Jag ser inte ut som en människa och det ser inte ut som att jag vill leva.

"Det kan ta hela livet"

Fredric Anderberg blev knockad i sin debut för AIK. Forwardstalangen hann spela sex minuter och 37 sekunder i SHL – innan karriären var över.

SPORT-Expressen når honom 18 månader efter smällen. Han plågas fortfarande av yrsel, huvudvärk och trötthet.

– Det är skittufft, så klart, både mentalt och fysiskt. Men man har lärt sig att leva med att tvingas säga stopp till höga ljud, starkt ljus och lite olika saker, säger Anderberg.

– Man får säga nej till saker som man kunde göra tidigare, typ att spela fotboll med kompisarna och såna saker.

Det finns ingen prognos för när han kommer att bli helt återställd.

– Läkarna säger att det kan bli bra i morgon. Eller så tar det hela livet. Just nu försöker jag bara bli så pass frisk att jag ska kunna börja plugga till hösten. Det är målet.

Vi har alltså en rad ishockeyspelare i Sverige som har fått sina karriärer förstörda av hjärnskakningar och som dessutom tvingas ta med sig problemen in i sin nya vardag.

Thomas Javeblad, tidigare elitseriemålvakt i HV 71 och Luleå, var den första toppspelaren som tvingades sluta av den här anledningen. Året var 1991 och än i dag, som 51-åring, har Javeblad så pass stora bekymmer att han bara orkar med att arbeta deltid.

– Jag får ansträngningsmigrän när pulsen går upp, om jag tränar eller blir stressad. Då får man oftast lägga ner det man håller på med. Och det kan ta ganska många timmar innan det släpper ordentligt, säger han.

En spelare som har bestämt sig för att sätta in en stoppsladd innan det är för sent är Björn Kingdahl.

Han är 27 år gammal och har åtta raka säsonger bakom sig i Bofors, men väljer nu alltså att lägga av. Inte för att han har några fysiska problem, utan för att han är rädd att få det.

– Jag mår bra. Jag kan åka skridskor, jag kan passa och jag kan skjuta, säger Kindahl.

– Men jag har fått tre hjärnskakningar under min karriär. Och för varje gång det händer så åker man lättare på en ny hjärnskakning och symtomen blir värre och värre.

Han fortsätter:

– Jag kanske skulle klara mig i tio år utan att åka på en till hjärnskakning. Eller så händer det i andra matchen, och jag mår skit i ett halvår, kan inte göra någonting hemma och orkar inte ens leka med barnen...

"Jag är trygg i beslutet att lägga av"

När SPORT-Expressen träffar honom hemma i ett ruggigt Karlskoga så har han med sig både sonen Ebbe, 4 år, och dottern Bodil, 2 år.

De leker i sandlådan och Kindahl ser ut att vara nöjd med sitt nya liv.

– Jag tycker ju att hockey är jävligt roligt. Men med tanke på riskerna så vore det jävligt egoistiskt att köra på, bara för att det är roligt. Framför allt när man har en familj. Jag tycker inte att det är försvarbart att spela vidare – jag är trygg i mitt beslut att lägga av.

Diskussionen kring hjärnskakningar är intensiv, både i Sverige och i Nordamerika. Och på andra sidan Atlanten är den just nu uppe i rätten.

29 tidigare NHL-spelare har bestämt sig för att stämma ligan. Anledningen? De menar att NHL inte gjort tillräckligt för att skydda dem mot hjärnskakningar.

Bland spelarna finns ex-stjärnor som Butch Goring och Manny Legace, men också Jamie Lundmark som gjorde elva matcher för Timrå IK säsongen 2010/2011. I ett mejl till SPORT-Expressen hälsar Lundmark: "Jag kan tyvärr inte ge några kommentarer. Våra advokater jobbar med detaljerna i den här processen och jag har inte mycket att säga just nu." 

För två år sen drogs NFL, proffsligan för amerikansk fotboll, in i ett liknande rättsfall. Då fick spelarna rätt och ligan tvingades betala ut motsvarande 6,5 miljarder kronor.

Så: Vilket ansvar har egentligen SHL när det kommer till hjärnskakningar?

– Vi har ett jätteansvar, säger vd:n Jörgen Lindgren.

– Alla inblandade parter har ett jätteansvar. Vi, klubbar, spelare, läkare. Alla! Och vi jobbar intensivt med frågan.

Han berättar att flera åtgärder redan har vidtagits:

# Flexibla sarger och flexibelt skyddsglas har installerats i samtliga rinkar.

# Straffen har skärpts för tacklingar mot huvudet.

# Och "situationsrummet" har införts för att öka spelarnas säkerhet ute på isen.

Lindgren fortsätter:

– Men när det handlar om hjärnskakningar så kan man på något sätt aldrig göra tillräckligt mycket. Vi har starka spelare som rör sig i en väldigt hög fart, så oavsett om det är en tackling eller en ren olyckshändelse så är hjärnskakningar – dessvärre – en del av spelet.

"Forsberg gör alla fel man kan"

Läkaren Yelverton Tegner tycker dock inte att SHL gör tillräckligt för att bromsa den här epidemin.

Han vill att ligan så snart som möjligt ser över spelarnas utrustning. Han menar nämligen att en minskning av både axel- och armbågsskydd högst troligen skulle minska antalet våldsamma tacklingar.

– Det är bara att titta på hur det såg ut förr i tiden, innan skydden växte. Då undvek man att tackla för hårt. Varför? Jo, för att det gjorde ont, säger Tegner.

– Förr hade vi en hel del skador på yttre nyckelbensleden. Den skadan har försvunnit i dag. Nu har vi hjärnskakningar i stället. Jag vet i alla fall vilken av de två skadorna jag helst hade tagit, om jag varit tvungen att välja...

Mattias Mattsson, fys- och rehabansvarig i Örebro, är också engagerad i frågan. Han tror att spelarna kan bli bättre på att skydda sig mot tacklingarna. Nyckeln: Att höja syreupptagningsförmågan.

– Det finns rapporter som visar att ju bättre syreupptagningsförmåga du har, desto mindre risk löper du för att åka på huvudskador och hjärnskakningar. Det finns ett samband där, på så sätt att du är mer förberedd när det smäller. Det är en parameter i det hela, säger Mattsson.

Vad spelarna tycker? De återkommer hela tiden till ordet "respekt".

– Vi måste höja respekten för varandra där ute på isen och få bort de här fula smällarna, säger Björn Kindahl, som nu hoppas få en ledarroll i Bofors.

– Det är lätt att ta Johan Forsbergs tackling som exempel. Han gör alla fel man kan göra. Han är sen, han hoppar, han slänger upp armbågen... Det är bara att rabbla hela boken.

Albin Blomqvist, som har övervunnit sina mörka tankar och blivit anställd som juniortränare i Olofströms IK, håller med:

– Man förstör människors liv med spelet i dagsläget. Det är inte okej.