Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Chockad – jag fattade inte vad han menade”

Tomas Sandström.Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Mattias Norström.Foto: RONNY JOHANNESSON

LOS ANGELES. Klockan var halv tio på kvällen när samtalet kom.

Tomas Sandström satt hemma i Port Chester norr om New York när han lyfte luren.

– Rangers general manager, Neil Smith, meddelade kort att man hade trejdat mig till Los Angeles Kings. Samtalet var över på drygt två minuter, så snabbt slutade mina sex och ett halvt år i New York, berättar Sandström.

Han är en av många svenskar i NHL genom åren som fått uppleva det fruktade samtalet.

När Sandström, som hunnit bli 55 år, idag tänker tillbaka på sin första trejd under åren i Nordamerika, så är han lugn och kan skämta om vad som hände i februari 1990.

– Det hade gått en massa rykten om att flera av oss skulle bli trejdade, då Rangers hade en tung säsong. Att jag och med kedjekompis Tony Granato hamnade i LA Kings och fick spela med Wayne Gretzky var förstås hur kul som helst. Jag hade tänkt tanken under veckan före trejden, att tänk om det skulle bli Kings och man fick en chans att spela med Gretzky, säger Tomas.

Några minuter sedan Neil Smith ringt, så hörde Kings general manager Rogie Vachon av sig och hälsade Sandström välkommen till Kings.

– Han sa ”vi ses i Vancouver i morgon”, för det var dit vi skulle flyga, då Kings hade en bortamatch där mot Canucks nästa kväll.

”Han skulle täcka alla kostnader” 

Tomas Sandström hade just renoverat huset han och hustrun Helena köpt i Port Chester. Nu var det plötsligt bara att packa resväskan och bosätta sig på andra sidan av den amerikanska kontinenten.

– Klart man undrade hur allt skulle bli och hur det skulle gå att fixa allt med flytten. Men Kings ägare, Bruce McNall, ringde och sa att jag inte skulle oroa mig. Han skulle täcka alla kostnader om jag sålde huset i New York. Det var skönt att höra.

Sandström blev trejdad ytterligare några gånger under sina 15 säsonger i NHL, men är i dag inte kritisk över systemet som råder inom den nordamerikanska proffshockeyn.

– När jag berättar för mina arbetskamrater här i Sverige vad man har varit med om tror de inte att det är sant. Men det är spelets regler, alla vet vad de ger sig in på när de skriver på sitt första proffskontrakt. Med spelarfackets hjälp finns det regler som klubbarna måste följa. Så man blir aldrig illa behandlad.

Efter drygt tre säsonger i Los Angeles hamnade Sandström, som i NHL fick smeknamnet ”Tommie Gun” för sitt hårda skott, i Pittsburgh Penguins.

Inför trading deadline 1997 blev han bortbytt därifrån till Detroit och det slutade med att Tomas fick vara med och vinna Stanley Cup där i juni samma år.

Han avslutade sedan tiden i USA med två säsonger i Anaheim innan han vände hemåt till Sverige sommaren 1999 och skrev på för Malmö.

– Jag representerade fem olika klubbar i NHL och fick chansen att se olika delar av USA, så det finns inget att klaga över. Man har betalt för att flytta runt, konstigare än så är det inte, säger Tomas Sandström.

Åt middag när telefonen ringde 

Mattias Norström, 48, fick också uppleva en flytt från New York och Rangers. Även för honom var det den första trejden.

– Jag var ute och åt middag med Kristin och lagkamraten Nicklas Sundström på Manhattan när telefonen ringde. Beskedet från Colin Campbell var kort, han sa bara att jag skulle till Los Angeles. Jag förstod inte riktigt vad han menade, så jag frågade: ”vill du att jag ska flyga dit?”

– ”Nej, du är trejdad dit”, svarade han, Jag var chockad. Vid lunchtid nästa dag satt jag på flyget till Kalifornien och Los Angeles.

Mattias Norström växte ut till en nyckelspelare i Kings och blev utnämnd till lagkapten inför säsongen 2001-02.

Men även lagkaptener kan bli trejdade i NHL, vilket Mattias fick uppleva säsongen 2006-07, då han tvingades flytta från södra Kalifornien till Dallas, Texas.

– Jag fick höra av Kings general manager Dean Lombardi cirka tio dagar före deadline att man skulle trejda mig. Man hade bytt ut klubbledningen och tränaren, så nu skulle kärnan i laget också bytas ut. Jag fick veta att fyra-fem klubbar ville ha mig och Lombardi frågade om jag ville vara med och välja. Men jag svarade honom att han skulle ta det bud, som var bäst för Kings. Dean uppskattade den inställningen, berättar ”Notan”, som han kallas.

Efter en och en halv säsong i Dallas Stars valde Mattias att avsluta hockeykarriären.

– Jag kunde ha återvänt till Kings, klubben hörde av sig och frågade om jag ville skriva på ett tvåårskontrakt och vara mentor till en ung backtalang som man hade draftat. Det var Drew Doughty man talade om, men jag ville sluta på mina egna premisser och tackade nej.

Kings gav i stället uppgiften till en annan gammal bekant, backveteranen Sean O´Donnell, som man kontrakterade från sommaren 2008.

– Visst funderade jag lite kring erbjudandet, då Doughty ansågs ha kapacitet att bli en toppback i NHL, vilket han också blev. Men Lombardi accepterade mitt beslut och vi är goda vänner än idag. Han byggde en bra hockeykultur i Los Angeles, som gav två mästartitlar och lever kvar än idag även om han själv fick gå för några år sedan, säger Mattias.

”Hinner inte andas mellan telefonsamtalen”

Fredrik Modin, 45, har också fått vara med om att bli trejdad några gånger i NHL.

Han hade gjort tre säsonger i Toronto Maple Leafs med kompisen Mats Sundin när det fruktade samtalet kom.

– Det var dagen före seriepremiären och vi stod på flygplatsen i Toronto för att lyfta mot Montreal när en av Maple Leafs assisterande coacher kom fram till mig och sa att Pat Quinn, som då var både huvudtränare och general manager, ville prata med mig. Beskedet jag fick från Quinn var kort, han meddelade bara att de trejdat mig till Tampa Bay Lightning och att jag inte skulle åka med till Montreal, berättar Modin.

Fredrik Modin vid OS 2006.

Han säger att han inte var så involverad i ryktena som cirkulerade kring laget, så beskedet om flytten kom oväntat.

– Sedan ringde en representant för Tampa och hälsade mig välkommen till klubben och sa ”Åh, vad kul att vi kunde få dig”. Man hinner inte riktigt andas mellan telefonsamtalen. Ofta är det bara att sätta sig på nästa flygplan och dra på sig en ny matchtröja nästa kväll, men i och med att jag skulle flytta från Kanada till USA krävdes det ett amerikanskt arbetstillstånd och det tog några dagar att ordna.

Hur bittert är det ögonblicket när man just fått höra att man blivit bortbytt?

– Man vet inte hur man ska reagera. Det var tufft att lämna Toronto efter tre år, men det kändes ganska bra väldigt fort i Tampa Bay. Jag fick en helt annan roll där, så det blev ett lyft för mig.

Fredrik Modin var med och vann Stanley Cup i Tampa Bay 2004 och trivdes bra i västra Florida.

Men efter fem säsonger var det dags att bryta upp igen, den här gången var det Columbus Blue Jackets som bytte till sig den svenske powerforwarden.

– Det var väldigt jobbigt att tvingas lämna Tampa Bay och flytta till Columbus, men nu i efterhand förstår jag varför det hände. Lightning kunde av kostnadsskäl inte behålla det lag man hade. Vi hade flera spelare som behövde skriva nya kontrakt medan jag hade ett år kvar på mitt avtal. Jag hade velat stanna, men det fanns ekonomiska orsaker som gjorde att Tampa trejdade mig, menar Modin.

Det blev tre och en halv säsong i Blue Jackets innan Modin trejdades till Los Angeles Kings 2010.

Han skrev sedan på för Atlanta Thrashers, men när klubben inte såg ut att fixa en slutspelsplats trejdade man Fredrik till Calgary 2011.

– Min rygg var slut och jag spelade fyra matcher på ren tjurighet i Calgary samtidigt som jag kämpade med ryggskott och bråck innan kroppen sa stopp. Jag var helt enkelt inte i spelbart skick, men lagen berättar inte allt för varandra när affärer görs upp. Så jag lärde mig lite om hur businessen fungerar under alla byten av klubbar och städer i NHL.

Modin trivdes så bra under tiden i Columbus, så när NHL-karriären var över sommaren 2011 bestämde familjen sig för att bosätta sig där.

De bor kvar där än i dag även om man för två år sedan skaffade sig ett hus också i Clearwater utanför Tampa Bay.

Hemma i Njurunda finns ett sommarhus, så de har det bästa av två världar.

”Första trejden var jobbig och svår”

Anders Eriksson, 45, är den svensk som flyttat runt mest i NHL. Han hann med att representera åtta olika klubbar under sina 15 säsonger i USA och Kanada.

Han valde själv att byta klubbadress vid några tillfällen i egenskap av ”unrestricted free agent”.

”Ante” fick en kanonstart på NHL-karriären och blev Stanley Cupmästare med Detroit Red Wings redan under sin andra fulla säsong i klubben.

Men tiden i Hockeytown blev kort, Red Wings trejdade Eriksson säsongen 1998-1999 till Chicago Blackhawks.

– Första trejden var jobbig och svår, då vi hade ett sådant fantastiskt lag i Detroit och jag hade svenska kompisar där som Lidas (Nicklas Lidström) och Holma (Tomas Holmström). Vi stod på flygplatsen när en av ledarna sa till mig att jag skulle ringa till Ken Holland, som var vår general manager. Hollands sekreterare, Nancy, svarade och frågade glatt hur jag mådde. jag svarade: ”Det beror på varför du söker mig.” 

– Hon uppgav att mr Holland och mr Bowman ville prata med mig och det var så jag fick veta att jag hade blivit trejdad till Chicago.

Men tiden läker alla sår och Anders åker tillbaka till Detroit och hjälper Red Wings med en Fantasy camp för ungdomar i september varje år.

– Vi är fem-sex gamla spelare, som hjälper till och det väldigt roligt att komma tillbaka och träffa fansen i Detroit igen. De har en speciell plats i mitt hjärta.

Ante har också vänner kvar i Chicago efter 20 år.

– Jag skulle vilja säga att jag har vänner kvar i alla NHL-städer där jag spelat.

Anders Eriksson har varit med om det mesta i NHL, han vann en ”arbitration” i Chicago sedan managern Bob Pulford hotat att trejda honom och backkollegan Bryan McCabe om de skulle vinna kontraktsbråket med klubben i skiljenämnden.

– Visst, Pulford trejdade oss. Han sa att han var en man som höll sitt ord, men gratulerade mig samtidigt till att jag fick så mycket pengar. Det var inga hard feelings.

Efter åren i Detroit och Chicago hann Anders Eriksson med att också representera Florida Panthers, Toronto Maple Leafs, Columbus Blue Jackets, Calgary Flames, Phoenix Coyotes och New York Rangers innan hockeyresan i Nordamerika var över.

Så var trivdes han bäst?

– Det var något speciellt med Detroit. Att få vinna Stanley Cup och bilda backpar ihop med en legendar som Vjatjeslav Fetisov är ett minne för livet, säger Anders Eriksson.

Han fick det fruktade samtalet ett antal gånger.

Men deppade aldrig ihop utan tog det som en utmaning att visa den som ringde att de skulle få ångra sig.

– Det var en fantastisk resa jag fick göra i NHL och jag lärde mig mycket, säger han från hemmet i Delray Beach, där han bor med familjen sedan 2011.

Anders Eriksson är egenföretagare idag och dessutom involverad och drivande kraft i en hockeyskola i östra Florida.