Detroit Red Wings coach Mike Babcock har vunnit både Stanley Cup och OS-guld som coach för Detroit Red Wings och Kanada. Han är en hårding som mestadels har den där bekymrade uppsynen som många coacher har och ofta ser han ut att kunna explodera i vilket ögonblick som helst.
Jag kliver fram till Babcock i Detroits omklädningsrum i Joe Louis arena och säger:
- Jag är lite trött på att så många unga talanger och andra tror att det räcker att bli draftad eller att det är lätt att bli NHL-proffs om man har lyckats på lägre nivå. Jag vill berätta hur svårt det är och vilka krav som NHL-stjärnor måste leva upp till. Jag har bestämt att använda Niklas Kronwall som exempel...
Längre hinner jag inte förrän Babcock avbryter mig.
- Har du sett spaden?
- Eh...nej.
- Kom med här!
När Babcock säger så med barsk röst - ja, då följer man med.
Niklas Kronwall kan vara den bäste mannen, den bäste lagkompisen, den bäste ledaren, det bästa proffset - den bäste, den bäste, den bäste
Kronwalls gamla klubba
Han leder mig förbi journalister och spelare i omklädningsrummet och ut i korridoren mot isen där alla klubbor står uppställda, mitt bland klubborna finns en spade, med en gammal hockeyklubba som handtag.
- Den här delas ut efter varje match till den i laget som förtjänar det bäst, kvällens grovjobbare. Kolla på skaftet, vilket namn det är: Niklas Kronwall. Det är hans gamla klubba. Det var ett självklart val att sätta den här. Ingen representerar hårt jobb bättre, säger Babcock.
Jag behöver inte ställa några frågor.
- Niklas Kronwall kan vara den bäste mannen, den bäste lagkompisen, den bäste ledaren, det bästa proffset - den bäste, den bäste, den bäste...
- Kronwall gör det rätta jobbet varje dag. Han är ett riktigt proffs. När man ställer en fråga till Niklas Kronwall så tänker han inte på vad som är bäst för Niklas Kronwall - utan på vad som är bäst för laget. Han gör det rätt varje dag på träning. Varje kväll på match.
- Niklas Kronwall är en av de bästa människor jag har träffat. Ända sedan han var rookie har gjort de rätta sakerna för att bli bättre och han har utvecklat sitt ledarskap genom åren. Jag är väldigt lycklig som har honom i mitt lag.
Lite senare förklarar Babcock vad han menar med "ett riktigt proffs".
- Våra unga killar är bra spelare, nu måste de bara bli bra proffs också. Det handlar om att jobba varje dag, och göra det rätta hela tiden. Om de gör det, om de håller sig hungriga och behåller sitt driv, då kommer de bli riktiga proffs.
Unga spelare i Detroit kan lära av de bästa.
Både Jonathan Ericsson och Gustav Nyquist kom in som blyga rookies, båda fick bo hemma hos Niklas, som tog hand om dem på alla sätt och framför allt visade dem hur det går till i NHL.
- När Babcock pratar med laget tar han ofta upp Kronwall som ett bra exempel. Kronwall tog verkligen hand om mig. Vi blev kompisar direkt. Han är en av mina närmaste vänner, säger Jonathan Ericsson till mig och sedan fortsätter han med allvarligt tonfall:
- När det verkligen gäller finns det ingen jag litar på mer än Kronwall.
■ ■ ■
Niklas Kronwall var bara elva år när hans pappa Hasse avled efter en hjärtinfarkt.
Mamma Tove blev ensam med tre tonårsgrabbar.
- Utan mamma hade jag inte varit här i dag, säger Niklas.
Det var Tove som tjatade på sina söner att "aldrig ge upp" och som var stenhård när det gällde att läxorna skulle vara klara om de skulle få träna hockey.
Att lyssna och lära av föräldrar och tränare är också en talang.
I Huddinge var det Lasse Falk som coachade den unge Kronwall.
- Kronwall var en tvärhand hög, han var liten och klen, vägde 60 kilo kanske. Men smällde på allt och alla. Lasse Falk älskade honom, minns dåvarande lagkompisen Sanny Lindström.
Lasse Falk blir glad när han får prata om Kronwall.
- Han var ingen jag behövde jaga på, utan mer en som jag behövde dämpa. Han tog för stora risker på isen ibland, men det märktes tidigt att han skulle gå långt. Och han gillade att träna.
- Han och Daniel Alfredsson tillhör de jag haft som tränat hårdast. De gillar verkligen att träna. Och att träna hårt. Och sedan är inte Niklas den som snackar mest. De bästa spelare jag haft har också varit de ödmjukaste. De sämsta har ofta varit de som snackat mest. Är du bra, då märks det, då behöver du inte säga det.
Hyllar Hardy Nilsson
Kronwall skrattar när jag återberättar Falks uttalande.
Niklas hyllar Falk och Hardy Nilsson som de tränare som betytt mest för honom. Sen förstår man att tränarna gillar Kronwall när superstjärnan i Detroit lite så där i förbigående pratar om barmarksträning som något "otroligt intressant".
Många hockeyspelare beskriver den delen av jobbet på ett helt annat sätt.
- Jag har alltid tyckt det är kul att träna. Det är klart det är jobbigt, grisigt - men det är det som är charmen. Att se hur långt man kan pressa sig.
Tog rygg på lagkompisarna
Redan i unga år tog också Kronwall rygg på de lagkompisar som tränade hårdast.
Det är de bästa man ska jämföra sig med, inte de sämsta.
En annan spelare i Huddinges lag då var Linus Stensson. En talangfull forward som fick göra en elitseriematch.
En enda. Ingen mer.
- Det var mot Södertälje borta. Och jag gjorde till och med mål. Men sen blev det inget mer. Det är klart att alla vill lyckas, alla vill spela i NHL, men så här är livet i stort, man är den man är. Niklas såg inte mycket ut för världen då, men hade exceptionell balans och det var som att åka in i en vägg, säger Linus, som numera är civilingenjör och spelar hockey en gång i veckan med Hammarbys veteraner.
Huddinge vimlade av talanger 1998/99 - bara Niklas kom till NHL.
23 av 31 spelare lyckades inte etablera sig i SHL. Så svårt är det att "bara" ta ett steg uppåt hemma i Sverige.
Kronwalls gamla lagkompisar har vanliga jobb i dag, medan han är halvvägs in i ett sjuårskontrakt värt 282 miljoner kronor.
I Djurgården var det Hardy Nilsson som skolade Kronwall och Hardy sa precis som mamma Tove att han aldrig skulle ge upp eller tycka synd som sig själv.
- Niklas var hur jävla tuff som helst. De där Kronwallarna eller vad de säger där borta, de hade han redan då. Om någon tittade ner i isen då small det. Han mötte dem med baklängesåkning och klev upp i helt rätt ögonblick. Sån jävla timing, minns Hardy.
Men det blev skarp tillsägelse när ledarna i Djurgården kom på att Niklas tränade extra på egen hand och till slut körde slut på sig själv.
Hardys svar på varför Kronwall blev så bra?
- Hans tajming i spelet. Hans brinnande vilja. Hur han ville bli NHL-spelare. Han var målmedveten. Sedan var aldrig tacklingar och tuffhet första prioritet, det var mer vad han bidrog med för att hjälpa laget. Laget kom alltid först.
Kronwall hade självinsikt redan som tonåring i Djurgården och lärde av sina misstag. Det är när vi pratar om den här tiden han sprider kloka råd omkring sig.
- Det blev lite mycket träningar ett tag när jag var i Djurgården. Det blev fel. Vila är otroligt viktigt. Om du tränar hårt måste du vila.
Att han blev draftad var inget han firade.
- Bara att blir draftad, det betyder ingenting. Om du inte spelar bra, då kommer du ingenstans, säger han - och jag tänker på draftade kids som sprätter omkring med kepsar med "sina" NHL-lag.
- Den dagen du inte vill bli bättre, då börjar det gå åt fel håll, menar Kronwall och det är klart att den stilen går hem hos Hardy.
- Hardy sa: så länge du försöker, då får du spela. Om du bara är där ute och spelar alibihockey, som han kallade det, då fick du sitta, det spelade ingen roll om du hade spelat 15 år i ligan, berättar Niklas.
■ ■ ■
När Niklas Kronwall kom till USA började han med att köra över superstjärnan Alexei Kovalev i en träningsmatch.
Dåvarande lagkompisen Anders Myrvold satt i båset och tänkte:
- Vad fan håller Niklas på med? Fortsätter han så där så kommer han åka på stryk många gånger.
Kronwall själv reflekterade knappt över vad han själv gjorde och märkte inte att Kovalev blev så arg att han kastade sina handskar efter den elake svenske rookien.
- För mig var det ingen träningsmatch, det var som att spela en Stanley Cup-final. Jag var i Detroit och jag ville bara göra så bra jag kunde...
Han gick den hårda skolan i AHL under två säsonger innan han befordrades till NHL. Att han skulle ge upp och åka hem innan han kom till NHL var inget han tänkte överhuvudtaget.
- Nej, det fanns inte. Tiden i Grand Rapids var en otrolig upplevelse. Det är det bästa beslut jag tagit, att åka över då.
Lidström: "Tar hela tiden rätt beslut"
Nicklas Lidström blev inte förvånad när Kronwall blev ordinarie i Detroit.
- Talanger som inte lyckas ta sista steget saknar ofta spelsinne. Kronwall tar hela tiden rätt beslut på isen. Det handlar om att läsa situationer snabbt. Inte ta felbeslut, inte tveka och inte läsa spelet fel. Det syntes från början att han hade mycket hockey i sig.
Lidström håller med om att alla inte riktigt fattar läget.
- Unga spelare ser NHL på tv. De ser inte allt hårt jobb som ligger bakom. Det är inte bara att åka över och spela hockey, det är större och jobbigare än många tror. Jag fick själv lära mig direkt jag kom till Detroit vad som krävdes. Jag såg hur Steve Yzerman hela tiden var på gymmet och körde extra, då följde vi andra efter honom. Det satte tonen i laget. När de bästa spelarna och de mest rutinerade körde extra, då kunde inga andra låta bli, säger Lidström och fortsätter:
- Men att träna så mycket som krävs, det är också en talang. Har du inte den dedikationen, då blir det inte bra. Som ung spelare gäller det att inte sumpa chansen man får genom att inte ge det sista lilla extra som krävs, säger Lidström.
Försökte med Chelios trick
Som rookie tog Kronwall rygg på Lidström och Chris Chelios. Niklas provade till och med att dra in en motionscykel i bastun, som Chris Chelios gjorde, för att det skulle bli ännu jobbigare.
- Just det var inget för mig, det blev lite strul med andningen.
Värre var det för lagkompisen Johan Franzén, som körde motionscykel hemma så hårt att sadeln gick av och han flög av cykeln. Cykel i bastun och sadel som går av. Extra träningar varje dag.
Det här är verkligheten i NHL. Vardag i Detroit Red Wings.
Förr var det Lidström, Chelios och Yzerman som visade vägen i Red Wings.
Nu är det Kronwall, Pavel Datsjuk och Henrik Zetterberg.
Det är något jag sett i alla år, många som varit betydligt talangfullare än mig, men inte tyckt det är roligt att träna
Kronwall är 34 år och inne på sin tolfte säsong i Nordamerika. Han har vunnit SM-guld, VM-guld, OS-guld och Stanley Cup - men vill bara vinna mer och han tycker fortfarande att den jobbigaste formen av träning är "otroligt intressant".
- Vad tycker du om talanger som slarvar med träningen?
- Jag tycker det är synd. Det är något jag sett i alla år, många som varit betydligt talangfullare än mig, men inte tyckt det är roligt att träna.
- Jag blir nästan arg av sånt, säger jag.
- Nu när jag äldre, blir jag åt det hållet också. Jag önskar jag kunde ruska tag i en del. Men det är en talang i sig, att vilja träna, äta rätt, sova rätt...
Aldrig tränarens fel
När jag och Niklas avslutat inspelningen av en podcast så slår det mig att jag glömt något annat som retar mig.
Spelare som skyller ifrån sig på andra när de inte är tillräckligt bra själva.
- Det är klart en relation med en tränare kan vara ansträngd under en tid, men i långa loppet får du spela om du är bra nog. Det är aldrig tränarens fel, säger jag.
- Nej, det är det inte. Det stör mig när folk skyller ifrån sig på andra. Det är så lätt att göra det. Men när du pekar finger mot någon annan, så kan du räkna med att fler pekar på dig. Du kan bara se till dig själv. Du visar med ditt spel hur mycket du förtjänar att få spela. Istid är inget du får. Det är något du förtjänar, säger Niklas Kronwall.
Premium
Premium
Premium