Direkt skadligt att resonera så

Foto: SIMON ELIASSON / BILDBYRÅN

Maria Rooth har fel.

Svensk damhockey skulle visst må bra av tacklingar.

Det var under den första periodpausen mellan Luleå och Brynäs som programledaren Dusan Umicevic vände sig mot Maria Rooth och önskade ett svar på om svensk damhockey borde välkomna tacklingar eller inte.

Frågan hade sin upprinnelse i det avslag svenska ishockeyförbundet fått när de lyft ämnet internationellt.

Hockeypamparna utanför Sveriges gränser vill bevisligen inte att damerna ska tacklas. 

Det vill inte Maria Rooth heller.

Det förklaras till viss del med att några damspelare är långa och tunga, medan andra är korta och lätta.

Som att damhockeyn är unik i de kroppsliga motsatsförhållandena.

Det argumentet har jag svårt att förstå mig på.

Olikheterna finns likväl i herrhockeyn som andra sporter, och den relativa skillnaden mellan en stor och liten damspelare är inte större än den mellan en tung och lätt herrspelare.

Ändå verkar det finnas en övertygelse att mindre damspelare inte skulle klara av ett förhöjt fysiskt spel.

Det blir ett puttenuttigande med damerna som är direkt skadligt för omvärldens bild av damhockeyn.

Om Oskar Lang (170 cm) kan läsa av en tackling i SHL, varför skulle inte Michela Cava (163 cm) klara av det i SDHL?

Ja, ett motargument är att Oskar Lang från tidig ålder växt upp med tacklingar och att Michela Cava aldrig lärt sig den delen av spelet.

Skulle tacklingar tillåtas kommer damspelarna behöva anpassa sig och i någon mån omforma sig själva som spelare, men varför väljer vi inte att tro på att de kommer klara av det?

I stället viftar man undan ja-sägarna i tacklingsdebatten med att det automatiskt skulle bli fler hjärnskakningar och en problematik i och med införandet av tacklingar i damhockeyn.

För mig är det ett sätt att misskreditera dagens spelare, som att de inte skulle klara av att hantera en förändring av sporten.

Damhockeyn har utvecklats lavinartat sedan 90-talet, då tacklingsreglerna förändrades, och spelare i dag är både mer fysiskt utvecklade och har bättre spelförståelse eftersom att de skolats in i sporten från barnsben.

Den aspekten får inte underskattas, för spelförståelse är en kritisk del av hur tacklingar ska delas ut och tas emot.

Ju tidigare damhockeyn välkomnar tacklingsmomentet desto snabbare kommer framtidens spelare få chansen att lära sig och utveckla dessa delar som skulle kunna göra sporten än mer attraktiv.

Förändringen kan naturligtvis inte ske över en natt, utan den måste implementeras stegvis och den behöver inte rymma allt som herrhockeyns tacklingsvärld innefattar. Det här är inte en text som glorifierar herrtacklingar för historien har lärt oss att den verkligheten är långtifrån problemfri.  

”Är du intresserad av fart rekommenderar jag skridskolöpning”

Debatten är värd att föra och SVT gör helt rätt i att ägna en periodpaus åt ämnet. Maria Rooth är också en av våra största och hennes erfarenheter och åsikter ska respekteras, men när hon uttrycker en oro över att lirarna ska försvinna och farten sänkas om tacklingar tillåts blir jag fundersam.

Det har hon visserligen en poäng med, men när blev fart ett ändamål i ishockeyn?

Är du intresserad av fart rekommenderar jag skridskolöpning.

Inte ishockey.

Av den enkla anledningen att ishockeyn är en av världens mest dynamiska sporter.

Den är komplex och mångbottnad i den utsträckning att fysik och frenesi kan väga lika tungt som spelskicklighet och smartness. Det finns inte ett recept för framgång, och det är därför sporten blir så intressant.

När tacklingar inte tillåts finnas i damhockeyn går dessa spelare, ledare och klubbar miste om en ingrediens i deras idrott.

Finalmatch 3 mellan Luleå och Brynäs var ett ypperligt bevis på hur damhockeyn skulle kunna se ut om internationella ishockeyförbundet lyssnade på Sverige.

Domarna höjde nämligen nivån och tillät mer fysiskt spel vilket öppnade upp för en av de mest spännande, känslofyllda och medryckande SDHL-matcherna någonsin.

Jag hoppas att det jag såg var en försmak av hur framtidens damhockey kommer att se ut.