Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Jag har än i dag inte bearbetat det fullt ut”

Foto: Adam Johansson
Foto: KENTA JÖNSSON / BILDBYRÅN

Han hyllas unisont i Hockeysverige och lyfts fram som säsongens sportchef i allsvenskan.

Emil Georgsson gläds åt lovorden, men känner i samma stund en sorg. Han hade velat dela ögonblicket med en av sina största supportrar:

Pappa Lennart.

– Min pappa tog livet av sig när jag var 25 år. Jag tror att jag än i dag inte bearbetat det fullt ut. Det var en tuff tid, säger han i Expressens podcast Hockeypuls.

Västerviks sportchef Emil Georgsson skruvar lite på sig vid poddmicken.

Han är inte fullt bekväm med hyllningarna han fått senaste veckorna.

– Det är alltid kul att få beröm, men jag ser inte det som mest nödvändigt. Mitt mål är att göra Västervik till en klubb som etablerar sig på elitnivå. För att vi ska lyckas med det måste jag göra ett bra jobb. Det är så jag ser det.

En hel bygd njuter av Västerviks sportsliga framgång denna säsong. Mot alla odds lyckades den lilla klubben från sydostkusten ta sig hela vägen till semifinal i det allsvenska slutspelet.

Väl där tog resan slut, favoriterna Timrå IK blev helt enkelt för svåra.

Men det hindrar inte västervikarna från att lyfta fram upplagan 20/21 som den bästa i föreningens historia.

– Jag tycker att det är det. Åtminstone i modern tid. Västervik hade ett bra lag på mitten av 90-talet då man var i play off 3 mot Linköping och säsongen 16/17 var vi nykomlingar, men det var nog mer överraskande.

”Han ställde alltid upp”

I en tid då Emil Georgsson är i allas blickfång finns det en person han önskat ha vid sin sida.

Den här höjdpunkten hade glatt hans far, Lennart.

Emil förlorade honom för tio år sedan.

– Min pappa tog livet av sig när jag var 25 år. Jag tror att jag än i dag inte bearbetat det fullt ut. Det var en tuff tid. 

Hur fick du beskedet?

– Jag var bara 25 år och det var mycket fokus på min mamma som levt med honom hela livet. Det var hennes livskamrat och då riktades mitt fokus mot henne, och det gjorde kanske att man inte tog tag i sig själv. 

Hit kan du vända dig för att få hjälp

Ta alltid självmordstankar eller planer på allvar. Bevara lugnet, men vidta åtgärder.

Prata och våga lyssna. Uttryck din oro och ställ frågor. Ge konkreta exempel på varför du tror att det finns en självmordsrisk. 

Visa empati och döm aldrig. Men vidhåll att alla har ett eget ansvar för sina handlingar.

En självmordsnära person behöver träffa någon från psykiatrin på en gång.

Ring 112 eller åk till en akutmottagning. 

Om möjligt – lämna inte personen ensam. Självmord är ofta impulshandlingar. Självmordsnära människor är ofta ambivalenta in i det sista. Det går att påverka dem. Betona att det går att få hjälp och att saker och ting kommer att bli bättre.

Bris: 116 111, bris.se.

Bris vuxentelefon: 077-150 50 50.

Jourhavande präst: Nås via 112.

Mind: chatt på mind.se

Minds stödtelefon Självmordslinjen: 90101

Minds föräldratelefon: 020-85 20 00.

Röda Korset: redcross.se.

Jourhavande kompis: Chattjour finns på jourhavandekompis.se

SPES (Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd): spes.nu.

Telefonjouren: 020 -18 18 00.

Källa: mind.se och www.spesistockholm.se

Emil var mitt uppe i sin egen hockeykarriär när Lennart dog.

Han minns hur både hans mamma och pappa fanns där för honom under uppväxten i Östervåla, tiden på Västerås hockeygymnasium och sedermera A-lagskarriären i Småland.

– Han var ingen större talang själv, så han lärde inte ut speciellt mycket. Han ställde alltid upp och båda mina föräldrar var sådana som levde genom sina barn. De skjutsade alltid och ville vårt bästa. De missade sällan matcher och när jag gick på Västerås hockeygymnasium var de på hemmamatcherna, trots att det är nio mil till Östervåla.

”Man ska inte kritisera ett sådant beslut”

Emil Georgsson är i dag 35 år. 

Han bor i Västervik tillsammans sin fru Caroline och deras två barn Filippa, 6, och Sigge, 2.

– I efterhand är det mest tråkiga alla upplevelser jag och pappa inte fått dela ihop. Han har inte sett några av mina barn, han var inte med när vi gick upp med Västervik. Han levde mycket för mig och min hockey. 

Jag förstår att frågan varför måste finnas där. Har du funnit något svar?

– Jag har en tydlig bild över varför det blev som det blev. Jag tror inte att man ska kritisera ett sådant beslut, man mår bara jävligt dåligt. Har man inte varit i den situationen kan man inte föreställa sig vad som händer. 

Du säger att du inte bearbetat detta riktigt. 

– Jag tror inte att jag har gjort det. Jag vet inte varför, det har inte funnits tid att göra det. Men jag har inga problem att prata om det heller, för det är ett sätt att bearbeta det. 

Fick du hjälp när det hände? Vände du dig till psykolog?

– Jag gjorde inte det. När man är 25 år tycker man att det inte är speciellt coolt med psykolog och man tänker att det inte är någon som kan prata en till rätta igen. På äldre dagar har jag förstått att den hjälpen är fantastisk. Jag har bland annat bearbetat min flygrädsla med hjälp av psykolog. Det är ett jättebra verktyg. 

Hur har ditt perspektiv på livet förändrats?

– Det är på senare år jag börjat reflektera över det. Som 25-åring är man inte så jävla smart. Du tänker att livet bara kommer rulla på. När det blir högtider och man upplever något roligt, då märker man att han inte finns kvar för det är ögonblick som jag hade velat dela med honom. 

Lyssna på Emil Georgssons avsnitt i Expressens podcast Hockeypuls i spelaren nedan eller i valfri poddapp: