Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Min dotter frågade mig: varför gråter du, pappa?”

Nicklas Bäckström och Alexander Ovetjkin lyfter Stanley Cup-bucklan tillsammans. Foto: CHRIS WILLIAMS/ICON SPORTSWIRE / IMAGO/ICON SMI/IBL IMAGO SPORTFOTODIENST GMBH
Foto: CHRIS WILLIAMS/ICON SPORTSWIRE / IMAGO/ICON SMI/IBL IMAGO SPORTFOTODIENST GMBH
"Bäckis" i Brynäs-tröjan på besök hemma i Gävle. Foto: MAGNUS NYSTRÖM
Nicklas Bäckström. Foto: ALEX BRANDON / AP TT NYHETSBYRÅN
"Bäckis" på besök hemma i Gävle. Foto: MAGNUS NYSTRÖM

GÄVLE. Efter elva år i NHL blev drömmen verklighet när Nicklas Bäckström vann Stanley Cup med Washington Capitals. 

– Första känslan var lättnad, sen var det bara glädje. Jag åkte runt och bara skrattade på isen och när jag träffade min familj - då kom tårarna... 

Här berättar Nicklas Bäckströms om dramatiken, triumfen i Las Vegas - och om smällen som kunnat förstöra allt... 

Säsongen hade kunnat ta slut för Nicklas Bäckström redan i andra omgången av slutspelet, i femte matchen, mot ärkerivalen Pittsburgh Penguins.

– Vi spelade i boxplay, då jag fick ett skott från Justin Schultz på handen. Jag kände direkt att det var något strul. Det syns fortfarande, säger Nicklas och lägger upp sin högra hand på bordet när vi ses i Gavlerinken i Gävle.

– Knogen sitter konstigt fortfarande. Den blev spräckt då och sen blev det en fraktur under på fingret. Jag fick dubbla frakturer. 

Washington vann matchen och tog ledningen med 3-2 i matcher och Capitals hade chans att slå ut Pittsburgh på bortaplan. Bäckström var med på resan, helt inställd på att spela.

– Jag fick behandling hela tiden och det gjorde inte så ont. Vi trodde det värsta skulle gå över på några dagar. Men i Pittsburgh tvingades jag inse att det var så svullet att jag inte fick ner handen i handsken.

Hur kändes det?

– En vanlig seriematch hade jag absolut inte spelat efter den smällen. Men nu var det slutspel och jag ville vara med. I stället satt jag kvar i omklädningsrummet med vår videocoach och såg matchen på tv.

Vilken mardröm - hur var det?

– Det var nervöst så in i helvete. Det kändes helt sjukt att sitta där, men när vi vann så var det en stor lättnad.

Bäckström: ”Då hade det varit omöjligt att spela”

I semifinalen väntade Tampa Bay, Washington gick upp till 2-0 i matcher, utan Bäckström, som kom tillbaka med specialskydd runt handen till tredje matchen. Efter att Tampa vunnit tre raka matcher avslutade Washington avslutade med två segrar.

Nicklas Bäckström - med dubbla frakturer - passade till två mål i sjätte matchen och gjorde mål i avgörandet på hemmaplan. 

– Doktorerna var lite oroliga över om jag skulle få en smäll till på handen. Då hade det definitivt blivit operation och varit omöjligt att spela. Jag tänkte bara att jag ville spela. Jag har drömt om Stanley Cup sedan jag kom till USA för elva år sedan och vi har haft svårt att ta oss förbi andra rundan i alla år. 

Undvek du vissa situationer på isen?

– Jag var inte så jäkla het runt sargerna och tappade puckar där jag inte brukar tappa dem. Vi provade sprutor, men det var inget bra, för då tappade jag för mycket känsel i fingret. Jag hade sämre skott, även om jag inte skjuter så ofta. Men det kändes hela tiden bättre och bättre.

Efter segern mot Pittsburgh kändes ni oslagbara?

– Vi i laget tänkte aldrig framåt. Ingen sa ens något i närheten av: "tänk om vi blir mästare". Vi kände i slutet av säsongen då vi vann 18 av sista 20 att vi var bra. Men tidigare år har vi verkligen snackat om det: "nu är det slutspel, nu gäller det". Nu körde vi bara på som vanligt. Vi grubblade ingenting. Vi blev inte oroliga när vi förlorade.

”Får gåshud bara av att berätta om det”

Redan i första omgången av slutspelet låg Washington under 0-2 i matcher mot Columbus. Sedan var det alltså 2-3 i matcher mot Tampa och 0-1 i matcher i finalen mot Vegas. 

– Det var hela tiden bra stämning i laget. De två sista matcherna mot Tampa kan vara de bästa vi har gjort och i slutet där var det kanske Tampa som grubblade i stället. Jag tro det är det vi gjort fel i tidigare slutspel, vi har grubblat för mycket. 

Hade ni extra bra självförtroende efter att äntligen slagit ut Pittsburgh och segern mot Tampa?

– Ja, det hade vi. Vi gjorde vår sämsta match i slutspelet i första finalen, men sen vann vi fyra raka matcher. Men det var små marginaler hela tiden. Vi ledde andra matchen med 4-3 när Braden Holtby gjorde en galen räddning med klubban, seger för Vegas i den matchen och man vet aldrig. Men vi hade tålamod. Vi spelade vårt spel, alla köpte spelsystemet och vi stod upp för varandra. Alla var verkligen med och bidrog och det tycker jag är en skön känsla.

När tänkte du: "nu blir vi mästare"?

– När det var 0,6 sekunder kvar av sista matchen. Jag och Alexander Ovetjkin stod bredvid varandra i båset och tog av oss hjälmarna. Då sa han: "jag tar bucklan först och sen ger jag den till dig". Det var en sådan lättnad och glädje och han och jag bara skrek åt varandra: "Äntligen har vi gjort det!". Jag får gåshud bara när jag sitter här och berättar om det.

Viktiga stödet från familjen

Sen blev det flera dagars party och många glädjetårar. Så många att femåriga Haley Bäckström tittade förundrat på Nicklas och frågade:

"Varför gråter du, pappa?"

– För att jag är så väldigt, väldigt glad...

På läktaren i Vegas var hela familjen Bäckström: pappa Anders, mamma Catrin, Nicklas hustru Liza och deras barn Haley och Vince, storebror Kristoffer och hans sambo Frida.

– Det var fantastiskt att ha dem allihopa där. Jag visste exakt var de var i arenan, så när jag fick bucklan lyfte jag upp den mot dem. Det var en väldigt mäktig känsla. Sen fick alla komma ut på isen och vi tog bilder och Vince fick sitta i bucklan. Han som alltid brukar peka när han ser hockeyspelare på tv och säga: "pappa". Han tror att alla som spelar hockey är "pappa".

Storebror Kristoffer får också rysningar när han berättar om firandet.

– Det var jättehäftigt att vi fick uppleva det här tillsammans. Det första Nicklas sa när vi träffade honom på isen var: "Fy fan vad skönt". Sen har vi haft lite roligt åt mamma. Hon brukar vara den som hörs mest på läktaren. Efter sista finalen var hon helt stum, någon försökte intervjua henne, hon fick inte fram ett ord.  

Nicklas har flera gånger hyllat sina föräldrar.

– Som de har ställt upp för mig i alla år. Skjutsat och hämtat sena kvällar. De är verkligen delaktiga i det här, jag hade aldrig varit här utan dem. 

Hyllar Ovetjkin: ”Sjukt imponerad”

Han hyllar alla lagkompisar, bland annat svenskarna Christian Djoos och Andre Burakovsky. 

Ryske superstjärnan Alexander Ovetjkin och Nicklas har spelat ihop i alla år.

– Det var skönt för oss att visa alla som sagt att Washington aldrig kan vinna, att de hade fel. Jag är sjukt imponerad av "Ovies" slutspel. Han spelar på ett annat sätt nu, kan fortfarande göra sin gubbe, men också lägga ner pucken och åka och byta och hans avslappande stil under hela slutspelet, hur han aldrig stressade upp sig, det betydde mycket för alla i laget.

I helgen är Stanley Cup-bucklan i Gävle. På lördag är det fest i Gavelrinken med Nicklas och Christian Djoos och på söndag är Bäckström och bucklan hemma i Valbo där Bäckström tog sina första skridskoskär som liten knatte.

– Det har varit speciellt att komma hem i sommar och inse hur många här som är glada för min skull. Det har varit en väldigt rolig sommar. Och paraden i Washington är något av det coolaste jag varit med om. 700 000 personer hyllade oss i en stad som är ganska bra att ha parad i, haha.

Men nu då, när du har bestigit Mount Everest och stått med flaggan på toppen?

– Nu vill jag upp dit igen. Nu vet jag hur det känns. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!