Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Verkligen glad att hon tvingade mig”

Foto: USA TODAY NETWORK / JEAN-YVES AHERN-USA TODAY SPORTS SIPA USA
Foto: DERIK HAMILTON / AP TT NYHETSBYRÅN
1 / 7

LOS ANGELES. Han gjorde sin sista cellgiftsbehandling i slutet av den förra veckan.

Efter en lång och tung vinter tittar NHL-stjärnan Oskar Lindblom, 23, nu bara framåt.

– Jag mår faktiskt bra, men måste fortfarande vara försiktig och ta det lugnt under de närmaste två veckorna innan jag kan börja leva livet igen, säger Oskar i en stor intervju med SportExpressen.

Med ”leva livet” menar han bara sitt gamla normala liv.

Det han levde innan chocken kom i början av december förra året att han hade drabbats av cancersjukdomen Ewing's sarcoma, som är en form av skelettcancer.

– Mitt immunförsvar är fortfarande inte helt återställt, så jag måste ta det lite lugnt under den närmaste tiden. Men det är en fantastisk känsla att ha avslutat cellgiftsbehandlingen och känna att nu är vi klara med det här, säger han.

Oskar Lindblom om cancerbeskedet

Oskar är kvar i Philadelphia och hemma i sin lägenhet där när SportExpressen når honom.

Han låter glad, stark och positiv.

Och tacksam över allt stöd han fått från sin familj, sina vänner, sina lagkamrater i Philadelphia Flyers och hockeyvärlden i stort.

– Det har betytt enormt mycket. Min flickvän Alma (Lindqvist) har dragit ett stort lass, speciellt sedan coronakrisen kom i mars och min familj hemma i Sverige inte kunde komma över längre. Men nu när jag är klar med behandlingen och bor bara tio minuter från sjukhuset, så kunde hon åka hem i helgen. Jag klarar mig själv nu. Kanske åker jag också hem till Sverige senare i sommar, vi får se, säger Oskar.

Oskar Lindblom och flickvännen Alma Lindqvist.Foto: Alma Lindqvist/Instagram.

Det var Alma som övertalade Oskar att söka läkarvård och göra en undersökning sedan han upptäckt en bula på ett ben.

– Jag trodde att det hade att göra med en smäll jag hade fått i samband med någon NHL-match, men Alma ville att jag skulle gå och kolla upp det. Så gjorde jag det och efter en röntgenundersökning och en biopsi kom beskedet efter några dagar.

– Jag hade drabbats av Ewing's sarcoma och sedan gick allt fort. Jag är verkligen glad över att hon tvingade mig att gå till doktorn.

Hur tänkte du när du fick beskedet?

– Jag var inte riktigt beredd på det. Det kom som en riktig chock. När man är 23 år känner man sig odödlig. Att då plötsligt tvingas ställa in sig på att sex månaders cellgiftsbehandling väntar var turbulent.

Tänkte du någon gång, ”varför just jag”?

– Ja, det gjorde jag. Jag förstod inte riktigt att jag hade cancer. Jag hade ju bara ont i ett ben. Men när jag blev inlagd insåg jag, 'Åh, shit' det här är verkligen sant. Det var riktigt tungt när jag inledde den första behandlingen.

Hur har du klarat den här tiden?

– Jag hamnade under bra vård på Pennsylvania Hospital, där man hade specialister på just den här sjukdomen och sedan har jag haft fint stöd från familj, vänner och lagkamrater. Det var alltid någon i Flyers som hörde av sig och skrev något till mig. Och före coronautbrottet var min familj här. Jag har haft tur.

Hur har du mått under behandlingen?

– Det har varit tufft både fysiskt och psykiskt. De dagar jag fått cellgiftbehandling har det handlat om fem timmar på sjukhuset. Man blir illamående och förlorar krafterna, det känns som en stor baksmälla och varje gång jag låg inlagd kände jag mig uttorkad. Men jag har försökt ta en lättare promenad när jag kunnat.

Det sägs vara lätt att tappa aptiten under den här typen av behandling. Tappade du mycket vikt under tiden på sjukhuset?

– Jag har klarat vikten bra och har inte haft så stora problem med smaken när jag ätit. Men jag kunde inte ha metallbestick på bordet utan åt med plastgafflar och plastknivar. Viktmässigt ligger jag rätt lika med vad jag vägde före sjukdomen.

Hur påverkade coronautbrottet din tillvaro under vintern och våren?

– Vi var ju ändå i karantän med tanke på infektionsrisken, Alma och jag, när covid-19 kom i mars. Sedan blev det jag och Alma i tre månader nonstop. Så det har varit jobbigt för henne att inte kunna åka hem, men nu när jag är tillräckligt bra, så kunde hon göra det i helgen. Det blir mycket matlagning här hemma nu för mig, haha...

Hur ofta måste du gå på efterkontroller och tvingas du medicinera dig nu?

– Jag ska göra ett återbesök på sjukhuset den här veckan, men det verkar som jag sedan bara behöver komma in och träffa läkarna var tredje månad. Jag käkar vitaminer, någon annan medicin behöver jag inte ta. Det känns riktigt bra just, får jag säga.

Foto: DERIK HAMILTON / AP TT NYHETSBYRÅN
Foto: USA TODAY NETWORK / IBL AB (IBL BILDBYRÅ)

Dina lagkamrater i Flyers samlas till träningsläger nästa måndag inför omstarten i NHL, är det surt att inte få vara med?

– Jo, det är klart. Självklart vill jag vara med och spela. Men jag hoppas kunna vara kring laget när de tränar här i Philadelphia under de närmaste veckorna och vara ett stöd till killarna. Förhoppningsvis kan jag vara tillbaka och träna med laget om någon vecka om mina värden är okej.

Vilken är målsättningen inför en comeback i NHL?

– Att kunna vara tillbaka när nästa säsong börjar, när det nu blir. Jag känner mig i hyfsad form nu, så får jag någon månad till på mig hoppas jag vara redo.

Oskar Lindblom om massiva stödet

Oskar Lindblom var med sina elva mål efter 30 matcher delad etta i Flyers interna målliga när han tvingats avbryta säsongen i december. Han hade då gjort 18 poäng totalt.

Så fort nyheten om att han hade drabbats av cancer kom ut började lagkamraterna bära t-shirts med texten ”Oskar Strong” och ”I fight for Oskar” under matchdräkten och man tryckte upp speciella träningströjor för att hålla hans kamp mot cancern levande.

Stödet spred sig till andra lag i NHL och kampanjen för Oskar blev en angelägenhet över hela ligan.

– Det värmde, förstås. Vår materialförvaltare känner ett företag här i Philadelphia som trycker upp t-shirts, så kampanjen tog fart och har gett över 200 000 dollar (ca 1,9 miljoner kronor) till cancerforskningen. Jag trodde inte att det skulle bli sådan uppståndelse, säger Oskar Lindblom.

När han förra torsdagen ringde i klockan i korridoren till mottagningen på Abramson Cancer Center på Pennsylvania-sjukhuset i Philadelphia, som en signal att cancerbehandlingen var klar, uppvaktades han av hela personalen.

Oskar tackade dem med en signerad Flyerströja med hans namn och nummer (23) på ryggen.

Sedan stannade han kvar och lät personalen ta selfies med honom.

– De har betytt otroligt mycket för mig, säger han.

Men efter sju månader är Oskar Lindblom ”klar med det där”, som han säger.

 

https://www.instagram.com/p/CCJfgAYl3op/https://www.instagram.com/p/CCJe6BnFSBD/https://twitter.com/NHLFlyers/status/1278784216621293568?s=20