För andra säsongen i följd klev Filip Forsberg över 30-målsgränsen i NHL:s grundserie, och i slutspelet fortsatte succén för skarpskytten från Dalarna som där landade på 16 poäng när allt var över - tio poäng fler än hans dittills poängbästa slutspel. I grundserien gick det dock desto trögare i maskineriet, men efter en stark avslutning så kunde Forsberg ändå ro i land grundserien med 58 gjorda poäng.
– Det är svårt att säga varför det blev så, men det är många faktorer som spelar in. Den här säsongen var jag lite mer trögstartad, men februari var en bra månad som nästintill räddade upp säsongen för mig. I slutspelet, det var där jag kände förra säsongen att jag inte bidrog. Nu kändes det som att jag verkligen var med och var en av lagets ledande spelare. Det är ändå i slutspelet jag vill vara som bäst.
De nio målen och sju assisten hjälpte dock föga när country-rovdjuren från Nashville förlorade finalen av Stanley Cup mot Pittsburgh Penguins med 4-2 i matcher. En finalupplevelse som var ny för såväl Filip, som hela Nashvilles organisation.
– Det var helt sjukt. Det började redan mot Chicago. Sedan växte det för varje hemmamatch som gick. I finalen var det… Det går verkligen inte att beskriva. Hela stan var pyntad med olika grejer och vimplar på spelarna. Folk gick runt i matchtröjor och det vart en väldigt ”boost”. Det var nästan ingen i stan som brydde sig om något annat, vilket var kul, säger Forsberg till Hockeysverige.
LÄS ÄVEN: Svenskarnas vilda fajt i jättekrossen
Blågult gurgel i Stanley Cup-finalen
Finalserien mellan Nashville och Pittsburgh blev en sevärd sådan med massvis av mål, och en hel del blågula höjdpunkter.
Bland annat hamnade Viktor Arvidsson och Carl Hagelin i luven på varandra i ett sällsynt blågult slagsmål.
– Det var ganska lugnt för mig, men lite hetare mellan för dom andra. Att det blev svensk mot svensk var nog mest tillfälligheter. Det är hett där ute och Hagelin och ”Arvid” (Viktor Arvidsson) slogs lite, men det är sådant som hör till.
I Pittsburgh återfanns förutom Carl Hagelin även Patric Hörnqvist.
– Efteråt gratulerade jag båda två och just då är det inte så mycket man kan säga eftersom man själv mest är förkrossad.
