Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jag skrek till läkarna: ”Hon kommer att dö”

Foto: JENS CHRISTIAN / EXPRESSEN/KVÄLLSPOSTEN
Foto: JENS CHRISTIAN / EXPRESSEN/KVÄLLSPOSTEN
Foto: STEFAN LANTZ / BILDBYRÅN
Foto: Privat / Privat
Foto: Privat / Privat
1 / 10

Känslorna flödar över honom och Erik Granqvist brister ut i gråt.

För första gången någonsin öppnar han upp om året 2009. 

Det som blev livets bästa, men som var nära att sluta med en familjetragedi.

– Jag var så rädd för att både Yvonne och Jonathan skulle dö, säger tv-experten i podcasten Hockeypuls.

Lyssna på Hockeypuls: SpotifyiPhoneAcast

Erik Granqvist har under sina sex år på NENT Group vuxit fram som en av Hockeysveriges mest omtyckta experter. 

Med sin sprudlande energi och enorma passion för sporten har han trollbundit tittare genom NHL-nätter, JVM-sändningar, VM-guld och World Cup-stunder. 

Han är personlig på ett sätt som få andra kan vara när han slänger sig på studiogolvet på Ringvägen med full målvaktsmundering. 

Men även fast vissa kan tro att Erik Granqvist är en öppen bok och att det mesta har berättats om Bodensonen finns det delar av hans liv som aldrig sipprat ut till den breda massan.

Som den där septemberdagen 2009.

– Det är det värsta jag upplevt, säger Granqvist under sitt gästavsnitt i Expressens podcast Hockeypuls. 

* * *

”Det är en fruktansvärd maktlöshet”

Eriks partner Yvonne, som är född i Skåne, hälsar på hos en vän i Helsingborg. 

Hon är höggravid med deras första barn. 

Och på grund av den stundande säsongen med Färjestad, som Erik då jobbade för, har han stannat kvar i Karlstad. 

Plötsligt ringer telefonen.

– En av hennes vänner, Anne-Lott, ringer och säger att Yvonne är inlagd på sjukhus med smärtor i magen. Det är sex-sju veckor innan den tilltänkta födseln. Jag pratade med Tommy Samuelsson och Thomas Rundqvist, tränare och sportchef i Färjestad då, samt mina målvakter. De sa bara: ”Åk! Ta all tid du behöver. Tänk inte på oss”. Jag tog bilen direkt och gasade så fort jag kunde ned till Helsingborg. 

När Erik kommer fram till sjukhuset inser han allvaret. 

Läkarna försöker diagnostisera Yvonne, men lyckas inte.

– Ibland kan man få havandeskapsförgiftning, men det var inte det. Hon låg i två dygn och mådde fruktansvärt dåligt. Bara hon vred på huvudet en centimeter så kräktes hon. 

Det fanns ingen förklaring till det?

– Ingen alls. Jag kunde inte sova för adrenalinet var så enormt högt. Jag låg i sängen bredvid henne och det var saker inkopplat i magen för att höra barnets hjärtslag. På nätterna gick jag runt ibland och då hörde jag läkarna prata, de visste inte om att jag lyssnade, men jag överhörde vad de sa. De hade ingen aning vad det var och de pratade om att skicka henne till Lund eller Uppsala. De ringde runt för en second opinion men ingen visste vad det var. 

Dagarna passerar på Helsingborgs sjukhus och Yvonnes tillstånd förbättras inte.

– Allt känns som ett töcken, men en natt började Jonathans puls skena. Jag kunde inte sova och känslan var helt overklig då jag varit vaken i 30-40 timmar. Jag hörde bara *pip, pip, pip* och då tryckte jag direkt på knappen. Yvonne var helt borta, helt slut. Hon mådde fruktansvärt dåligt. Läkarna sa att de behövde sätta i gång förlossningen och då skrek jag: ”Hon kommer dö, ni måste göra kejsarsnitt. Hon kommer aldrig orka”. Det är den människa jag känner som har mest kraft, men hon var helt slut.

Nu kan Erik inte hålla tillbaka tårarna.

Samtalet river upp sår, väcker gamla och olidliga känslor.

– Jag blir så berörd när jag pratar om det. Jag har inte pratat om det här på ett sånt här sätt. Det var fruktansvärt jobbigt. Jag var så rädd för att både Yvonne och Jonathan skulle dö.

Du måste känt en sådan hopplöshet i att inte kunna påverka det som hände.

– Exakt. Det var en sådan maktlöshet. Du skulle hellre offra ditt eget liv än att något skulle hända någon du älskar, men det går inte. Det är en fruktansvärd maktlöshet, särskilt när man är programmerad i att alltid kämpa hårdare och att viljestyrka kan påverka. Men det gick inte här. 

Tack vare sjukhuspersonalens hjälp och snabba agerande kunde både Jonathans och Yvonnes liv räddas den dagen.

– De fick göra akut kejsarsnitt och tack och lov gick allt bra med Jonathan. Sedan fick Yvonne ligga på intensiven en vecka. Då fick jag ha hand om Jonathan som låg i kuvös och sondmatades första veckorna. Han var så liten. Alla som varit med om tidiga förlossningar vet hur nära liv och död kommer en. 

Ni har än i dag inte fått något svar på vad som hände Yvonne?

– Nej. Vi ville ha fler barn, men en ytterligare sak som var sorglig i detta var att doktorn kom in efter några dagar då Yvonne kvicknat till och sa att vi skulle vara jätteglada för det här miraklet, men att han rådde oss att inte bli gravida igen för risken var stor att det inte skulle gå bra. 

* * * 

Jonathan och Erik dagen efter förlossningen. Yvonne var kvar på intensivvårdsavdelningen i fem dagar där medan Jonathan hade en öppen kuvös i ett annat rum tillsammans med pappan. Sedan flögs Jonathan i ambulanshelikopter från Helsingborgs sjukhus till Karlstads sjukhus för vård en vecka till på Neonatal-avdelningen där.
Foto: Privat / Privat
”Den tacksamhet vi känner är obeskrivlig”

8 april 2009: Erik Granqvist vinner sitt första av totalt två SM-guld med Färjestad.

24 september 2009: Jonathan föds och familjen Granqvist utökas.

Oförglömliga månader under ett år som i dag sammanfattas som livets bästa.

– Jag är så tacksam över att Jonathan klarade sig och inte fick några men. Och att Yvonne mår bra i dag. Sedan tacksamheten mot de som lever för att hjälpa andra människor. Vilka änglar som jobbar inom vården. Den tacksamhet vi känner gentemot dem är obeskrivlig.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.