Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Jag fattar inte – det är så själviskt”

Teemu Selänne framför Expressens mikrofon under World Cup i Toronto 2016.
Teemu Selänne signerar sin nya bokFoto: Gunnar Nordström.
Svenska spelarna deppar efter OS-kvartsfinalen mot Finland 1998Foto: BILDBYRÅN / BILDBYRÅN
Klassiska bilden på Peter Forsberg när han lämnar arenan efter förlusten i kvartsfinalenFoto: ANDERS WIKLUND/FLT-PICA / TT NYHETSBYRÅN
Foto: Gunnar Nordström.
Foto: DANIEL NILSSON / © BILDBYRÅN
Foto: JUSSI NUKARI / NTB SCANPIX TT NYHETSBYRÅN
1 / 9

ANAHEIM. Han var den store ”svenskdödaren” i kvartsfinalen mellan Finland och Sverige i Nagano-OS 1998 med sina två mål.

Och det var inte enda gången Teemu Selänne, 49, sänkte Tre Kronor.

– Den matchen är mitt bästa minne under alla möten med Sverige genom åren. Men jag hade svårt att hata de svenska stjärnorna Nicklas Lidström, Peter Forsberg och Mats Sundin. Jag kände dem från NHL och de var alla så jäkla bra killar, säger Teemu i en exklusiv intervju med SportExpressen.

Hans självbiografi ”Mitt liv” kom ut i Nordamerika härom veckan och Selänne har fullt upp med att åka runt och göra signeringar och ge intervjuer.

Efter en vecka i Kanada med besök i Saskatoon, Winnipeg och Thunder Bay är han på hemmaplan i södra Kalifornien och möter sina gamla fans i Anaheim.

Kön utanför Ducks souvenirbutik i Honda Center är lång, då Teemu som vanligt tar sig tid och pratar med supportrarna en och en. Och för alla som vill ta en selfie bjuder han på det där glada leendet.

– Fansen har betytt allt för mig, oavsett vart jag spelat. Utan dem är man ingenting i den här branschen, säger han.

Selänne: ”Det är så själviskt”

Han är öppen och ärlig i boken om sitt liv både på och utanför isen.

Här finns misstagen med, den där rallyolyckan i Finland som kunde ha kostat honom livet, och den bedrövliga säsongen i Colorado med Foppa när han bara kunde åka på ett ben och blev degraderad till fjärdekedjan och läktaren av coachen Tony Granato.

Granato får inte många stjärnor i Selännes bok, kan alla läsare konstatera.

Men Teemu håller sig för god för att hänga ut sina finländska lagkamrater, som gick och festade efter 2-1-segern över Sverige i Nagano.

Men han sparar inte på krutet i sin kritik över deras beteende, som han anser kostade laget en finalplats på grund av bristande fokus i semifinalen mot Ryssland.

– Vi var det bättre laget, men skärpan fanns inte där hos flera av spelarna efter en festnatt på stan trots att vi efter segern över Tre Kronor hade kommit överens om att allt festande skulle vänta till efter turneringen. Vi hade ju världens chans att ta nå finalen och ta OS-guld, så bra var vi.

Du är hård i din kritik även om du inte nämner namnen på spelarna?

– Ja, vi hade lyckats slå ett Sverige med alla deras stjärnor från NHL, vilket gav vårt självförtroende en kick och jag kände att vi kunde gå hela vägen. Jag hoppas att spelare som läser boken inser att man inte får många chanser på den här nivån att vinna stora mästerskap. Speciellt när det gäller OS, som bara äger rum vart fjärde år. Jag har aldrig förstått varför man då inte kan vänta två veckor med festandet. Det är så själviskt att göra vad de gjorde när andra lagkamrater ger allt och är så nära att få sin drömuppfylld. Jag fattar det inte. Och det är inte rättvist mot de andra.

Har du fått reaktioner från de som svek laget den gången?

– Nej, absolut inte. Jag namnger ju ingen. Det är sanningen om vad som hände i Nagano.

”Hatade att möta Forsberg och Sundin”

Om segern över Tre Kronor i Nagano var en höjdpunkt i landslaget, så får jag väl påminna om den tappade 5-1-ledningen i hemma-VM 2003?

– Usch, ja. Jag har aldrig varit med om något liknande. Det var en sådan feststämning i arenan i takt med målen vi gjorde och den stora ledningen vi hade skaffat oss under matchens första halva. Hela Hartwall Arena skakade av glada fans. Det var det största hockeypartyt i Finland någonsin. Så kom den svenska upphämtningen och det blev tystare och tystare. Till slut kunde man nästan höra publiken andas uppe på läktarna. Det var en fruktansvärd tung upplevelse och mitt värsta VM-minne. Alla var chockade. men sådan är hockeyn, den är fylld av så mycket känslor. Både goda och dåliga.

Så har vi OS-finalen i Turin 2006?

– Två bra lag i en jämn final. Det kunde ha gått hur som helst, men visst var det ett bittert slut på en annars fantastisk turnering av oss.

Vilka är de bästa svenskarna du mött i NHL och internationella sammanhang?

– Det var så många stora svenska stjärnor aktiva under min karriär, men om jag måste namnge några så kan vi ju börja med Nicklas Lidström. Han var den svåraste backen att möta, han var som en bläckfisk och hade en enorm förmåga att fånga in motståndarna. Han var alltid rätt placerad på banan.

– Peter Forsberg och Mats Sundin tillhörde båda de bästa forwardarna i NHL under en stor del av min tid i ligan. Fantastiska spelare och stora människor. Jag hatade ofta att möta dem, men hade svårt att ge dem en slashing med klubban när ilskan rann över, därför jag visste vilka kanonkillar de var. Det var så frustrerande och tufft att hantera.

Har det varit jobbigt att minnas tillbaka och skriva den här boken?

– Nej, jag ville att boken skulle vara en ärlig berättelse om mitt liv så här långt. Jag vill att läsarna ska få veta vad som hände och hur jag upplevde allt. Jag har inte medvetet kastat någon under bussen, som det heter. Jag har försökt välja intressanta händelser och alla har vi med- och motgångar i livet. För att kunna vara så öppen som möjligt väntade jag med att skriva boken till efter det att jag slutat spela hockey. Det har varit kul att minnas tillbaka.

Du har bott kvar med familjen i Orange County i Anaheim-området efter karriären, blir ni kvar här?

– Ja, det blir vi. Vi tillbringar några månader i sommarhuset hemma i Finland varje år och i år åker vi hem och firar jul där också. Numera finns det direktflyg från Los Angeles till Helsingfors, så man kan åka hem över en lång weekend om man vill och det händer att vi gör det. Så livet är hur bra som helst.

Detta är Teemu Selänne

Ålder: 49.

Familj: Hustrun Sirpa, sönerna Eemil Eetu, Leevi och dottern Veera.

Bor: Coto de Caza, södra Kalifornien.

NHL-klubbar: Winnipeg Jets (92-95), Anaheim Ducks (95-01, 05-14), San Jose Sharks (01-03), Colorado Avalanche (03-04).

NHL-matcher: 1451.

NHL-poäng: 1457 (684 mål och 773 assist).

NHL-meriter: Stanley Cupmästare 2003 med Anaheim. Vinnare av Calder Trophy 92-93, Maurice Richard Trophy 98-99, Bill Masterton Trophy 05-06.

NHL First All Star Team: 92-93, 96-97.

NHL All Star Game: 93, 94, 96, 97, 98, 99, 00, 02, 03, 07.

VM-meriter: Silver 1999 (Norge), Brons 2008 (Kanada).

OS-meriter: Silver 2006 (Turin), Brons 1998 (Nagano), 2010 (Vancouver), 2014 (Sotji).

Canada Cup/World Cup: Silver 2004 (Toronto), Brons 1991 (Hamilton).