Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Det var hemska saker jag helst vill förtränga”

Dagens tre största sportnyheter.
Håkan Loob beskriver sin relation med Färjestad som en livslång kärlek. Foto: EMIL HAMMARSTRÖM/DN/TT / DN TT NYHETSBYRÅN
Håkan Loob är numera scout för Calgary Flames. Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN
Sina bästa tid som spelare upplevde Håkan Loob i NHL. Han vann Stanley Cup med Calgary Flames och är fortfarande ende svensk som gjort 50 mål under en säsong i NHL. Foto: BILDBYRÅN
Håkan Loob erkänner att han inte vill se någon slå hans poängrekord (76 poäng) i högsta ligan i Sverige. Foto: BILDBYRÅN

Håkan Loob har upplevt himmel och helvete med sitt Färjestad.

Många SM-finaler, guldfester och ett förmodligen oslagbart poängrekord.

– Det krävs nog att Filip Forsberg kommer hem tidigt från NHL för att det ska slås. Och det är klart jag hoppas att ingen klarar det, säger han i en intervju med SportExpressen.

Sedan berättar han om skadan som förändrat hans liv och hatet han helst vill förtränga.

Idrottare med rekord brukar ofta säga att ”rekord är till för att slås” och artigt gratulera de som lyckas. Håkan Loob kommer säkert vara just artig om någon skulle lyckas göra mer än 76 poäng under en säsong i SHL, men han medger samtidigt att han hoppas att det inte kommer hända.

Han skrattar glatt och säger:

– Det är klart som fan att jag inte vill bli av med det rekordet.

”Det är nästan overkligt att det hände”

Säsongen 1982/83 gjorde han 42 mål och 34 assist för totalt 76 poäng på 36 matcher.

Grundserien bestod inte av fler matcher på den tiden.

Han snittade 2,11 poäng per match.

Det är som om någon skulle göra 110 poäng den här säsongen - vilket givetvis inte kommer hända. Men på 52 omgångar borde väl någon kunna slå Loobs rekord, de två som kommit närmast genom åren är Pär Arlbrandt och Bud Holloway, som båda haft säsonger med 71 poäng.

– Mina 76 poäng - ja, det är nästan overkligt att det hände. Det förefaller omöjligt att det slås, säger Håkan och tillägger att om Filip Forsberg kommer hem tidigt från NHL, då kan det hända.

Lämnade jobbet i Färjestad

Håkan Loob fyller 60 år nästa år och jobbar numera som scout för Calgary Flames, samma klubb som han representerade som spelare när han vann Stanley Cup 1989.

Han är inte längre en del av Färjestad, där han tillbringade elva år som spelare och 22 år som ledare. Men han beskriver relationen med klubben som ”ett livslångt äktenskap”

– Det finns inte en chans att jag skulle jobba för någon annan svensk klubb än Färjestad, det är helt otänkbart. 

I sin nya roll försöker han också lyfta fram att det ska bli en bättre dialog mellan klubbarna i NHL och SHL.

– Dialogen måste bli mycket bättre. Vi måste lära känna varandra mer. Jobba mer integrerat och göra det som är bäst för spelarna. Om du ska lyckas där borta måste du vara mentalt mogen för det. Ett bättre samarbete gör att fler som kommer dit verkligen är redo för det. 

Den värsta tiden i karriären: ”Vill förtränga”

Själv slog han sitt poängrekord i SHL innan han blev NHL-spelare.

Men det var också den våren han upplevde sin värsta tid som spelare.

Hatet från Djurgårdens supportrar sitter som ett ärr i honom än i dag. Ramsor om att han var homosexuell och vad han gjorde med sin brorsa ekade så fort han var på isen under bortamatcherna.

– Den behandling jag fick utstå då skulle vara helt otänkbar i dag. Klubben hade fått en reprimand direkt. Det var hemska saker jag helst vill förtränga. Jag försökte fokusera och spela på och tänka att de hoppade på mig för att jag var en jävligt duktig hockeyspelare. Men det är klart att det var en jävla underlig situation och det var ganska obehagligt.

Så här långt efteråt kan Loob också skratta åt hur annorlunda allt hade kunnat bli.

– Djurgården fick tips om mig när jag var junior och spelade i Karlskrona. Men de hörde aldrig av sig. Djurgården var inte intresserade av någon liten gotlänning...

”Många tyckte jag var helt dum i huvudet”

Efter finalen 1983 flyttade Håkan Loob till Kanada och blev kvar i Calgary i sex år, avslutade sin tid i NHL med att vinna Stanley Cup 1989.

– Jag hade kunnat stanna i NHL i flera år till. Jag hade just haft mina överlägset bästa år och var bara 28 år när jag flyttade hem. Många tyckte jag var helt dum i huvudet. Men det var ett lojalitetsbeslut. Jag har alltid hållit familjen högre än pengar. Jag var erbjuden enorma belopp. Men vi ville hem till Karlstad och jag har aldrig ångrat det.

Det blev sju säsonger i Färjestad och Tre Kronor och Loob fick lite symboliskt lämna över stafettpinnen till en ny generation svenska stjärnor som Mats Sundin och Peter Forsberg.

Unga spelare som förstås lärde sig och tog intryck av vinnaren Loob.

– Jag var en jävla vinnarskalle, jag blev vansinnig om vi inte vann. Det kanske gick till överdrift ibland. Men du måste ha den instinkten om du ska bli riktigt bra. Ska du lyckas i hockey måste du vara på, du måste vara intensiv och aggressiv.

Problem med ryggen

Som spelare vann Håkan Loob SM-guld, VM-guld, OS-guld och Stanley Cup.

Han var ingen jätte, bara 175 centimeter och han spelade i NHL då den ligan var som vilda västern. Han har fått betala ett pris för sin karriär.

– Det är klart att det känns i kroppen. Jag har lite småvärk både här och där. Men det värsta är mina bekymmer med ryggen, som kommer av alla smällar jag fått och att jag kanske inte var bäst på att träna rätt. Jag bara körde på med tyngdlyftning och annat. 

För sju-åtta år sedan tvingades han inse att han inte längre kan åka skridskor.

– Det gör ont i ryggen direkt och strålar ner i ena benet. Jag har fått inbjudan till många uppvisningsmatcher och tvingats tacka nej. Det gör för ont. Huvudet vill, men kroppen säger ifrån. I början kändes det tråkigt och jobbigt, men jag har lärt mig att leva med det.

Nuförtiden håller han i gång genom att cykla.

– Jag har hittat spinning och kör två gånger i veckan. Det är kul.

Han är också trogen åskådare på Färjestads matcher.

– Vi har verkligen växt ihop - jag och Färjestad. Jag har känt sådan lojalitet för klubben, att det blev sportchef var inget jag hade tänkt från början. Jag hade nog kunnat vara materialförvaltare eller haft något annat jobb i alla år.  

Håkan och hustrun Marie har barn och barnbarn i Karlstad.

– Det var ganska tufft för mina grabbar när de började spela hockey. Vi har ju inget vanligt efternamn heller. Men det har varit fantastiskt roligt att följa dem i alla år och nu har fyraåriga barnbarnet börja åka skridskor också. Vi får väl se om det blir något för SDHL framöver, säger han glatt.

Håkan Loob

Född: 3 juli 1960 i Visby.

Familj: Gift med Marie

Klubbar: Graip, Roma, Karlskrona, Färjestad, Calgary.

Meriter: SM-guld, VM-guld, OS-guld, Stanley Cup.  

Största segern med Färjestad: ”Första SM-guldet 1981. Det var fantastiskt och blev ett lyft för hela föreningen.”

Tyngsta förlusten med Färjestad: ”SM-finalen 1983. Vi var ett bättre lag än Djurgården. Men de spelade bättre slutspelshockey. sista matchen var i Scandinavium, jag hade en skadad axel och hjärnskakning, men spelade ändå. Det var ingen rolig resa hem till Karlstad efter det.” 

Så går det för Färjestad i vinter: ”Jag tycker det ser mer lovande ut än på många år. Jag påstår att Färjestad är favoriter.” 

Favoritspelare: ”Jag gillar Michael Lindqvist. Han gör nästan aldrig en dålig match. Han har ett väldigt mod, han är duktig på att ta emot pucken, passa och att göra mål. Hade han varit lite snabbare hade han varit en stjärna i NHL.”