Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

De skyldiga måste rannsaka sig själva

Modo sladdar i hockeyallsvenskan.
Foto: JONAS LJUNGDAHL / BILDBYRÅN
Modos sportchef Fredrik Glader.
Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

Modo är ett sjunkande skepp utan kapten.

Nu är det hög tid att rädda det som räddas kan.

Annars väntar stadsderby i Örnsköldsvik nästa säsong.

2020 tar slut i morgon.

Året då Modo var SHL-mässiga en dag och redo för Hockeyettan den andra.

Vad märkligt saker och ting kan te sig i ishockeyns värld.

Laget från Ö-vik exemplifierar det bättre än någon annat.

Det är lätt att tidningar slänger sig med starka och överdrivna rubrikord som kris och fiasko. I vissa fall används de helt felaktigt så att själva andemeningen urvattnas.

Kris och fiasko känns därför inte ens rättvist att applicera på vinterns Modo. Det är just nu en sportslig parodisk teater som rullar runt i vårt avlånga land iklädda rött, vitt och grönt.

Färger som associerats med talang, flärd och framgång i decennier.

Som nu endast kan förknippas med en klubb som underpresterat i ett årtionde (bortsett en säsong) där denna upplaga är kulmen på haveriet.

***

Modo Hockey är Hockeyallsvenskans rikaste klubb. Har så varit sedan degraderingen 2016 och allt eftersom ledningen stärkt det egna kapitalet och ökat omsättningen har klyftan till övriga lag växt.

Det är ett mysterium att föreningen inte kunnat förvalta det försprånget bättre på det sportsliga planet. Som i alla branscher styr pengar och över tid vinner de rikaste. Någon enstaka säsong kan ett lag överprestera, men det är undantag som bekräftar regeln där kapitalstarka klubbar tenderar att bli framgångsrika om saker och ting sköts på rätt sätt.

Sportchefen Fredrik Glader berättade innan sommaren att han hade fått 14 miljoner kronor att spendera på spelare denna säsong. Tre miljoner färre än året innan. Fast fortfarande en fantasisumma för merparten av klubbarna i Hockeyallsvenskan, där en generell lönegräns kan dras vid 5-9 miljoner.

Den enkla slutsatsen att dra är att Modo misslyckats kapitalt med sina rekryteringar. Ville Nieminen-soppan har jag redan berört, och den felkalkyleringen satte käppar i hjulet för herrlaget, men i ärlighetens namn har ytterst få värvningar fallit väl ut.

Det finns inte enda spelare som fått ett lyft i sina karriärer efter att ha anslutit till Modo inför denna säsong.

Utvecklingen på individnivå har stagnerat i bästa fall, om vi ska vara riktigt elaka har flera spelare fallit från en klippa i deras utvecklingstrender.

Där är alla i och runt Modos herrlag skyldiga – och det är hög tid för varenda en att rannsaka sig själv.

Från toppen med styrelsen i spetsen till vd:n Johan Widebro, sportchefen Fredrik Glader, tränarstaben och spelartruppen.

De representerar en av Sveriges anrikaste klubbar, som för tillfället ser ut att höra hemma i Hockeyettan – landets tredje bästa liga. Samtidigt som verktygen, där ekonomin är det självklara loket, finns för att kunna konkurrera på SHL-nivå.

***

I mars 2020 såg jag Björklöven–Modo i Umeå. En match med fullsatta läktare och två vilda, euforiska och sprudlande glada supporterskaror. Efter det har arenorna sorgligt nog ekat tomma.

Björklöven rånades, precis som Modo, på chansen att gå upp till SHL. Men de omgrupperade och riktade om sitt fokus medan min upplevelse är att Modo levde kvar i det förgångna för länge. Och kanske fortfarande gör.

Det rekordstora engagemanget föreningen lyckades etablera under 2020 tynar bort för varje dag då en allsvensk bottenplacering är ett faktum. Saker och ting måste förändras för att supportrarna inte ska tappa hoppet.

Till att börja med måste Modo omvärdera sin självbild, sluta prata om topp sex-ambitioner och att laget minsann kan hävda sig mot de bästa i Hockeyallsvenskan.

För det kan klubben bevisligen inte. Åtminstone inte för tillfället.

Varje spelare måste se till sig själv och börja ta ansvar över sin egen prestation.

Ledningen måste utvärdera om rätt sportslig kompetens finns innanför väggarna och lyfta på varje sten som går att finna runt Ö-viksfjärden. 

Håller träningarna måttet? Förstår laget den allvarsamma positionen de satt sig i? Är kraven tillräckliga tuffa? Värvas rätt spelare till laget? Vem ska leda laget på kort och lång sikt? Är tränarna rätt för att utveckla gruppen och spelsystemet?

Frågorna måste brytas ned på detaljnivå för att kunna mynna ut i svar som kan rendera i en daglig verksamhet som håller måttet för att kunna prestera som ett allsvenskt topplag.

Modo har en lång väg att vandra för att nå de höjderna. 

Det är dags att alla nolaskogsare börjar inse det.