Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jag ser inget lag som skulle kunna hota dem

Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN

180 matcher har spelats och 990 mål har gjorts.

Men nu ska allt avgöras med ett enda mål. 

Och det kommer Rebecca Stenberg att göra för Luleå Hockey.

Det i en tredje och helt avgörande finalmatch mot Modo Hockey. 

Det här slutspelet kommer att tillhöra norra Norrland. Efter att kvartsfinalserierna i SDHL:s häftiga slutspel nu står klara så är vägen krattad för ett möte mellan Luleå och Modo i en stekhet SM-final som garanterat kommer att locka större publik än majoriteten av matcherna i till exempel den hockeyallsvenska slutspelsserien. 

Luleå HF med all sin stjärnglans kommer att i fyra raka matcher svepa såväl Brynäs IF som Djurgårdens IF i sin väg till den final som laget så oväntat missade förra året. 

Jag ser inte att något lag ska kunna hota dem om det. Särskilt inte efter att ett redan löjligt starkt lag förstärktes med två världsspelare i form av Meaghan Mikkelson och Jennifer Wakefield.

Fredrik Glader förfogar över det kanske bästa laget på papperet som ett SDHL-lag någonsin har haft. 

***

Jag ser bara ett lag som kan Luleå från att vinna den guldmedalj de suktat efter sedan de vann den senast, 2016.

Och det laget är Modo Hockey. 

Ett l-a-g rakt igenom som efter att ha slutat åtta i tabellen förra säsongen stått för en fullständigt briljant säsong i år. 

Förstärkt med fyra transatlantiska stjärnor har Modo Hockey under säsongen visat upp ett spel värdigt ett finallag. 

Tränare Björn Edlund har inte bara fått ett skickligare lag att pussla med - han har löst det pusslet på ett imponerande sätt och faktum är att laget under säsongen spelat en ishockey som varit lika fantastisk att titta på - som den varit effektiv. Och sett till individuell skicklighet så står sig laget inte alls sämre rustat än övriga potentiella finallag. 

Något som verkligen står klart efter att laget vunnit lika många matcher efter att Edlund splittrat på succéduon Erika Grahm och Michela Cava - även om de två ofta hamnar tillsammans igen mot slutet av matcherna när de står och väger. 

Och sedan OS har Modo fått klara sig utan ligans kanske bästa back, Sidney Morin, som vann guld i Sydkorea för att sedan åka hem till USA. 

Men nu är hon tillbaka. Och från en åttondeplats i fjol så är det här nu laget som är mina favoriter till att spela finalen mot Luleå. 

***

… Men Linköping då? Ja. Där finns offensiven för att hota om guld. Där finns bredden. 

Men jag ser inte att det där finns samma grundspel att falla tillbaka på, samma glöd efter att nå final eller ens samma struktur. 

Laget förlitar sig alldeles för mycket på sina stjärnor och när de i semifinalen kommer att ställas mot Modo så kommer det att bli adjö. 

***

Vårens slutspel i SDHL blir hur som helst något utöver det vanliga att följa. Plötsligt finns tre - kanske fyra om Djurgården prickar storformen - lag som kan hota om guldet. 

Och utöver det så finns det mycket att glädjas över som hänt i den här ligan under säsongen. 

Att Luleås spelare får ökat ekonomiskt stöd under slutspelet är ett steg i rätt riktning - även om det är genant att det 2018 blir en stor grej då det borde vara en självklarhet. Där finns så många rika föreningar med damlag i SDHL och Damettan som redan gör mycket, men som måste göra mer för svensk damishockeys framtid - annars kommer även kommande olympiska spel att sluta lika trist som det vi nyss såg från Pyeongchang. 

Sen är det givetvis oerhört glädjande att C More för ett par veckor sedan sände en historisk SDHL-match på sin kanal. Något jag tar för givet blir en återkommande grej kommande säsong. 

*** 

Hur som helst. Jag blickar i spåkulan och ser Luleå och Örnsköldsvik hålla en stor ishockeyfest framåt våren. 

Jag ser Rebecca Stenberg avgöra i förlängningen av match tre. 

Jag ser Fredrik Glader i tårar. 

Bring it on!

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!