Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Jag har gått till flera psykologer”

Foto: JESPER ZERMAN / BILDBYRÅN
Foto: BILDBYRÅN

Ingen räknade med att Marcus Ersson skulle kunna spela ishockey igen. 

Den där ögonskadan var ju slutet.

Trodde alla.

Ett år efter mardrömmen är 23-åringen nu osannolikt nog tillbaka igen. Blind på ett öga, men starkare än någonsin tidigare.

– Jag är väldigt stolt över mig själv, säger han.

Det är inte bara Marcus Ersson som tvekat. 

Ett helt hockeyland räknade nog med att Gävlesonen skulle tvingas lägga av efter en match i februari 2020 då Djurgårdsspelaren Jacob Josefssons skridskoskena träffade illa över Erssons vänstra öga. 

– Många, säkert alla, har nog räknat bort mig. 

Misstron skulle komma att bli en drivkraft för Marcus, då han ville bevisa för sig själv och alla andra att han kunde bli ishockeyspelare igen. 

Efter ett års kamp är han nu framme vid sitt slutmål. 

I samma sekund som Västervik skrev på kontraktet med Marcus hade han lyckats. 

– Jag är otroligt tacksam till Västervik, som ger mig chansen. Det här... det här är en dröm. 

Träffat psykolog: ”Hjälpt mig oerhört”

Han räknar med att göra sin första match för säsongen inom någon vecka. 

Än så länge befinner sig Ersson i Gävle där han fullbordar de sista förberedelserna inför flytten till Västervik.

– Brynäs ska ha också ett stort tack för hur klubben ställt upp för mig. Kent Larsson (massör) har följt mina framsteg, jag har fått träna med en extragrupp bestående av juniorer och Ove Molin samt Andreas Dackell har funnits där för mig både på och utanför isen. Jag är otroligt tacksam.

Ersson, som varit klubblös sedan kontraktat med Brynäs löpte ut i våras, har tränat på is sedan augusti.

– Till en början var det väldigt kravlöst. Jag skulle mest känna på grejerna. Det var mest för min mentala hälsa, att återskapa något som kan liknas vid min tidigare vardag som hockeyspelare. 

Allt eftersom har han höjt träningsdosen. 

Börjat tro på en comeback. 

Fantiserat om hur det skulle kännas att få dra på sig matchtröjan igen. 

– Det har hela tiden funnits där i bakhuvudet och nu när det verkligen hänt känns det overkligt. Från att ha legat på sjukhuset och tänkt ”det här kommer aldrig gå” till att vara här i dag. Jag har fått knyta näven, lärt mig se på ett annat sätt och tränat stenhårt dag ut och dag in. Jag har bevisat för mig själv att jag klarade det, och jag är väldigt stolt över mig själv. Förhoppningsvis kan det här inspirera andra som har det tufft. Det går, även fast det känns omöjligt. 

Foto: JESPER ZERMAN / BILDBYRÅN

Kort efter ögonskadan förra året sökte Marcus psykologhjälp för att ta sig upp ovanför ytan. 

Han behövde någon som gav honom rätt metoder och verktyg för att ta sig ur sina mörkaste tankar. 

– Det är inget att hymla om. Jag har gått till flera psykologer efter skadan fram till i dag. Det har hjälpt mig oerhört mycket och rent generellt uppmanar jag alla som har det jobbigt att gå till en psykolog. Jag har fått hjälp med hur jag ska tänka och det har blivit ett sätt för mig att släppa ut allt jag har inombords. Många dagar har det känts fruktansvärt tungt, rent ut sagt piss. Fast numera känner jag att jag fått ut något av varje dålig dag och det har stärkt mig som person. De bättre dagarna är i dag också fler än de sämre dagarna.

En varm och djup tacksamhet hörs i Marcus röst. 

Han vill tacka alla, men vill heller inte glömma någon. 

Men det finns vissa som alltid funnits där för honom.

– Min familj och mina vänner har betytt otroligt mycket under det senaste året. De har en stor del i att jag har tagit mig ur det här. Jag kan aldrig tacka dem tillräckligt, känner jag. 

Helt blind på vänster öga

För ett par månader sedan gav läkarna klartecken för Marcus att återvända till hockeyrinken. 

Nu förbereder han sig för att återuppta karriären. 

Som en ny människa med helt andra förutsättningar.

– Det har konstaterats att jag har noll procent syn på vänster öga. Där är jag helt blind. Så, jag kommer bära ett heltäckande skydd, en galler-visir-variant, för ansiktet.

Det måste medföra stora svårigheter ute på isen, som du kanske inte kan känna av innan du gjort din första match.

– Klart att det är så. Jag har lärt mig småknep under tiden jag varit på is och vant mig väldigt bra generellt med ett öga. Det är fakta att en del av synfältet försvinner, men jag får hantera det. Jag får vrida på huvudet mer och vara uppmärksam om min omgivning. Det ska jag klara av. Jag måste ha ett positivt mindset, och påminna mig själv om att jag får spela ishockey igen.