Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Han kan bli en ny Joel Lundqvist

Foto: BILDBYRÅN
Foto: TOMMY HOLL / IBL
Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: DENNIS YLIKANGAS / BILDBYRÅN

Det är som att ordet om inte finns i Anton Landers vokabulär. 

Åtminstone inte när han pratar om en återkomst till Timrå. 

Anton Lander vet vad han vill. 

Det är inte en fråga om det kommer ske, det är en fråga om när.

Och att döma av Landers senaste kärleksyttring till Timrå IK i podcasten Hockeypuls kan han mycket väl vända hem redan efter den här säsongen. 

Kontraktet med Lokomotiv Yaroslavl löper ut, Lander vill varken vara lastgammal eller ur form när han väl drar på sig Timråtröjan igen och han fyller trots allt 30 i april. Stålar har han dessutom gott om efter åren i KHL där han varit den bäst betalda svensken senaste säsongen. 

Med rätta.

Sedan han lämnade Nordamerika för Ryssland har Lander varit en av vårt lands bästa utlandssvenskar utanför NHL. Gagarin Cup 2018 är det tydligaste beviset på det för troféer väger något, de går att ta på och de går att visa upp. Mer abstrakt är mjuka värden som ledarskap, vinnarvilja och passion. 

Det har Lander gott om. 

KHL vet det, Timråsupportrarna vet det, men den breda svenska hockeymassan har aldrig fått se Lander vinna i Tre Kronor. Det är nog därför han inte fått något riktigt erkännande bortsett från trakterna i Medelpad. 

Den dagen han är klar med att flänga runt på andra platser än i Timrå är jag dock övertygad om att han med tiden kommer börja ses som en av ledarna inom svensk ishockey. 

Paralleller går att dra till Elitseriens och SHL:s största vinnarskalle och kapten senaste decenniet: Joel Lundqvist.

Lander lär aldrig nå samma höjder med Timrå IK som Lundqvist gjort med Frölunda, för göteborgaren är helt enkelt ett unikum. Jag betvivlar att vi kommer se en spelare med den kvaliteten och MVP-statusen härja inom landets hockeygränser under en sådan lång epok som Lundqvist gjort. Han förtjänar alla lovord. 

Men det finns likheter att studera och uppskatta i Landers repertoar, som påminner en hel del om Lundqvists.

De är griniga vinnare som aldrig verkar nöjda. Sådana som alla lag vill ha, men som inte alla klarar av. För de ställer krav, tränar hårdare, lägger upp ribban på en höjd som resten måste hoppa över och de är obekväma när det behövs. I ett enda syfte egentligen: 

För att vinna.

* * *

”Timrå IK kommer bli hans sista klubb”

Segrar kan förändra idrottare. De kan mätta, men också skapa begär. En ambition att återupprepa framgången blir primärt allt annat. 

Jag tycker mig ana att Anton Lander förändrats sedan Gagarin Cup 2018. På samma sätt som vinsterna och SM-gulden format Joel Lundqvist och hans arv till Frölunda och svensk ishockey. 

Den typen av spelare måste vi njuta mer av för varje generation frambringar endast några få.

Anton Lander kan säkerligen prenumerera på en landslagsplats som Lundqvist länge gjorde och han kan komma att betyda lika mycket för Timrå som Lundqvist betytt för Frölunda. Det kommer mest sannolikt inte rendera i lika många SM-guld eller bucklor, men han har lika goda möjligheter att bli symbolspelaren för en hel förening. 

Vi vet inte när Anton Lander kommer återvända till Timrå IK, men vi vet två saker om honom. 

Timrå IK var hans första klubb. 

Och det kommer bli hans sista.