Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Måste våga stå för det fullt ut – det gör vi inte”

Johan Garpenlöw.
Foto: JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅN
Joel Hansson
Foto: TOBIAS STERNER / BILDBYRÅN
Oscar Sundh ses om efter en tackling mellan Örebro och Oskarshamn.
Foto: JOHAN BERNSTRÖM / BILDBYRÅN

Tacklingsdebatten är en alltjämt rykande het diskussionspuck i svensk ishockey. 

Nu ger förbundskaptenen Johan Garpenlöv sin syn på de senaste årens utveckling – och det nya, tydligare regelverket som förbundet kommer presentera.

– Jag tror att det är viktigt att vi i svensk ishockey sätter oss ned och bestämmer oss för vilken typ av ishockey vi vill ha. Och efter det våga stå för det. Det vågar vi inte fullt ut nu. 

Lyssna på Hockeypuls: SpotifyiPhoneAcast

Det finns en ständig frågeställning inom svensk ishockey: Går det att bedriva en idrott med tacklingar och fysiskt spel samtidigt som ambitionen är att ingen spelare ska ådra sig en hjärnskakning? 

Eller krävs det att ishockeyn blir tacklingsfri för att vi ska nå dit?

Hockeysverige brottas med en ekvation som kanske inte går att lösa. 

Visserligen har antalet hjärnskakningar i SHL och SDHL minskat senaste ett och ett halvt åren, men det är en lång väg kvar innan man är framme vid gruppen Nollvisions mål där antalet hjärnskakningar ska reduceras till noll.

Förbundskaptenen Johan Garpenlöv spelade ishockey på 80- och 90-talet. I både Elitserien och NHL. 

Han har coachat på 00- och 10-talet. 

Verkat inom media och följt sporten utifrån. 

Han tror att ishockeyn snart kan vara tacklingsfri. 

– Jag vill inte se det, men med tanke på hur det ser ut och vad det gäller nedmonteringen av det fysiska spelet tror jag att vi är på väg dit, säger han i Expressens podcast Hockeypuls.

Garpenlöv anser att tacklingsdebatten i stunder varit snedvriden.

– Jag vill ha det fysiska spelet, men det jag menar med nedmonteringen av det fysiska spelet är att vi fokuserat bara på en del av tacklingsmomentet. Det har gjort att puckföraren i olika fall senaste fem, sex, sju åren inte har behövt ta ansvar för vad den gör där ute. Det har jag varit emot hela tiden. Jag tycker att man har ett ansvar som puckförare eller tacklingsmottagare. Det är en förutsättning för att vi ska ha fysiskt spel i ishockey. Det är där jag står.

Tre Kronors förbundskapten är medveten om risken tacklingar medför – men han är beredd att acceptera den. 

– Vi måste nog, om vi ska ha tacklingar, tvingas se spelare som får en schysst tackling där utfallet blir olyckligt och spelaren blir skadad. En hjärnskakning, en axel eller ett knä som går sönder. Det kommer ske. Vi vill inte se det, men det kommer fortsätta hända om vi vill ha tacklingar.

Några offer varje säsong måste man tyvärr acceptera?

– Ja, så länge den tacklingen är korrekt utifrån det regelsystem vi har. Det har vi inte nu, utan vi går på om spelaren blir skadad. Då får den tacklande spelaren ta hela skulden. Signalvärdet till spelarna blir: Vilket ben ska ni stå på? Då ställer man sig på det benet som domarna dömer för.

Du tycker att domare, disciplinnämnd och situationsrum dömer utifrån utfallet av tacklingen – och inte avsikten?

– Jag tycker att det är många gånger det döms utifrån utfallet. Det jag menade med att gå mot damernas regler är att bestämmer sig svensk ishockey för att vi inte vill ha dessa hjärnskakningar, då måste vi vara tydliga till spelarna och säga att det är så här vi vill ha det och gå hundraprocentigt mot det. Nu blir det dubbla signaler. Alla säger att man vill ha fysiskt spel och tacklingar, men så fort det sker något där ute får tacklaren betala priset. Även i fall när det är en regelrätt tackling. 

”Måste kunna ställa krav på spelarna”

Johan Garpenlöv har tidigare belyst skillnaderna i det fysiska spelet som Tre Kronor upplevde under Karjala Tournament då landslaget blev slaget av Tjeckien, Ryssland och Finland. 

Förbundskaptenen vill inte att svensk ishockey ska hamna efter övriga nationer – och då krävs det att kampmomenten värdesätts högre, anser Garpenlöv.

– Fysiskt spel är inte bara open ice-tacklingar eller tacklingar efter sargerna. Det är man-man-spelet och att äga sin situation med pucken, både den som har den och spelaren som vill åt den. Det skapar totalt en del på isen som är svår att se från läktaren, men som man känner ute på isen när man möter ett fysiskt starkare lag. Du blir lite orolig och du vet att någon kan tackla dig när du har pucken. Den delen vill jag ha kvar i ishockeyn. Den är tyvärr på väg bort.

Fysiskt spel är ju ett brett begrepp som innefattar många olika delar. Vilka punkter i det här är du mest orolig över – och vilka värnar du om allra mest ska fortsätta samleva med ishockeyns beståndsdelar?

– Jag får höra att ishockeyn utvecklats och att den går så fort, men jag tycker att det ibland är överdrivet. Att det går fort. Jag tycker inte att spelarna åker så mycket fortare än förut. Det som hände förr var att det var lite mer fysisk kontakt och man klarade inte av att åka så pass mycket för att det var folk i vägen och det uppstod kamper. Farten i sig har gått upp, ja, men inte så fort att vi inte ska kunna ställa krav på spelare att ha koll på sin omgivning. 

Blir inte detta ofta en polemisk debatt? Fattas det inte en nyanserad diskussion där man möts på mitten?

– Absolut. Det är en svår debatt att hålla på en bra nivå för man hamnar oftast till slut i om det är värt att spela ishockey om man får hjärnskakningar och får ont i huvudet för resten av sitt liv. Jag tror att det är viktigt att vi i svensk ishockey sätter oss ned och bestämmer oss för vilken typ av ishockey vi vill ha. Och efter det våga stå för det. Det vågar vi inte fullt ut nu. 

Min bild är att i dag kan många uppfatta en situation på olika sätt. Till exempel blindside. För att komma till bukt med det här problemet, behövs ett tydliggörande i regelverket?

– Absolut. Det är ett arbete som pågår där vi ska tydliggöra det. Sedan är det som med alla bedömningar och regelverk att man verkligen förhåller sig till det och vågar stå för det. Det är den stora delen, att våga stå för nivån man sätter. 

Foto: TOBIAS STERNER / BILDBYRÅN

Nya utredningen som tillsatts: ”Är viktigt”

SportExpressen har varit i kontakt med Joel Hansson, domaransvarig på förbundet, som bekräftar att en större utredning just nu pågår på både internationell och nationell nivå kring regelverkets struktur. 

Målsättningen är att förenkla och förtydliga för samtliga inom ishockeysfären. 

Regelverket ska därför anpassas för att bli mer lättdömt för domare – och mer förståeligt bland spelare, ledare och supportrar. 

– Det är inga konstigheter. Vi har Joel som jobbar med dessa frågor på förbundet. Blindside är ett uttryck som blivit mer vanligt – och vad är det? Det är en jättebra fråga. Alla tycker olika om det, då är det viktigt att vi sätter ett tydligt regelmente kring det. Så att alla vet det. Om det händer i framtiden kan vi då säga att ”det där var en blindside” eller ”det där var inte en blindside”.

Detta kommer skickas ut inom kort i en manual eller kommer det synas på förbundets hemsida?

– Det kommer vara ett pågående arbete under säsongen för att framöver tydliggöras, avslutar Garpenlöv.


◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.