Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Hans agerande hör inte ihop med mitt ledarskap”

Kent Forsberg när han utsågs till förbundskapten 1995.Foto: BILDBYRÅN
Kent och Peter Forsberg 1998.Foto: CLAUDIO BRESCIANI / TT NYHETSBYRÅN
Foto: JAN COLLSIÖÖ / TT NYHETSBYRÅN
Foto: BILDBYRÅN / BILDBYRÅN
Forsberg under World Cup 1996.Foto: BILDBYRÅN / BILDBYRÅN
Kent Forsberg i Modo 2005.Foto: STINA SANDBERG
Foto: ANNA FRIBERG
Foto: ERIK MÅRTENSSON / BILDBYRÅN
1 / 8

Kent Forsberg lärde sig aldrig att åka skridskor – men förde Tre Kronor till VM-guld.

I en stor intervju med SportExpressen berättar hockeyprofilen om pensionärslivet som farfar, när han nobbade alla SHL-lag – och om krisen i Modo.

– Björn Hellkvists agerande hör inte ihop med mitt ledarskap, säger Kent Forsberg, 72.

Juni är här – det är inte många veckor kvar till midsommar.

Det är en speciell tid för Kent Forsberg.

Det var då han träffade sitt livs kärlek Gudrun.

– Det var på en dans midsommardagen 1967, säger han.

Vad har Gudrun betytt för dig?

– Allt, jag hade aldrig kunnat hålla på med det jag gjort under alla år om hon inte funnits där vid min och familjens sida. Gudrun har skött marktjänsten hemma, även lördagar och söndagar. Jag har varit borta mycket och kommit hem sent på kvällarna.

Då har du väl aldrig fått lära dig att laga mat?

– Nej, jag byter däck på bilen och Gudrun lagar maten. Det gör hon väldigt bra. Det är inte ens lönt att tänka på att byta med henne.

Du byter däck på bilen, hur händig är du?

– Jag har byggt sommarstugan själv. Vi har varit här nu varje sommar sedan 1976. Stugan ligger i Noraström sju mil söder om Örnsköldsvik. Gudrun är uppväxt här. Vi flyttar ut i början av juni och åker hem när det blir höst.

Han vet hur man gör

Kent Forsberg arbetade tidigare som chef på en rad företag.

– Du behöver inte alltid kunna utföra ett arbete bäst – men som arbetsledare är det viktigt att du vet hur du ska göra.

Var det den egenskapen som gjorde att du lyckades så bra som tränare?

– Ja, i alla fall en stor del. Jag har tränat några av de största NHL-stjärnorna, själv kunde jag knappt spela ishockey.

Forsberg gjorde sex säsonger i Örnsköldsvik i division 2, längre än så kom han inte.

Vad hände?

– Jag var inte tillräckligt bra. Jag spelade fotboll i Friska Viljor, vi låg en division under allsvenskan på den tiden. Jag satsade på fotbollen. Hockeyn kom i andra hand.

Hur bra var du i fotboll?

– Jag debuterade i a-laget som 15-åring och spelade strax under allsvenskan till jag var 27. Jag spelade även i distriktslaget som ung.

Varför började du med ishockey?

– Det fanns inga planer att lira fotboll på under vintern. Vi fick springa i stället. Hockeyn blev ett bra komplement.

Hade problem med sitt skott

Hur var du på skridskorna?

– Dålig, jag lärde mig aldrig att åka ordentligt. Jag kunde inte skjuta heller.

Det låter som du hade det tufft där ute på isen?

– Ja, men jag klarade mig på mitt spelsinne och min teknik.

Kent Forsberg var bättre som hockeytränare. När han väl ställde sig i båset tog det många decennier innan han gick därifrån.

Under tre år var han förbundskapten för Tre Kronor och ledde det folkkära landslaget till VM-guld 1998.

Hur började tränarkarriären?

– Jag fick frågan 1976 att träna Husum, men det blev bara en säsong. Något år senare blev jag övertalad att hjälpa till i Modos hockeyskola. Jag satt redan på läktaren och tittade när Roger och Peter spelade. De var sju och fem år.

Hur var den tiden?

– Vi hade roligt. Det var en härlig sammanhållning. När vi spelade matcher åkte jag med Rogers lag medan Gudrun följde med Peter till sin match.

Säsongen 1991–1992 blev Kent Forsberg tränare för Modo i SHL.

– Modos ordförande Tore Erkén ringde mig en fredag. Han sa att den tidigare a-lagstränaren fått gå hem och att jag skulle ta över på måndag morgon.

Resten är ett stycke hockeyhistoria.

Efter SM-silvret 1994 blev Forsberg tränare i norska Vålerengen.

– Det var ett rätt beslut. Jag hade tränat Peter i sju år och killar som Hasse Jonsson och Andreas Salomonsson i fem år.

Hur var det i Norge?

– Mest kaos, klubben hade inga pengar och jag hade knappt nåra spelare. De jobbade heltid, det var svårt att planera träningar. Men jag ringde Kenta Nilsson som kom över och lirade fyra hemmamatcher. Han drog mycket publik. Peter var också med och spelade en träningsmatch.

Men hade det inte varit enklare att träna ett SHL-lag?

– Jo, så är det. Jag hade anbud från samtliga SHL-klubbar.

Men du nobbade alla?

– Ja, jag skulle inte kunna tänka mig att träna ett annat lag i SHL än Modo.

Hur var din tid i Tre Kronor?

– Fantastiskt, jag hade bra stöttning av ordförande Richard Fagerlund och generalsekreteraren Bosse Berglund. Det var bra personal på förbundet.

Var det inte stor press på dig att lyckas?

– Jo, men det var inget jag funderade på. 

”En trulig gubbe”

Hur klarade du den mediala uppmärksamheten?

– Jag är en trulig gubbe från norra Sverige. Jag kanske inte var allas favorit.

Men spelarna verkade gilla dig?

– Ja, det var inte svårt att få hem NHL-proffsen till VM. När vi vann i Zürich 1998 gjorde Mats Sundin ett fantastiskt jobb som lagkapten, vi hade många bra spelare.

Och ändå valde du att sluta efter VM-guldet? 

– Jag fick erbjudande om att fortsätta, men Gudrun ville inte flytta till Stockholm. Jag hade en liten etta på söder under tiden jag var förbundskapten. Men jag trivdes inte, jag fick gå flera kilometer för att hitta en parkeringsplats på kvällen. 

Kent Forsberg gjorde comeback i Modo under säsongen 2004–2005 när det var lockout i NHL. SHL-lagen innehöll superstjärnor från andra sidan Atlanten.

Färjestad slog ut Modo i kvartsfinalen - men förlorade finalserien mot Frölunda.

– Jag har aldrig hållit så mycket på något lag i Sverige som jag gjorde på Frölunda, säger Kent Forsberg.

Varför?

– Färjestad spelade tufft mot oss. Peter, Tobias Enström och Per Svartvadet tvingades lämna isen på grund av hjärnskakningar. Det var inte snyggt.

I dag är Kent Forsberg en bit över 70 år. Han säger själv att han är statligt anställd.

– Jag är ju pensionär även om jag jobbar lite då och då. Jag sitter i några styrelser och arbetar med vår golfbana som har 1 000 medlemmar.

För några år sedan titulerade vi dig i SportExpressen som affärsman. Är du inte det längre?

– Jo, men jag har dragit ner. Det blir lite timmar här och där, men Peter har tagit över det mesta. Jag har köpt en del skog, jag är ute mycket och planterar tallar, men det är för nästa generation.

Hur är golfformen?

– Rätt bra men det går upp och ner. 

Är du bäst i familjen?

 – Nej, Peter är nog bäst, men han spelar mest också. Roger är också duktig. Men senast när vi spelade en korthålsbana vann jag. Peter och Roger vill möta mig hela tiden nu för att få revansch, men jag säger alltid att jag inte kan.

Kent Forsberg skrattar.

Äldsta sonen Roger är 48 år, han bor i Stockholm och arbetar som dataingenjör.

– Roger har två barn, båda går på universitetet, säger Kent.

Peter Forsberg är 46 år och är en av världens bästa spelare genom tiderna. I dag har hockeystjärnan tre barn.

– Hans äldste son Lennox fyllde åtta år häromdagen. Jag brukar åka skridskor med honom. En dag åkte vi i två timmar, men han ville inte gå hem. Jag var tvungen att säga till honom att det var andra som skulle träna.

Kent har fem barnbarn

Hur är det att vara farfar till fem barnbarn?

– Det är härligt, jag hjälper till så mycket de bara vill och jag kan. Nu vill Peters sexåriga dotter börja rida, då får jag hjälpa henne med det också. Det viktigaste för barn är att de har roligt. Man kan ha hur mycket talang som helst, men har man inte roligt så kommer man inte värst långt.

När träffade du Roger, Peter och deras familjer senast?

– Det var vid jul, nu under coronapandemin får vi prata och ses över nätet. Det är ju en speciell tid nu så man måste anpassa sig.

Har du klarat dig från att bli sjuk?

– Ja, jag gick på gym i våras, men jag slutade direkt när coronan kom. Jag och Gudrun är ute och går, det blir nästan en mil om dagen.

Hur följer du Modo Hockey i dag?

– Jag ser alla matcher hemma och tittar på tv när det är bortamatcher.

Har du någon roll i Modo?

– Nej, inte mer än att jag är bollplank när klubben vill och behöver mig. Jag har en nära relation till många i Modos ledning.

Det har varit turbulens kring klubben under våren med tongivande spelare som försvunnit, tränaren Björn Hellkvist slutade och valde Leksand.

Hur mår Modo i dag?

– Ganska bra när det gäller med ekonomi och organisation, men det blev ett hack i skivan när Björn Hellkvist inte ville vara kvar. Man kan förlora matcher, men det svider i mitt hjärta när det är svarta rubriker. Sedan tycker jag att Hellqvist agerande inte hör ihop med hur jag tycker ett ledarskap ska vara.

”Tack för klubban”

Du som har varit med i hockeybranschen i fyra decennier, var det bättre förr?

– Det var i alla fall roligare. Ishockeyn är mer professionell i dag än när jag började.

Kent Forsberg berättar om en hockeyhistoria från i början av sin karriär.

– Jag var väl 18-19 år och krockade med en motståndare i ena hörnet. Det låg kvar på två klubbor på isen, en klubba hade gått av på mitten. Han som jag kört ihop med tog upp den hela klubben och spelade vidare.

Vad gjorde du?

– Jag åkte till båset och fick en ny klubba. När matchen var slut och lagen skulle tacka åkte killen jag krockat med fram till mig.

Var han arg?

– Nej, inte alls. Han var glad och tackade mig för att han kunde spela vidare. Killen hade bara en klubba med sig till matchen och spelade halva tiden med min klubba.

Det skulle väl inte kunna hända i dagens ishockey?

– Nej, det kan du lita på. Det var inte lika allvarligt förr i tiden. 

 

Kent Forsberg dricker bubbelvatten och tittar på sport

Namn: Kent Forsberg.

Född: 12 september 1947 i Holmsund.

Bor: Örnsköldsvik

Familj: Gift med Gudrun, sönerna Roger och Peter. Fem barnbarn.

Yrke: Pensionär.

Hockeykarriär: 1967–1968: Bergnäset, 1968–1974: Örnsköldsviks SK.

Hockeykarriär som tränare: 1976–1977: Husums IF, 1988–1989: Ångermanland i TV-pucken, 1989–1990: Modo hockey J20, 1990–1991: Modo Hockey J18 och Modo Hockey J20, 1991–1992: Modo Hockey J20 och Modo Hockey i SHL, 1992–1994: Modo Hockey i SHL, 1994–1995: Vålerenga, Norge: 1995–1998: Förbundskapten för Tre Kronor, 1998–1999: Modo Hockey i SHL,  1999–2000: Eisbären Berlin, i Tyskland. 2002–2005: Modo Hockey i SHL.

Främsta ishockeymeriter: VM-guld 1998 med Tre Kronor, VM-silver 1997 med Tre Kronor. SM-silver 1994 och 1999 med Modo Hockey.

Äter: ”Jag är allätare, men gillar kött och fisk”.

Dricker: Bubbelvatten.

Tittar på: ”Frågar du min fru Gudrun så säger hon at jag är en sportfåne och det stämmer. Jag ser även på kriminalprogram och naturprogram”.

Läser: ”Det blir mest deckare, eller facklitteratur”.