Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Legendarens liv i USA - efter att han sålt huset i Leksand

Foto: Gunnar Nordström
Foto: Gunnar Nordström
Foto: Gunnar Nordström
Foto: Gunnar Nordström

CARLSBAD. För första gången sedan 1981 var Ulf Samuelsson, 55, på väg mot en höst utan hockey på toppnivå.

Men höroäveckan tackade han ja till ett erbjudande att bli pro-scout på deltid åt nya NHL-laget i Seattle, som debuterar i ligan säsongen 2021-22.

– Det var skönt att få nästan ett år att göra annat, men de senaste veckorna kände jag suget att komma tillbaka till hockeyn. Jag vill fortfarande coacha och har haft några erbjudanden, som jag tackat nej till för det kändes inte riktigt rätt, säger Uffe.

SportExpressen träffar honom över en lunch i Carlsbad, strax norr om San Diego, i södra Kalifornien.

Här har Ulf och hustrun Jeanette ägt ett hus sedan sex år tillbaka och tillbringat somrarna.

Man sålde kåken hemma i Leksand för några år sedan och bor nu året runt i USA.

– Men jag var nyligen hemma i Fagersta och hälsade på min mamma. Det är alltid lika kul att komma hem, säger Ulf.

Han fick lämna jobbet som assisterande coach i Chicago Blackhawks när huvudtränaren Joel Quenneville fick sparken i november förra året. Då hade Uffe haft olika tränarjobb i 14 år.

Men helt på latsidan har Samuelsson inte legat.

– Nej, jag behöver ha något att göra efter ett tag, så jag har pryat lite hos en svensk företagare här i Carlsbad och hjälpt till med att utveckla företagets marknadsföring för att erövra nya marknader.

Men nu blir det alltså hockey igen.

”Det är så det fungerar i branschen”

Hans gamle lagkamrat från Pittsburgh Penguins, Ron Francis, fick för några veckor sedan jobbet som general manager för den nya klubben i Seattle.

Samme Francis, som gav Samuelsson jobbet som coach för Carolinas Hurricanes farmarlag Charlotte Checkers i AHL säsongen 2016-17.

Då var Francis hockeyboss i Carolina.

– Det är så mycket fungerar i den här branschen. Det handlar om kontakter. Som general manager har man bara några år på sig att skapa ett vinnande lag och under den tiden kanske man får möjlighet att anställa två olika tränare. Så man väljer ofta personer, som man känner och litar på.

Är det därför vi fortfarande inte fått se någon svensk coach i NHL?

– Det är en intressant fråga och en stor del av svaret ligger nog där.

Eller har det att göra med att de två som fått chansen, tjecken Ivan Hlinka i Pittsburgh och finländaren Alpo Suhonen i Chicago, inte lyckades speciellt bra?

– Svårt att säga, kanske båda faktorerna spelat in.

Rikard Grönborg hoppades få jobb i NHL sedan han coachat hem två VM-guld till Sverige, men kände att klubbägarna här inte vågade ta steget även om han upplevde intresse från ledningen?

– Ja, det kan också vara en orsak. Sedan ska vi vara medvetna om att det är skillnad att coacha på de mindre rinkarna här i Nordamerika än i Europa. Där finns det också kanske ett motstånd från de ledande personerna i klubbarna. Men visst finns det i mina ögon europeiska tränare som är kvalificerade och Grönborg är en av dem efter de erfarenheter han skaffat sig internationellt.

Blev besviken över Florida-missen

Quenneville fick tränarjobbet i Florida Panthers i somras, är du besviken över att han inte erbjöd dig en roll som andrecoach där?

– Jo, lite besviken blev jag, men han ringde tidigt och förklarade att han skulle ta med sig en annan assisterande coach (Andrew Brunette) för de hade jobbat längre tillsammans. Och han kunde bara ta med sig en av oss.

Du gjorde 1080 seriematcher under 18 säsonger i NHL, vilka var de bästa spelare du mötte?

– Gretzky och Mario Lemieux, utan tvekan. De var olika spelare och personligheter, men så mycket bättre än alla andra. De spelade på en annan nivå.

Du var en tuff back i ligan, har du fortfarande fiender från tiden som spelare?

– Nej, det tror jag inte även om Cam Neely i Boston nog inte gillar mig.

Hyllar St. Louis supermålvakt

Har du mött honom i något sammanhang efter karriären?

– Nej, det har jag inte gjort.

Tie Domi, då? Han knockade ju dig med en så kallad ”sucker punch” på isen 1995?

– Vi har inga problem med varandra. Absolut inte. Jag känner hans son Max, som ju spelade i Coyotes, ganska väl. Han är en bra spelare och kille, som jag verkligen gillar och hoppas att det ska gå bra för honom i Montreal i vinter.

Du fick smeknamnet ”RoboCop” under tiden i NHL för ditt hårda spel, skadade det dig på något sätt?

– Nja, det hade nog mest att göra med den där hjälmen jag bar och de höga axelskydden. Men visst, jag var beredd att göra vad som behövdes för att mitt lag skulle vinna. Och jag var beredd att ta smällar. Jag tog konsekvenserna av mitt spel. Det var en annan tid då.

Hur ser du på NHL-hockeyn i dag?

– Det känns som att storlek och styrka är tillbaka som viktiga faktorer i lagbygget. Under de senaste åren har det annars mest handlat om speed. Men nu när St. Louis vann senast och Washington året före, så kan trenden ha förändrats.

Blev du överraskad att St. Louis lyfte sig från sista plats i början av januari och vann Stanley Cup i juni?

– Ja, det var starkt gjort. Sedan ska vi komma ihåg att man inte vinner Stanley Cup utan en het målvakt och det hade St. Louis. När Jordan Binnington kom in som förstemålvakt förändrades allt.

NHL-svenskar som stannat kvar i Nordamerika efter karriären

  Thomas Steen, 59, Winnipeg.

Har jobbat med både hockey och politik, nu scout åt AHL-laget Manitoba Moose.

 

Anders Eriksson, 44, Deerfield Beach.

Driver eget företag i beläggningsbranschen och jobbar med hockeyungdomar i Florida.

 

Daniel Sedin, 39, Vancouver.

Föra säsongen var den första utan hockey efter 17 säsonger i NHL med Canucks.

 

Henrik Sedin, 39, Vancouver.

Har byggt nytt eget hus i Vancouver och planerar att stanna kvar där med sin familj.

 

Douglas Murray, San Jose.

Är engagerad i Sharks organisation för före detta spelare och driver egna fastighetsprojekt.

 

Daniel Alfredsson, 46, Ottawa.

Har jobbat med olika uppdrag i Senators, men hoppade av härom året. Engagerad i sina söners hockeylag.

 

Kjell Samuelsson, 60, Philadelphia.

Anställd av Philadelphia Flyers som en av de ansvariga för spelarutvecklingen.

 

Michael Thelvén, 58, Jupiter.

Framgångsrik affärsman med Florida som bostadsort och fast punkt.

Stor analys av svenska NHL-backarna

Niklas Jihde om Dahlin, Karlsson och resten av stjärnorna