Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jonas Bergqvist: "Det sved fruktansvärt"

Jonas Bergqvist, 50, blev Sveriges näst främsta landslagsman i ishockey.

Karriären hade kunnat bli mycket kortare.

I en intervju med SportExpressen.se berättar Bergqvist om Leksandskärleken, företagsdrivet, avlidne Wayne Fleming och det fruktansvärda eksemet.

– Jag hade dubbla axelskydd, tredubbla armbågsskydd och dubbla handskar. Det sved något fruktansvärt.

Han är styrelseordförande för Idre Fjäll, driver ett eget konsultbolag och sitter i hockeyförbundets styrelse.

Han har jobbat på bank, varit marknadschef i Leksand och även vd i klubben.

Jonas Bergqvist är en av Tre Kronors främsta ishockeyspelare genom tiderna.

Frågan är om han inte är en av Tre Kronors främsta karriärister genom tiderna också?

– Haha, ja det har bara blivit så. Allt har bara ramlat på mig, säger han.

– Min ambition har alltid varit att göra något stimulerande. Sedan hade det ena lett till det andra, jag har aldrig jagat det.

"Det var total öken"

Det är inte vanligt att ishockeyspelare går vidare och blir företags- och styrelsetoppar.

Men för just Jonas Bergqvist var det kanske inte så konstigt.

Han växte upp i Ängelholm, med en pappa som var entreprenör och drev ett företag i tvätteribranschen. Bergqvist började jobba för företaget tidigt.

– Jag kom in redan när jag var sex år och när jag var tolv jobbade jag hela somrarna. Jag fick tidigt en insyn i företagandet och i ledarskapet.

Om företagandet blev naturligt var ishockeyn långtifrån lika självklar.

– I Skåne på den tiden, på 70-talet, var det total öken med hockey. Vi fick inte ihop fulla lag. Men jag började åka konståkning med min syster när jag var fem-sex år.

"Som att vara kär"

Bergqvist började spela för Rögle. Han menar inte att han hade den största talangen, men däremot en benhård vilja.

När han var 16 år gammal gick flytten till Leksand.

– Min resa i livet började när jag flyttade dit. Jag tyckte att det var helt fantastiskt. Det är det bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv.

Det blev några år i juniorlaget, 15 i A-laget och sju år som vd i klubben.

Han har svårt att förklara vad med Leksand som gjorde att han blev klubben och bygden trogen.

– Det där är jättesvårt. Det är ungefär som att vara kär. Om du är kär i någon och någon säger "du får inte vara kär i henne eller honom längre". Det är omöjligt, det går ju inte att låta bli. Någonstans finns den där kärleken till orten och laget.

– Det var damer som var inne och sparkade en i ändan innan match för att man skulle vinna. Det var helt fantastiskt. Man spelade för en hel bygd. Det är en sådan klassisk klubb. Det fanns inget annat.

"Varit nere för räkning"

Han följde matchen när de gick upp från Halmstad, där han numera bor.

Frun Eva hade brutit handleden, så Bergqvist åkte aldrig upp.

Han beskriver en enorm lycka när laget tog sig tillbaka till elitserien.

– Det var en lycklig dag.

– Klubben har verkligen varit nere för räkning på så många vis, säger han, och berättar om både sportsliga och ekonomiska kriser under åren.

Bergqvist säger att han inte har någon insyn i klubbens ekonomi i dag. Men det påverkar inte han relation till klubben.

– Jag kan inte sluta tycka om laget för att ekonomin har varit dålig. Det går inte. Jag kan tycka det ena och det andra, om det är moraliskt eller inte, men jag kan inte sluta tycka om laget.

Förutom Leksandsikon var Bergqvist också en stor Tre Kronor-ikon under många år.

Han är den herrspelare med näst mest landskamper, 272 (13 färre än Jörgen Jönsson).

Bergqvist minns en framgångsrik era med bland annat tre VM-guld och ett OS-guld.

– Jag var med och tog 14 medaljer på 15 turneringar. Det är helt overkligt egentligen. Jag packade ur huset i Leksand i början på året. När man ska packa ner allt det där fattar man vilken resa det har varit.

"Blev ombedd att sluta"

Den resan hade kunnat sluta mycket tidigare.

Under hela sin karriär hade Bergqvist problem med eksem.

Som värst var det säsongen 86/87. Då gick det så långt att karriären var i fara.

– Jag blev ombedd av en hudläkare att sluta. Jag hade eksem över exakt hela kroppen. Min fru bytte lakan varannan natt. Ibland fick vi spruta loss lakanet, för att det hade fastnat på kroppen över natten. Jag ville spela, men det blev bara värre och värre.

Hur artade det sig?

– Det sved något fruktansvärt. Varje gång jag tog på mig utrustningen och började svettas. Det sved och blödde, men jag var ganska bra på att bita ihop.

Det slutade med att Leksand tvingade honom att tacka nej till landslaget och skickade honom till Kanarieöarna en vecka för att vila.

– Jag sov över 18 timmar när jag åkte ner, jag var helt slut. När jag kom hem fick jag träffa en hudläkare som sa "det här ska vi greja". Sedan var det en stor artikel i Expressen och en massa folk hörde av sig med tips och råd.

Bergqvist hittade ett recept som fungerade.

– Jag kunde inte producera så mycket fett att huden stod emot svetten. Det var det som gjorde att jag fick eksemen. Jag kom på att jag skulle hälla olja på mig efter varenda dusch.

– Från -87 tills jag slutade hade jag dubbla axelskydd, tredubbla armbågsskydd och dubbla handskar. Min trunk vägde flera hundra kilo. Jag bytte i varje paus för att hålla kroppen så torr som möjligt. Det var en jäkla tuff tid.

"Fleming var fantastisk"

Bergqvist spelade ett år i NHL. Det blev inget lyckat år. Bergqvist fick lite speltid och valde att flytta hem.

– Sista gången jag hade pucken i NHL gjorde jag mål. Sedan fick jag inte spela mer.

– Jag kan rannsaka mig själv också. Jag skulle ha haft mer tålamod och borde ha bitit i en säsong till eller två, för att etablera mig. Men det är som det är. Jag är glad att jag tog chansen.

När han kom hem gjorde han sina bästa år i karriären.

Han hamnade då under Wayne Flemings vingar.

Fleming gick nyligen bort i cancer.

– Han tog min ishockeykarriär till ytterligare nivåer. Han utmanade en hela tiden. De åren var mina bästa.

Stod du honom nära?

– Det gjorde jag verkligen. I och med att jag jobbade som marknadschef för Leksand hade vi kontor bredvid varandra. Det är den mest positiva tränare jag har haft. Folk trodde att han bara skrek, men han var så kunnig, så påläst och lyfte allt.

– Han var en känslomänniska. Han var fantastisk, stor. En väldigt fin människa och en bra tränare.

"Människa är du resten av livet..."

Bergqvist, som fyllde 50 år förra året, säger att han inte tittar på så mycket hockey i dag.

Med åtaganden, bland annat i hockey-VM, blir det ändå 25-30 livematcher per år.

Han säger att livet har varit hektiskt, stundtals slitigt och att han bränt ljuset från båda ändar.

Samtidigt säger han att han har väldigt roligt.

Kanske för att farsans ord ekar i huvudet.

– Min far sa till mig, när jag var 16 år och flyttade till Leksand, "kom ihåg det, att hockeyspelare är du till 30-årsåldern, människa är du för resten av livet – så se till att göra något bra utav det".

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.