Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Kanske är sista gången som jag ser min kompis”

"Det var han som räddade livet på mig"
Hockeyspelaren Mattias Höglund var nära att svälta sig till döds.Foto: Vendela Ögren
Mattias och förre landslagsspelaren Jonathan Hedström.Foto: Privat / Privat

Mattias Höglund, 18, trodde att det bara var tjejer som drabbades av ätstörningar.

Men för ett år sedan var hockeykillen från Leksand på väg att svälta sig själv till döds.

– Man kände sig så jäkla ensam. Jag förnekade det och tänkte att det där kommer aldrig hända mig. Jag visste inte ens vad anorexi var innan jag hade haft det, säger Mattias Höglund.

– Jag orkade knappt ställa mig upp ur sängen, jag orkade inte klä på mig själv, orkade inte duscha, mamma fick att hjälpa mig med allt. Eftersom jag var skadad och inte kunde träna blev det bara 300 kalorier per dag. Det var då det började gå riktigt illa för mig – mot slutet åt jag ingenting alls. 

För ett år sedan var det Mattias Höglunds verklighet. Han var den sociala hockeykillen som hade dragit sig undan kompisarna och rasat i vikt. När det var som värst fanns det bara 38 kilo kvar av honom och organen i kroppen hade börjat lägga av. Läkarna visste inte om han skulle överleva. Något han tidigare har berättat om i Dalarnas Tidningar.

Mattias beskriver det som att någon tog över hans hjärna, en röst så stark att den skulle kontrollera och styra allt. En ätstörning. 

Mattias Höglund drabbades av anorexi 2018.Foto: Privat / Privat
När det var som värst fanns det bara 38 kilo kvar av honom.Foto: Privat / Privat

Allting började med en kommentar från en tränare ett halvår tidigare.

– Han sa till mig att om du går ner några kilon kommer du bli snabbare. Just där och då tänkte jag inte så mycket mer på det, berättar han.

– Men sedan så hade vi bokat in en utomlandsresa och då började jag kolla på mig själv på ett lite annorlunda sätt. Det kanske hade varit bra att tappa några kilon, det hade sett bra ut på Instagram. Så gjorde jag det innan resan och sedan började jag få lite positiva kommentarer. 

Bekräftelsen från andra gjorde att Mattias började pressa sig själv hårdare.

– Jag började träna mer samtidigt som jag drog ner på maten. Eftersom jag fick koll på hur mycket kalorier saker innehöll började jag förbjuda mer och mer saker. Det blev lite som en tävling mot sig själv.

Mattias använde appar för att ta reda på hur mycket kalorier saker innehöll.Foto: Vendela Ögren

Ett år har snart gått sedan Mattias lades in på sjukhus. Läkare har sagt till honom att de inte vet om han hade klarat sig om de hade åkt in några timmar senare.

Gick ner 30 kilo på fyra veckor

Vi sitter på ett kafé i Leksand mitt på dagen. Mattias har börjat gå i skolan igen men inte på heltid. Han har kepsen bakochfram och bredvid honom sitter mamma Bettan. Hon berättar om tiden efter förra julen, när sonens sjukdom gick över styr.

– Hans lillasyster som också spelar hockey blev allvarligt skadad och vi hamnade på sjukhuset i flera veckor. Då fick hans sjukdom fritt spelrum där hemma. Under fyra veckor lär du ha rasat 30 kilo. Jag såg honom bara två gånger under den här tiden eftersom vi låg inne med hans syster. Då fick du fritt spelrum, säger Bettan och tittar på sin ”Matte”.

Mattias mamma Bettan Höglund kunde inte nå fram till sin son.Foto: Vendela Ögren

– När de var borta var det ingen som sa åt mig att äta mer och jag kunde träna hur mycket jag ville. Det var ju guldläge för ätstörningen, säger han.

Fick hjälp från Jonathan Hedström

En kväll hör Mattias sin pappa prata i telefon ovanligt länge. När han frågar vem det var får han veta att de ska åka upp till Sundsvall dagen efter för att träffa förre NHL-spelaren Jonathan Hedström. Den tidigare stjärnan har länge varit öppen med sin kamp mot ätstörningar och psykisk ohälsa.

– Han förklarade att han skulle hjälpa mig med maten och någonstans så förstod jag – jag blev glad på något vis. Jag hade inte varit glad eller lätt på alla de där månaderna för du orkar inte, du har inte energi till någonting. Det var som en gnista hopp tändes i mig, berättar Mattias.

Pappa Pär fick hjälpa honom ur bilen och på fiket i Sundsvall var alla platser för hårda för Mattias som det bara var skinn och ben kvar av.

– Jonte fick en chock när han såg mig, för det var ju inget kvar av mig. Han brukar säga att jag såg ut som ett spöke.

Mattias och Jonathan Hedström håller fortfarande kontakten och försöker träffas när det är möjligt.Foto: Privat / Privat

Med en mängd dynor under sig kunde han sätta sig ner och berätta sin historia. Att få prata med en hockeykille som hade upplevt samma sak var livsavgörande.

– Vi kände igen varandra i våra historier och det var som om tid och rum försvann där. Jag skojar inte om jag säger att vi satt där och pratade i tre timmar. Det var som om vi hade känt varandra hur länge som helst och jag litade på vad han sa.

När de kommer hem till Leksand igen ringer Jonathan upp och säger att Mattias måste åka in till sjukhuset och få hjälp. När föräldrarna tidigare försökt säga samma sak hade han inte lyssnat, men Jonathan nådde fram.

– Det var han som räddade livet på mig. Jag förstod på något vis ändå att det var jäkligt illa med mig, men innan jag pratade med honom hade jag aldrig själv funderat på att söka hjälp, säger han och beskriver Jonathan som en bra vän i dag.

”Det kanske är sista gången jag ser min kompis”

Men innan han åkte in vill han träffa sin bästa vän, Emil. Mamma Bettan beskriver de mer som syskon. Mattias berättar att han kände att han var döende och ville träffa sin bästa vän, kanske för en sista gång.

Bettan torkar bort några tårar från kinden när hon berättar om när Mattias för första gången visade upp sin kropp för Emil.

– Emil fick en chock och sprang in i ett annat rum och bara grät.

– Han sa ”det kanske är sista gången jag ser min kompis”.

Killarna träffades i ung ålder när Mattias bytte skola efter att ha blivit mobbad. Då hittade han Emil och han beskriver det som att Emil blev hans trygga punkt. Nu blottade han det han skämdes mest för – sin kropp.

– Det är det värsta jag har gjort i hela mitt liv. För det första gången jag var ärlig mot någon. Se hans reaktion, att han också förstod att vi kanske aldrig kommer kunna ses igen eller kunna göra någonting ihop igen. Jag vet inte hur jag ska förklara. Det var det värsta jag har gjort, säger Mattias.

– Dagen efter åkte vi in.

Kompisarna Daniel Eriksson och Eric Eljas. Tillsammans med den fjärde medlemmen, Emil Heineman, håller de nu föreläsningar om psykisk ohälsa. Foto: Vendela Ögren

Vi möter upp två av Mattias kompisar. De har startat ett UF-företag ihop, där de håller föreläsningar om psykisk ohälsa. Emil Heineman är den fjärde medlemmen. Han har den här säsongen imponerat i J20 SuperElit och är i dag med Leksands A-lag när de möter Djurgården i Stockholm.

Dagen innan höll de sin första föreläsning.

– Det var spännande. Men jag trodde det skulle vara värre än vad det var, säger Daniel

– Men man var pirrig innan, det var man, erkänner Eric.

Vännerna berättar om hur de märkte att allting inte stod rätt till med deras kompis.

– Vi började märka ganska tidigt att han förändrades och att någonting inte var sig likt, men att det var en ätstörning märkte man alldeles för sent. Att Matte gick ner i vikt det såg man ju, men först tänkte man inte att det var något konstigt. Det var mer att han började dra sig undan som man märkte det på först, säger Daniel och tittar ner i kaffekoppen innan han fortsätter:

– Jag tror vi pratade om det mindre än vad vi borde ha gjort. För det är jobbigt att prata om.

”Jag vet att det låter hemskt”

Eric såg sin kompis allt mer sällan.

– Han var ju knappt i skolan och man såg honom inte, det var tufft. Jag märkte att han var väldigt låg och nere som person. Innan hade man alltid sett honom som världens King som alltid skojade, säger han.

Hälsade ni på honom på sjukhuset?

– Jag var där en gång. Jag kände att jag inte klarade av det, det var skitjobbigt att bara ta sig dit. Innan jag åkte dit första gången var det jobbigt att tänka på att jag måste hälsa på, sedan när man väl hade varit där var det jobbigt för man ville inte riktigt åka dit och se han i det skicket igen på något sätt. Jag vet att det låter hemskt, men det blev så, berättar Daniel.

På sjukhuset fick Mattias till en början förflyttas sig i rullstol för att förbränna så lite som möjligt.Foto: Privat / Privat
Foto: Privat / Privat

Mattias låg inne fem månader på akademiska sjukhuset i Falun.

– Där hade de aldrig varit med om att någon har lyckats plåga sig själv så mycket under så kort tid, säger Bettan.

Tiden på sjukhuset var tuff och till en början blev Mattias sondmatad.

– Även om de försökte förklara för mig att jag bara fick näring, och att jag fick mindre än vad de ger till ett spädbarn för annars hade inte mina organ orkat med det, så hade jag en otrolig panik över det. Jag trodde de hade tryckt i glass i det där och socker och allt möjligt. Sjukdomen spelar ett sånt jäkla spratt med en, man vill ha kontroll över allt och kan inte lite på någon annan.

Trodde inte killar kunde drabbas

Flera samtal, ibland upp mot tio stycken om dagen, till Jonathan Hedström hjälpte när det var jobbigt på sjukhuset.

– Han har fått mig att acceptera att det kan drabba vem som helst.

Innan Mattias själv drabbades av en ätstörning visste han inte om att det var något killar kunde råka ut för.

– Han trodde det var en tjejsjukdom, typ som PMS, säger Bettan och Mattias stämmer in.

– Man kände sig så jäkla ensam. Jag förnekade det och tänkte att det där kommer aldrig hända mig. Jag visste inte ens vad anorexi var innan jag hade haft det.

Pressen och machokulturen i hockeyn är stor, menar Mattias Höglund.Foto: Vendela Ögren

Han berättar att han först inte berättade för sina kompisar eftersom han skämdes – mycket på grund av att han var kille och spelade hockey.

– Jag tror det är många fler än vad man tror, just killar och inom hockeyn, som blir drabbad av psykisk ohälsa för det är mycket press och man ska passa in i idealet av en perfekt hockeykille. Jag tror aldrig jag har sett en kille sitta och gråta i omklädningsrummet och bett om personlig hjälp som rör känslor.

– Jag kan inte ens räkna på fingrarna hur många gånger man har hört ”ska du verkligen käka det där” och ”jävla tjockis”. Det är ju bara någonting man säger för man har gjort det enda sedan ung ålder, men när man väl tänker efter, hur kul är det egentligen? Man vet ju aldrig hur den andra personen tar det.

”Matte” har spelat hockey i Leksand sedan barnsben.Foto: Vendela Ögren

I ishallen där de tre kompisarna lärde känna varandra pratar de om hur många som har hört av sig efter gårdagens föreläsning.

– Det var någon skola från Linköping som ville att vi skulle komma, säger Eric med ett stort leende som smittar av sig till de andra.

Mattias fick uppleva sin 18-årsdag och längtar nu till studenten. Han visar stolt upp tröjorna de har tryckt upp till sitt UF-företag, det är det som har fått honom att vilja ta sig tillbaka till skolan.

– När jag väl mår bra så har jag aldrig mått så bra som jag gör nu.

Men på de dåliga dagarna gör sig ätstörningen sig påmind.

– Om jag mår dåligt är det inte kul alls, för då är den där rösten i huvudet tillbaka. Då är det extremt jobbigt.

Ett år har snart gått sedan Mattias hade plågat sig själv till den grad att flera organ inte orkade längre. För några dagar sedan gick han på is för första gången och fick ont i fötterna efter fem minuter, men det var äntligen kul igen.

– Det är en motivationsfaktor till att äta, för titta vad man får – man får leva igen.

VARNINGSSIGNALER

Om du tror att du har en ätstörning – sök vård så snart som möjligt. Det är viktigt att få en ordentlig utredning för att få rätt hjälp.

 

Om du är under 18 år kan du kontakta en ungdomsmottagning. Är du över 18 år kan du vända dig till en vårdcentral eller psykiatrisk mottagning.

 

Här är några vanliga symptom på vad som kan vara en ätstörning:

- Du bantar och blir allt mera upptagen av tankarna på matvanor och vikt.

- Du äter långsamt, skjuter gärna upp måltider och vill äta utan sällskap.

- Du hoppar över måltider, äter oregelbundet eller äter stora mängder ”förbjuden” mat i din ensamhet.

- Du tränar överdrivet mycket.

- Du får svårt att koncentrera dig på ditt arbete eller skolarbete.

- Du kritiserar din kropp.

- Du utvecklar tvångsbeteenden, till exempel speciella sätt att äta vissa saker.

- Du blir nedstämd eller ångestfylld.

- Du utvecklar ett självskadebeteende eller självmordstankar.

- Du försöker göra dig av med mat genom att till exempel kräkas.

 

KÄLLA: Vårdguiden och Föreningen Frisk och fri

HÄR KAN DU FÅ HJÄLP

Om du lider av en ätstörning finns det flera platser dit du kan vända dig för råd, stöd och hjälp. 

Om du är under 18 år kan du kontakta en ungdomsmottagning eller din vårdcentral. Är du över 18 år kan du vända dig till vårdcentral eller psykiatrisk mottagning.

 

Ätstörningar på 1177

 

Frisk & Fri - Riksföreningen mot ätstörningar

 

Tjejzonen - Ätstörningszonen

 

Kunskapscentrum för ätstörningar (KÄTS)

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.