Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

De har sin SHL-plats som i en liten ask nu

Timrå är en seger från SHL.
Foto: JOHAN LÖF / BILDBYRÅN
Depp i Björklöven.
Foto: ERIK MÅRTENSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

UMEÅ. Blåst på konfekten.

Lite den känslan tror jag de flesta hockeyälskare känner när de sett den här allsvenska finalen återstarta.

Anledningen? Timrå är helt enkelt för bra och det här kommer att avgöras på onsdag kväll i Timrå, och de har spelat fem 4-1 i matcher.

Jubel och lycka i Timrå, förstås, men det här var drömfinalen, som aldrig blev mycket mer än en match. Det var den matchen som Björklöven ”stal” i Timrå i den första matcher för ett halvår sedan.

Sedan har det absolut inte varit något som helst snack om saken, och på onsdag får Dahlén, Boyce och gånget jubla som man gjorde en fredagskväll i Karlskrona 2018.

Nu tvivlar jag på att det blir så vansinnigt mycket jubel. Vi kommer inte få se de sedvanliga scenerna då festen är total med fansen, där omklädningsrummet är knökfullt av fans, journalister, jublade styrelse och spelare.

Så klart.

Men det är inget snack om att Timrå har det här, och man har det som i en liten ask.

***

De är nästan lika överlägsna som Björklöven var i den allsvenska serien för ett år sedan, och det slutspelet som man aldrig fick spela.

Jag skulle vilja säga att det finns ganska stora likheter med Björklöven, och deras norrländska kollega 26 mil norrut.

Det var då (2020), det skulle ske.

Man var bättre rustade än man varit de senaste 20 åren, men fick se sin chans gå upp i rök, och nu är frågan när den chansen kommer tillbaka.

För Luleå blev det ett uttåg i kvartsfinalen mot Skellefteå, och för Björklöven så kommer det av allt att döma sluta med att man gick till allsvensk final, men väl där inte hade en chans att mäta sig med Timrå.

Jag är väl medveten om att det har sina förklaringar, men sett över hela säsongen, så är det helt givet att Timrå är det laget som ska få stå där med en SHL-plats om två kvällar.

Precis som Björklöven skulle göra 2020.

När man sedan ska försöka på nytt, så ser jag en avsevärt hårdare konkurrens om att lyckas ta den där eftertraktade platsen i Sveriges högsta ligan, som hela staden suktat efter i 20 år sedan man åkte ur 2001.

Nästa säsong får vi se en allsvenska med ett storsatsande HV71 som vill tillbaka direkt, ett AIK som satsar från sitt håll, ett Västerås som ser ut att förbruka mer pengar än vad man gjorde på Niklas Johanssons tid i klubben, ett Mora som bygger ungt och fräscht med Johan Hedberg vid rodret och siktar på en säsong likt den med Jeremy Colliton hade med laget 2017, ett Södertälje som över tid inte anser sig höra hemma i hockeyallsvenskan, ett BIK Karlskoga som alltid, oavsett hur laget ser ut, hamnar på topp fem i tabellen och så har vi Modo som med Henrik Gradin vid rodret vill avancera till toppen av tabellen.

Det är vad Björklöven ska tampas med i sin fortsatta satsning. En mycket hårdare konkurrens.

***

Jag valde medvetet att bevaka den allsvenska finalen, före SM-finalen, för att jag tyckte den kändes mycket hetare.

Med 3-1 i matcher till Timrå efter fyra spelade matcher så är känslan att jag blivit lite blåst på konfekten. 

Att det här skulle bli en bättre kamp än vad det blev. Då ska det ändå sägas att Björklöven såg lite bättre ut än vad man gjorde i söndagsmatchen.

Ändå var det inget snack den här kvällen heller.

Timrå struntar förstås totalt i hur det ser ut och hur vi på läktaren och framför tv-apparaterna blir underhållna.

De har ändå sin SHL-plats som i en liten ask.

Och på onsdag kväll är den deras helt och hållet.