Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Loobs ilska: ”Boork har hjärntvättat hela laget”

Djurgårdens kritiserades för sitt hårda och ibland fula spel. Här är det backhårdningen Stefan Perlström som kört över Färjestads Harald Lückner.Foto: TOMMY WIBERG
Leif Boork har aldrig lämnat någon oberörd. Djurgårdens guldtränare hade också en synnerligen elegant namnteckning.Foto: GÖRAN ÄRNBÄCK

Vilka är tidernas elakaste hockeylag - som körde över allt och alla?  

Det får ni veta i SportExpressens serie i fyra delar.

Del 3: Djurgården 1982/83 - som mötte Färjestad i SM-final och fick Håkan Loob att säga: 

– Leif Boork har hjärntvättat hela sitt lag och till och med lyckats få fina spelare att spela våldshockey.

Mer av det bästa från Expressen. Mer Premium hittar du här.

Michael Thelvén hade sex fina år i Djurgården, där han blev svensk mästare, följt av fem år i Boston Bruins, då han spelade Stanley Cup-final mot Wayne Gretzkys Edmonton Oilers.

Nu är det snart 30 år sedan Thelvén spelade sin sista hockeymatch - ändå det finns något han aldrig förlorar. 

När 59-åringen sitter på sin träningscykel hemma i huset i Jupiter, Florida och hans dotter Alexandra kommer in för att snacka så tittar han på klockan.

Han skulle cykla en timme, det är två minuter kvar.

Hans dotter får vänta.

Michael Thelvén hör en röst inne i sitt huvud.

Det är Leif Boork.

– Haha, ja så är det faktiskt. Jag hör Leif Boork säga: ”har vi bestämt att köra en timme, då kör vi en timme”. Och ”har vi bestämt att åka till blålinjen, då åker vi till blålinjen, vi slutar inte åka en meter innan”. Det där ligger kvar inom mig. Jag blir störd om någon kommer in till mig och vill prata innan jag cyklat klart, berättar Michael och fortsätter: 

– Det fick jag med mig av Leif Boork. Och tiden i Djurgården var oerhört värdefull för mig när jag kom till NHL.

Loob hoppades Djurgården skulle åka ur

Säsongen innan Djurgårdens guld 1983 var Leif Boorks första år i Djurgården. Den unge tränaren retade upp hela hockeyetablissemanget med en spelstil som bland annat kallades ”våldtäktshockey”.

Håkan Loob i Färjestad blev så förbannad att han sa:

– Jag hoppas att Djurgården trillar ur. Utan tvekan det fulaste laget i elitserien. Tur att man använder visir.

Loob fick inte sin vilja igenom - trots att det var nära ögat - när Djurgården klarade sig kvar i dåvarande elitserien genom en seger hemma mot HV 71 i sista matchen i kvalserien.

Några hoppades kanske att Boork och Djurgården lärt sig en läxa och skulle tagga ner det fysiska spelet till nästa säsong.

Det blev tvärtom.

Djurgården blev ännu tuffare - och väldigt mycket bättre.

Pang, boom, krasch - en typisk bild från SM-finalen 1983. Tommy Mörth trycker omkull Peter Loob framför målvakten Håkan Hermansson.Foto: ERICH STERING/DN
Djurgårdens brutala hockey illustreras här av Tommy Mörth som kör över Tommy Samuelsson i den tredje SM-finalen 1983.Foto: LASSE JANSSON
”Fysisk hockey”, sa Leif Boork. Motståndarna använde helt andra ord om det som Hans Särkijärvi gör mot Håkan Hermansson på den här bilden.Foto: JAN DÜSING
Ingen spelare fick så mycket stryk i SM-finalen 1983 som Färjestads Håkan Loob. Han fick bland annat en våldsam smäll mot axeln så han skadade sig och även missade VM den våren.Foto: ERICH STERING/DN

På den tiden var det tio lag i högsta serien, tre lag från 08-land: Djurgården, AIK och Hammarby.

Fyra lag gick till slutspel. Djurgården slog ut Björklöven i semifinal och sedan besegrades Färjestad i en brutal SM-final.

Expressens dåvarande krönikör Bertil Jansson skrev en ilsken krönika med rubriken: ”Din smutsiga hockey äcklar mig, Boork!”

Håkan Loob var ännu mer förbannad - men säsongen efter gjorde han 30 mål och succé som rookie i Calgary Flames i NHL.

- Det var bra för mig att spela den där finalen. Jag lärde mig att hålla huvudet uppe och i NHL var jag aldrig rädd att åka in i hörnen. Jag var snabb in och snabb ut. Men det gällde jävlar i mig att titta upp. Och den lärdomen hade jag med mig efter matcherna mot Djurgården, säger han.

***

Tittar man på statistiken från säsongen 1982/83 så ser det inte så dramatiskt ut: Djurgården var etta i busligan med 495 utvisningsminuter på 36 matcher, ett snitt på drygt 14 minuter per match.

Ligans mest utvisade lag förra säsongen var Örebro med 684 minuter på 52 matcher, ett snitt på 13 minuter per match. Ingen hojtade om Örebro som ett buslag.

Men statistik kan ljuga.

Vad hade hänt om något lag i dagens SHL hade spelat som Djurgården gjorde 82/83?

– Haha, dagens domare hade inte trott det var sant, de hade inte haft någon luft kvar i lungorna, de hade fått blåsa hela tiden. Folk drog i varandra, det var hugg och slag, säger Håkan Loob.

Många spelare skadades mer eller mindre i finalserien 1983. Michael Thelvén knäckte tre revben i den fjärde finalmatchen.Foto: LARS NYBERG
Djurgårdens mångårige doktor Bengt Gustavsson (som fortfarande jobbar för klubben) hjälper här Michael Thelvén av isen efter en smäll i fjärde finalmatchen. Spelarna som hjälper till är Jens Öhling och Stefan Perlström.Foto: ERICH STERING/DN
Stjärna i Djurgården, Tre Kronor och Boston Bruins - Michael Thelvén.Foto: ROGER TILLBERG/IBL
Förre stjärnbacken Michael Thelvén på träningscykeln hemma i Jupiter, Florida.Foto: Privat

Michael Thelvén håller med Loob.

- Några av våra spelare hade mord i blicken och det var verkligen vi mot hela världen. En del motståndare tyckte inte alls om att möta oss, en del försökte snacka på uppvärmningen, vi sa ingenting, även om vi kände dem. Det där att sitta och snacka med en motståndare när man stretchar före match, jag kan bli galen på det! Man snackar inte med motståndarna före match.

Djurgårdens väg till guld var att stoppa Loob

Djurgården visste att fysisk hockey var en förutsättning för att rubba Färjestad. Just den här säsongen satte Håkan Loob ett rekord som fortfarande står sig, trots att det bara var 36 matcher i grundserien på den tiden.

Han gjorde makalösa 76 poäng! 

En väg till guldet var att stoppa Håkan Loob.

– Rivaliteten mellan Djurgården och Färjestad var speciell. Det var ruggigt bra matcher. Även om vi var mer råbarkade än dem så visste vi också att vi inte bara kunde slåss om vi skulle vinna. Vi var tvungna att spela väldigt bra mot så fantastiskt bra spelare som Loob och Tommy Samuelsson, säger Michael Thelvén.   

Även om Håkan Loob ”bara” var 175 centimeter var han en av de tuffaste spelarna på isen. 

– Jag tacklade nästan aldrig, men jag hade lite tjuvtricks för mig, det gällde att visa för folk att man aldrig vek ner sig. Och jag hade en järnvilja att vinna. Inget skulle få stå i vägen för mig.

Två stora stjärnor, som senare möttes i NHL, i en duell i SM-finalen 1983. Thomas Eriksson och Håkan Loob. Till vänster, med nummer 9, Djurgårdens stjärnback Mats WaltinFoto: GÖRAN ÄRNBÄCK
Håkan Loob har gjort mål i tredje finalmatchen mot Djurgården och får en kram av Harald Lückner.Foto: ROLF SÖDERBERG/DN
Håkan Loob med armen i mitella efter en smäll mot ena axeln i den femte SM-finalen mot Djurgården. Han tvingades senare till operation och missade hockey-VM den våren.Foto: BILDBYRÅN
Håkan Loob fick Guldpucken 1982/83. Här illustrerat med en guldmålad puck. Det riktiga priset fick han senare på hösten då han flyttat till Calgary Flames.Foto: SÖREN KARLSON
Efter två raka SM-finaler med Djurgården blev Leif Boork förbundskapten. Två av hans största stjärnor i Canada Cup 1984 var Håkan Loob (i mitten) och Mats Näslund.Foto: BILDBYRÅN

Håkans första år i Karlstad upplevde han att Färjestad ”blev lite små” när de kom till Stockholm.

– Vi hade lite för mycket respekt för stockholmslagen. Så det blev en drivkraft bara det. Sedan blev vi modigare och varje match mot Djurgården den där säsongen var en kamp.

Kände du dig jagad av Djurgården?

– Jag var inte rädd. Men man hade respekt för dem. Man var tvungen att vara beredd på saker och ting. De hade stora spelare och en formel för att vinna. Ingen trampade på dem - det kan jag säga, säger Håkan Loob, som numera ser annorlunda på Leif Boork. 

Delvis för deras förmåga att få ut det bästa ur varandra som motståndare och dels året efter finalen 1983 då de var tillsammans i det Tre Kronor som gick till final i Canada Cup.

– Det är oftast dem man skäller på mest som man har störst respekt för, säger Håkan.

***

Leif Boork förändrade svensk hockey för alltid när han kom in i Djurgården.

Inte främst med den fysiska hockeyn.

– Nej, det Leffe framför allt ändrade på var proffsigheten i allt man gjorde. Det första han gjorde var att sparka några äldre spelare, tjoff bara, så var de borta. Sedan tränade vi djävulskt hårt, mycket mer än alla andra, berättar Michael Thelvén.

Boork skapade en anda av ”vi mot hela världen” och han sa kaxigt att Djurgården skulle bli Europas bästa lag.

– Det var slagsmål på träningarna - det var helt galet. Ibland spelade vi fotboll tre mot tre på en träningsrink vid Hovet och det var hårdare matcher än hockeymatcher mot vissa lag. Vi byggde upp en sån jävla vinnarmentalitet i laget. Ingen ville förlora. Det blev slagsmål på träningar även under slutspelet. Men det intressanta är att vi kunde slåss på fotbollsplaner och träningar, men när vi spelade match, då var vi oerhört tajta, berättar Michael Thelvén.

”Vad är det här för jävla idiot”

Han berättar om när en junior kom upp i A-laget.

– Vi visste inte vem han var. Han körde på allt och alla. Thomas Eriksson och Hans Särkijärvi höll på att krevera: ”vad är det här för jävla idiot”. Men han var tuff, han fick respekt direkt och det gick inte att sätta sig på honom. Han var perfekt för vårt lag.

Junioren hette Tommy Albelin och vann senare två Stanley Cup med New Jersey.

***

Leif Boork säger att det där med att träna i 60 minuter, inte 58 minuter - och att åka HELA VÄGEN till blålinjen är ”grundprinciper han haft i hela sitt liv”.

– Om du åker en halvmeter längre än dina motståndare på varje träning en hel säsong, det blir många meter. Du kan överföra det till många sammanhang, en försäljare som ringer ett samtal till klockan tio i fyra, jämfört med den som tittar på klockan och går hem. 

Leif Boork har två utmärkande drag: envisheten och oräddheten.

Men ”våldtäktshockey” och ”din smutsiga hockey äcklar mig” - tvivlade du aldrig på vad du gjorde?

– Nej, jag var inte så bra att tvivla på mig själv på den tiden heller, haha. Har man bestämt sig för något, då måste man fullfölja det. Men man ska vara ödmjuk och trygg i det man gör, man får inte vara dum i huvudet, säger han. 

Leif Boork läser Expressen dagen efter en slutspelsmatch mot Björklöven. Bertil Janssons krönika hade rubriken: ”Din smutsiga hockey äcklar mig, Boork!”Foto: BO TIVELL
Leif Boork var totalt orädd när han klev in som tränare i Djurgården och började med att peta några av lagets största stjärnor.Foto: ROGER TILLBERG/IBL
Leif Boorks hemliga svarta taktikbok väckte stor nyfikenhet under SM-finalen mot Färjestad.Foto: JAN DÜSING
Efter sista finalmatchen fick Expressen kika i Boorks hemliga svarat taktikbok. Vänster sida visar hur Djurgården skulle ha gjort vid underläge med uddamålet under slutminuten.Foto: JAN DÜSING
Leif Boork med SM-bucklan, efter avgörande finalen i Scandinavium 1983.Foto: Örjan Björkdahl/DN
SM-guldet 1983 firades på restaurang Tyrol på Gröna Lund. Leif Boork bärs i guldstol av lagkapten Håkan Eriksson, lagledaren Ingvar "Putte" Carlsson, gamla profilerna Gösta "Lill-Lulle" Johansson, Lasse Björn, Rolle Stoltz och spelaren Jens Öhling.Foto: INGEMAR BERLING/DN

Han medger att just detta Djurgården var perfekt för honom, i det läget. Flera unga äregiriga spelare som ville bli bäst. Ett lag med skickliga spelare, men också flera riktiga hårdingar som gjorda för den fysiska hockeyn som Leif Boork ville se.

– Jag kan prata väldigt länge om detta. Men för mig är hockey en fysisk sport, samtidigt en mental sport när du ska klara av det fysiska spelet. I grunden gäller det att vinna de mentala kamperna på isen, säger Leif och fortsätter:

– Jag var ingen före detta spelare, jag var en tjockis från Sorunda, som kom in i högsta serien och var en underdog från start. Då måste man kriga!

”Vi hade vunnit mot Luleås 96-lag” 

Boork förstod att många av konkurrenterna ”gjorde som de alltid gjort” och att Djurgården skulle få ett försprång om man ökade träningsdosen rejält.

– Sen var det inte bara flåbusar i laget. Vi hade många väldigt skickliga spelare som Kenta Johansson, Håkan Eriksson, Håkan Södergren, Michael Thelvén...

Få lag genom tiderna i svensk hockey har varit så skickliga och fysiska samtidigt?

– Ja, det är väl vi och Luleå 1996 som var lite av den varan. Även några upplagor av Skellefteå var väldigt tuffa. Hur det hade gått för oss mot Luleås 96-lag? Vi hade vunnit, vi var lite tuffare, påstår Boork, som också lyfter upp Djurgårdens historia. 

– Järnkaminerna har alltid stått för tuffhet: Ingen jävel ska komma och sätta sig på oss. Jag kan tycka att Djurgården har tappat en del av det de senaste åren.

Svenska mästarna 1983. Med bucklan i ena handen i mitten av bilden, målvakten Rolf Ridderwall. Runt ”Riddarn” syns bland andra Jan Claesson (17), Kent Johansson, Bo Larsson, Tommy Albelin, Håkan Södergren, Kalle Lilja (6) och lagkapten Håkan Eriksson.Foto: BILDBYRÅN
Djurgården säkrade finalsegern mot Färjestad i en avgörande match i Scandinavium i Göteborg. Här firar några av mästarna, från vänster: Tord Nänzén, Jan Claesson (med bucklan), Hans Särkijärvi och Dag Bredberg.Foto: BILDBYRÅN

***

Den moderna hockeyn är inte lika fysisk som förr. Vare sig i SHL eller NHL. Det går väldigt mycket snabbare i dag och domarna är bättre på att följa regelboken.

– Jag kan tycka det är väldigt individualistiskt i dag. Vi lyfter ofta fram den individuella tekniken. Jag tycker den mentala biten och fysiken gått lite förlorad, säger Leif Boork.

Här är Leif Boork och Håkan Loob helt överens.

 – Du får betalt för att spela hårt och tufft om du också har talangfulla spelare. Så var det när jag vann Stanley Cup med Calgary. Det som absolut inte får raderas ut är det emotionella på planen. Nu kan du få fyra matchers avstängning om du råka säga något i stridens hetta. Det får inte bli knasigt, men det får heller inte bli för petigt, säger Håkan Loob och fortsätter:

– Du kan inte bara ha Håkan Loob-typer i ett lag. Vi måste ha alla karaktärer och alla spelare måste klara grundläggande principer - som att vara beredd på en tackling när du har pucken. Jag kan tycka att det finns många spelare i dag som uppträder som om de inte kan bli tacklade.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.

Varningen – då kan tredje vågen vara här

Virologiprofessorns larm • Uträkningen

Polisen utredde våldtäkt – upptäckte lönnkällaren

Fyndet: Gevär, knivar, knogjärn och nazism • Poserade med maskingevär

Fotbollsstjärnornas lyxhus – så lever de på Västkusten

23 fotbollshjältar • Egen strand • Pool • Rekordhus