”Jag känner bara glädje och stolthet över Börje”

Nu för tiden curlas många barn- och ungdomar av entusiastiska och närvarande föräldrar. För bröderna Salming var det något helt annat på 50-talet i Kiruna och när det påpekas att Börje nått större framgångar än Stig så svarar storebror stillsamt med värme i rösten.

– Att det har gått så bra för Börje är något som jag alltid tyckt är jätteroligt. Han är min lillebror och det känns bara jäkligt skönt för mig att han har lyckats så bra. Jag känner bara glädje och stolthet för Börje, säger Stig och fortsätter:

– Vi har inte haft det så jädra enkelt. Pappa gick bort när jag var nio år och Börje var fem. Vi flyttade hemifrån i tonåren. Hemma hade vi tur som hade gångavstånd till ishallen och vi spelade hockey för att vi tyckte det var så roligt.

Valde Brynäs - trots många anbud

Stig hyllar mamma Karin och när jag frågar om hon har sönernas temperament så skrattar han glatt:

– Jag tror det tamesjutton, haha. Jodå. Mamma har samma temperament som jag och Börje. Hon är 92 år och bor själv och sköter sig själv. Hon har lite dålig syn och problem med balansen, men hon bort fortfarande hemma i sitt hus.

Stig Salming flyttade hemifrån först, han valde Gävle och Brynäs, trots anbud från flera klubbar.

– Jag ville inte till en storstad som Stockholm, Brynäs hade några spelare från Kiruna och Brynäs kändes bäst.

Lasset söderut gick 1968 och han är fortfarande kvar i Gävle. Det blev 13 säsonger som spelare i Brynäs och sex SM-guld. Han har sin egen fana i taket i Gavlerinken och efter spelarkarriären var han även tränare för Brynäs i sex år.

”Det var rena överfall”

Alla vet att Börje Salming var en hårding som spelare.

Storebror var precis lika tuff.

Det är därför NHL-legendaren Phil Esposito fortfarande är förbannad på Stig. Ända sedan en träningsmatch i Scandinavium inför VM i Wien 1977.

– Ja, det var då det började. Kanada hade landslag med många bra spelare, bland annat Esposito. Men de spelade vårdslöst och fult och det var rena överfall. Jag vet inte varför de blev så jävla tokiga, säger Stig.

Tre Kronor vann träningsmatchen i Göteborg och Esposito blev rasande på Salming.

– Jag hade spelat Canada Cup med Börje året innan och jag hade mött kanadensare. Men det var väldigt märkligt hur det här landslaget uppträdde och det var spelare som inte alls var lika galna i NHL. Jag begriper inte vad fan som hände.  

Phil Esposito var känd som ”Sverige-hatare” men sa själv många år senare att han inte hatade svenskar - utom just Stig Salming.

Varför blev han så arg på just dig?

– Jag tycker det är roligt att jag gjort sådant intryck på honom. Men jag visade väl inte den respekt han ville ha. Han tyckte att jag hånade honom. Men jag var inte rädd för kanadensarna. Jag kunde svara upp mot dem. Det kunde inte hända något mer än att de skulle slå mig. Så jag backade inte och i ett läge när han stod där och gapade så ryckte jag till mot Esposito så han trodde jag skulle kasta handskarna och han vacklade ett par meter bakåt. Då hånflinade jag åt honom och åkte därifrån. Det var nog för mycket för honom och de andra kanadensarna kanske retade honom för det där. 

Stig skrattar och berättar hur han flera år senare hälsade på sin gamla spelare Tomas Sandström, som han haft som coach i Brynäs. Då var Sandström stjärna i New York Rangers, där Phil Espostio var general manager.

– Efter matchen skulle vi ner och äta i ett rum i Madison Square Garden där spelarna alltid träffades efter match. Phil Esposito brukade alltid komma dit och han hade varit på matchen. Men den här gången kom han inte. Det sades att han var sjuk, men han visste att jag var där och han ville inte se mig igen, så han åkte hem direkt.

Brynäs och Leksand dominerade totalt

När bröderna Salming flyttade söderut var det Brynäs och Leksand som dominerade svensk hockey och Tre Kronor var i stort sett halva Brynäs och halva Leksand. Under 12 säsonger, från 1966-1975, var det bara Brynäs och Leksand som vann SM-guld.

Vad var det som gjorde Brynäs så bra?

 – Först och främst var det viljan att hela tiden bli bättre. Det genomsyrade allt i Brynäs. Våra träningar var tuffare än matcherna vissa säsonger. Det var en sådan ärelystnad inom laget. Vi tävlade mellan formationerna och ibland var det vårdslösare på träning än match. Men när vi lämnade träningarna och det var match, då var det en för alla, alla för en. 

Och det är sant att du och Börje slogs en träning så vaktmästaren var tvungen att släcka ner ljuset för att ni skulle lugna ner er?

– Ja, det hände en gång. Börje och jag hamnade i olika formationer och rök ihop ordentligt. Det var en tanke med att inte ha oss i samma formation. Tränarna ville göra oss bättre och hela laget bättre.  

Hur länge var ni arga på varandra efter det?

– Det var inte så farligt, det gick över efter några dagar. Vi ville vinna. Den instinkten formade oss till bättre spelare. Jag kan bli förbannad när jag hör att spelare levt på sin talang. Det är skitsnack. Såna som Mats Sundin och Peter Forsberg har tränat så otroligt mycket och haft en riktig vinnarvilja.

Stig hade själv kunnat spela i Nordamerika, men nobbade några erbjudanden för familjens skull. Han ville vara kvar i Gävle. Men han fick ett Canada Cup tillsammans med brorsan.

– Jag fick möta de bästa och spela i flera av de klassiska arenorna. Det var stort. Och ovationerna Börje fick - det var något helt enormt, jag fick bita mig i läppen i båset, då var det nära glädjetårar. Det ska jag villigt erkänna.

Under åren efter tiden som ledare i Brynäs så drev han eget företag i ventilationsbranschen. Han har opererat bägge knäna och ena axeln. 

– Men som 72-åring kan jag fortfarande åka slalom. Så det känns bra. Det jobbiga är axlarna, jag kan inte riktigt spela golf som förr.

------------