”Alla lag vill slå oss – det är bara så det är”

Johanna Fällman lyfter bucklan.
Foto: BILDBYRÅN
Johanna Fällman.
Foto: PÄR BÄCKSTRÖM / BILDBYRÅN

Fyra guld de senaste sex säsongerna.

Luleå regerar i SDHL.

Och mästarna skräms inte av att vara laget alla vill slå.

– Vi vet att vi är jagade av alla och att alla verkligen vill slå oss. Det är bara så det är. Det kanske kan låta kaxigt, men vi har en otrolig vinnarkultur i laget och vet vad som krävs för att vinna guld igen, säger backstjärnan Johanna Fällman.

Hon debuterade i landslaget som 18-åring säsongen 2008/09 och då tyckte hon att veteraner som Erika Holst och Maria Rooth var ”jättegamla”.

– Nu är jag i samma ålder, haha. Senaste landslagssamlingen var jag äldst av alla, säger 31-åringen från Luleå.

Johanna Fällman är ett av svensk damhockeys stora affischnamn och i höst inleder hon sin sjunde säsong i Luleå, på jakt efter sitt sjätte SM-guld.

Byta lag?

Aldrig i livet.

Johanna har flera gånger sagt:

– Det finns inget annat lag i Sverige jag kan tänka mig spela för än Luleå Hockey/MSSK...

Men det varlite snack i våras, ”kommer Johanna fortsätta spela” - tvekade du?

– Nej, det gjorde jag inte. Men jag fick frågor om det direkt efter finalen och tänkte: ”men sluta tjata nu”, haha. Då ville jag bara fira guldet.  

Din lust och passion för sporten är fortfarande densamma?

– Den ökar. Helst plötsligt är jag äldst i landslaget. Men jag känner mig inte så gammal. Jag vet att jag inte kan hålla på med detta hela livet och att jag närmar mig slutet på karriären. Det är fakta.

– Men det gör också att jag uppskattar saker på ett annat sätt. Jag har fått andra perspektiv. Vissa saker suger, som barmarksträning och vissa resor till samma ishallar. Men jag är duktig på att njuta av stunden och jag tycker faktiskt hockey är roligare nu än för två-tre år sedan.

Hur var fjolåret med corona?

– Det var otroligt märkligt. Säsongen innan ställdes in när vi hade spelat en finalmatch mot HV. I fjol var det ingen publik alls och vi i Luleå är bortskämda med folk på matcherna. När vi flög till bortamatcher var vi nästan helt ensamma på Arlanda, vi gick runt där och kände oss nästan som kriminella. Givetvis går människors hälsa före allt annat. Men det var jättekonstigt i fjol.  

– När vi vann sista finalmatchen var det vi på isen och några vaktmästare som var skitglada de också.  

Fyra guld på de senaste sex säsongerna - varför är Luleå bäst?

– Förra året vann vi tack vare vår rutin. Vi har byggt upp en så starkt grupp under många år och varit väldigt framgångsrika, säger Johanna.

”Ledarskapet var inte bra för gruppen”

Det blev en dramatisk final, Luleå vann de två första finalmatcherna (den andra i sudden death) - men låg sedan under 0-2 i den tredje matchen, innan guldrycket.

I slutet av andra perioden gjorde Noora Tulus 2-1. I tredje perioden kvitterade Viivi Vainikka och det blev förlängning igen.

Då avgjorde Petra Nieminen för andra matchen i rad - och guldfirandet kunde börja.

Vilka blir era värsta konkurrenter i vinter?

– Brynäs är fortfarande vassa, Leksand ser intressanta ut. SDE kan bli väldigt bra. Det känns väldigt öppet den här säsongen . 

Men ni är laget alla vill slå?

– Hade jag mött regerande mästarna hade jag också tänkt: ”jag vill tvåla till de där jävlarna”. Vi märker också att många andra klubbar tar stora steg i utvecklingen. 

Många välbekanta ansikten i Luleå - men är det någon talang på väg upp som vi ska hålla extra koll på i vinter?

– 18-årige Wilma Sjölund är en härlig spelar som tog stora steg redan under slutspelet i fjol. Hon har bra skott, är rightare och väldigt målfarlig. 

Förutom nya framgångar med Luleå hoppas Johanna Fällman också var med i Damkronorna och kvala in sig till spel i OS i februari. 

Det avgörande kvalet är hemma i Luleå i november. 

Det har annars varit tuffa tider för Damkronorna, som degraderats till B-gruppen i VM.

– Jag tycker mycket har blivit bättre. Det har varit väldigt kul det senaste året i landslaget, med många nya spelare som kommit in och tagit för sig. Det kan bli jättebra långsiktigt. 

– Att åka ur A-gruppen var hemskt. Utan tvekan den värsta hockeyupplevelsen jag varit med om. Det tog väldigt hårt på oss som var med. 

Varför blev det så?

– Det var en nedåtgående trend i många år. Det var många faktorer som spelade in. 

Sedan får Leif Boork en känga av Johanna Fällman.

– Det är inget att hymla med att det ledarskapet inte var bra för gruppen vi hade då. Under den tiden var det också många spelare som slutade. 

Sedan försöker hon hitta något positivt i sitt mörkaste hockeyminne.

– I efterhand var det kanske nästan nödvändigt att allt gick åt helvete och att vi fått börja om. Om inte annat är det lättare att tänka så - så man inte går sönder.

Utanför hockeyn har Johanna börjat på en idrottsvetenskaplig utbildning.   

– Jag har investerat 15 år på elitnivå i den här sporten, jag hart väldigt stor erfarenhet och vill ge tillbaka. Det hade varit kul att jobba inom idrotten på något sätt när jag slutat som spelare. Gärna som tränare. Kanske inte som headcoach, utan mer jobba med individuell utveckling för tjejer.

Så har damhockeyn utvecklats

Hon har själv upplevt hur damhockeyn har utvecklats och tagit en naturlig plats i många klubbar, jämfört med hur det var när hon började spela hockey.

– Damhockeyn har fått ett jätteuppsving i Luleå. Nu för tiden är det inget ovanligt att små killar och tjejer leker att de är Emma Nordin på rasterna. Det är inget konstigt med det.  

– När jag gick runt i Luleå i början av 2000-talet var det en helt annan känsla. Det var ofta man kände att hockeyn inte var en plats för mig. Jag spelade med killar och det höjdes många ögonbryn. Ja, man blev tuff i alla fall...

En match var det en kille i motståndarlaget som inte kunde hantera en tjej på isen och skrek ”jävla hora” till Johanna.

Hon blev rasande.

– Då fick jag nog. Det bara svartnade för ögonen på mig och det blev slagsmål. Det är klart att man inte ska slåss och jag är absolut ingen förespråkare för det. Men då blev det för mycket.

Bad han om ursäkt efteråt?

– Nej, men vi fick båda matchstraff. Han för vad han skrikit, som domaren hade hört och jag för att jag började slåss, men på vägen ut från isen var han tvungen att gå genom vårt bås. Då fick han höra en hel del från mina killar i laget. Det kändes ganska fint hur de stod upp för mig.

På tal om att fajtas - och det ska återigen poängteras att Johanna inte förespråkar våld. Men på försäsongen har Luleå tränat MMA - under ledning av förre UFC-fajtern Niklas Bäckström.

– Vi testade MMA på hans gym här i Luleå. Det var sjukt kul och otroligt bra träning. Det är kul att testa andra saker och använda kroppen på ett helt annat sätt.

Vem i laget var bäst och skulle bli champ om ni körde en tävling inom laget?

 – Tilde Sjödin var aggressiv och bra. Men jag tror Ronja Savolainen var bäst. Hon är lång och stark och hade några strupgrepp som inte var att leka med. 


Johanna Fällman

Längd: 173 cm.

Vikt: 72 kilo.

Född: 21 juni 1990.

Bor: Lägenhet i Luleå.

Position: Back.

Klubb: Luleå.

Moderklubb: Notvikens IK.

Övriga klubbar i karriären: Skellefteå, Modo, University of North Dakota.

Meriter: Fem SM-guld, drygt 200 landskamper. Bäste målskytt bland alla backar i VM 2017 med fyra fullträffar.