Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Han tar tag i rumpan, – och nyper jättehårt"

Sommaren 2015 blev Johanna Fällman förföljd och sexuellt trakasserad av en okänd man. Foto: SVT.
Johanna Fällman är en av Sveriges bästa hockeyspelare, och en given nyckelspelare i sitt Luleå. Foto: Peter Skaugvold / BILDBYRÅN

Sommaren 2015 blev Johanna Fällman förföljd och sexuellt trakasserad av en okänd man.

I en intervju med NSD berättar hon nu om händelsen – och ilskan.

– Det var så sjukt, jag blev inte det minsta rädd då. Jag blev bara förbannad, säger Fällman till tidningen.

Johanna Fällman är en av Sveriges bästa hockeyspelare, och en given nyckelspelare i sitt Luleå.

Två SM-guld och nästan 150 landskamper står på meritlistan – men allt är inte bara guld och gröna skogar.

Under en sensommarnatt för snart två år sedan var hon på väg hem genom Luleå, och blev sexuellt trakasserad av en okänd man.

"Han tar tag i min rumpa"

Mannen smög upp bakom Fällman utanför Stadshotellet i den norrländska staden, och tog sig friheter.

– Helt plötsligt tar han tag i min rumpa, han nyper jättehårt, mellan skinkorna ungefär. Min första reaktion är att det måste vara någon av mina kompisar, så jag vänder mig om och då står han där, säger Johanna Fällman till NSD.

Reaktionen från hockeystjärnan lät inte vänta på sig.

– Jag sa: Vad gör du? Han svarade något. Jag fortsatte gå, men känner hur han går efter mig. Då vänder jag mig om, tar tag i hans haka och säger: ”Försvinn härifrån, jag slår ihjäl dig.” Jag blev lite aggressiv och tryckte bort honom. Han sa nåt om att jag var en jävla hora och jag tänkte: Är det något jag inte är så är det väl en hora. Jag blev så jävla arg, jag bara stegade iväg. Då gick han åt ett annat håll.

Ingen polisanmälan

Fällman gick inte vidare med fallet, och polisanmälde aldrig det hela. Hon menar att rädslan inte infann sig förrän senare, men att det inte är något som gäckar henne nu.

– Det var så sjukt, jag blev inte det minsta rädd då. Jag blev bara förbannad. Vad har han för rätt att ta tag i min rumpa när jag går på gatan? Det var först dagen efter, när jag berättade för mamma, som jag började tänka att det faktiskt hade kunnat hända något. Man vet ju inte vad folk har tagit, han hade kunnat ha en kniv. Men jag tror att han blev lite ställd över att jag reagerade som jag gjorde, säger hon till NSD.