Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Det var glåpord och kastades in bananer”

Örebros Daniel Muzito Bagenda.Foto: BILDBYRÅN
Edwin Hedberg, Modo.Foto: BILDBYRÅN
Daniel Rahimi i Växjö. Kommande säsong representerar han Björklöven.Foto: BILDBYRÅN

I de högsta, välbevakade, ligorna inom svensk ishockey märks inget.

Men vägen dit är något helt annat.

Tre svenska hockeystjärnor berättar nu för SportExpressen om den rasism de utsattes för under ungdomsåren.

– Man hittade sätt att skydda sig själv. Men det gjorde lika ont varje gång ändå, säger Daniel Rahimi, 33.

– Hade jag inte tillhört de bättre i mitt lag hade jag nog inte orkat fortsätta med hockeyn, säger Edwin Hedberg, 26.

Daniel Muzito Bagenda, 24, är lite sliten efter dagens träningspass med Örebro Hockey.

SHL-premiären närmar sig. Varje träning blir allt viktigare, allt intensivare.

Muzito Bagenda rankas möjligen inte som ett av de allra tyngsta namnen i Örebros spelartrupp. Men på ett sätt är han helt unik:

Han är den ende mörkhyade svenske spelaren i SHL.

– Om det är ett misslyckande för svensk hockey? Ja, absolut. Till 100 procent, säger Daniel Muzito Bagenda.

24-åringen fortsätter:

– Det finns många fler som skulle ha kunnat spela i SHL i dag. Men som försvunnit på vägen.   

Frågan är förstås varför?

Svaret är inte helt okomplicerat. Det finns förstås flera faktorer som spelar in. Som ekonomi. Som bristande verksamhet från klubbar och förbund i invandrartäta områden.  

Men så finns det en faktor till. Den som det ofta talas tyst om. Den som möjligen många tror att svensk hockey städat ut. 

Rasismen.

Och den finns fortfarande kvar i alla högsta grad. Men numera utanför det stora strålkastarljuset.

Hedberg: ”Det var tufft”

– Det hände i stort sett varje gång jag spelade någon cup när jag var yngre. Tack och lov var det många i laget och ledare som stod upp för mig. Som visade att det inte var okej, säger Edwin Hedberg.

Vad var det som hände? Vad fick du höra?

– Det var ord om min hudfärg, mitt ursprung och att jag inte hörde hemma på en hockeyrink. Så...det var tufft.

Edwin Hedberg är till den här säsongen tillbaka i det Modo där han tillbringade sina juniorår. Däremellan har han hunnit med spel i såväl KHL, Finland, Tjeckien, och SHL med Skellefteå och Rögle.

Han kom till Sverige från Colombia som ettåring. Precis som Björklövens Daniel Rahimi (pappa från Iran) och Örebros Daniel Muzito Bagenda (föräldrar från Uganda) säger Edwin Hedberg att på seniornivå stöter han i stort sett aldrig på rasism inom svensk hockey.

Fakta/Edwin Hedberg

Namn: Edwin Hedberg.

Ålder: 26.

Bor: Örnsköldsvik. 

Klubbar i karriären: Östersund, Modo, Timrå, Zagreb, Rögle, Skellefteå, Ässät. Litvinov.

Övrigt: Kom till Sverige som ettåring från Colombia. Nu tillbaka i Modo. Inblandad i uppmärksammad rasismskandal i KHL 2016 då Spartak Moskvas fans kastade in bananer på isen och gjorde apljud under matchen mot Hedbergs Medvescak Zagreb. KHL bötfällde sedan Sparka Moskva.

Men precis som Rahimi och Muzito Bagenda vittnar Edwin Hedberg om att det var helt annorlunda på pojk- och juniornivå.

– Min räddning var att jag var rätt bra i ungdomsåren. Annars tror jag det varit väldigt, väldigt svårt att fortsätta, säger Edwin Hedberg.

Han fortsätter:

– Du börjar ju som liten med en idrott för att du tycker det är kul. Men får man lov att stå ut med sånt där i tidig ålder är det klart att många inte tycker att det är värt det. Och slutar.

Edwin Hedberg i Skellefteås tröja.Foto: OLA WESTERBERG / BILDBYRÅN

Daniel Rahimi om glåporden och hånen

Daniel Rahimi bär även han på jobbiga minnen från ungdomsåren.

– Vi hade några spelare med en annan bakgrund i laget som fick utstå en hel del. Och jag var en av dem, säger Rahimi.

– Det var incidenter med andra lag. Det var glåpord och kastades in bananer och såna saker.

Fakta/Daniel Rahimi

Namn: Daniel Rahimi.

Ålder: 33.

Bor: Umeå.

Klubbar i karriären: Björklöven, Manitoba, Victoria, Rögle, HV 71, Troja-Ljungby, Linköping, Davos, Växjö.

Övrigt: Född och uppväxt i Umeå dit han nu återvänt för spel med sin moderklubb. Pappa kommer från Iran. Blev enorm uppmärksamhet i medierna 2011 när Färjestads Martin Sevc kallade Rahimi ”jävla zigenare” under en SHL-match. Sevc stängdes av tre matcher.

Hur handskas man med sånt i den åldern?

– Det är klart man börjar funderar. Tonåren handlar ju mycket om att passa in. Och när du utsätts för sånt är det ju någon som säger åt dig att du passar inte in i samhället.

– Så det är klart att det tog på. Men jag tror också att man blev ganska hårdhudad. Till och med accepterade det till slut - vilket ju egentligen inte alls är okej.

Daniel Rahimi tystnar innan han fortsätter:

– Man hittade sätt att skydda sig själv. Men det gjorde lika ont varje gång ändå.

När Daniel Muzito Bagenda får höra Rahimis ord känner han igen sig direkt.

– Ja, det är en jättebra beskrivning. Det blev ju så att man lite bara tog skiten. Försökte ignorera det. 

– Men man visste att det ändå fanns där hela tiden.

Hur orkade du ta dig igenom de här åren?

– Det var jättejobbigt. Men jag hade turen att Edwin var i Modo samtidigt som mig, han var ett stöd för mig då. Och så hade jag familjen och mina syskon som jag kunde luta mig emot, säger Daniel Muzito Bagenda.

Sedan fortsätter 24-åringen:

– Det är ju inte alltid vågar ta upp såna här saker med din tränare - även om det egentligen skulle vara rätt sak att göra.

– Det kan vara svårt när du är så pass ensam i det, att få dem att förstå. Det är en svår situation när du är så ung.

Fakta/Daniel Muzito Bagenda.

Namn: Daniel Muzito Bagenda.

Ålder: 24.

Bor: Örebro.

Klubbar i karriären: Arlanda, Modo, Mississauga, Rochester, Cincinatti, AIK, Örebro.

Övrigt: Båda föräldrarna kommer från Uganda, född i Umeå men flyttade som sjuåring till Bålsta. Spelat tre säsonger i AHL och ECHL. Är den ende mörkhyade spelaren - av totalt runt 400 - i SHL. Systern Caroline Muzito Bagenda är assisterande förbundskapten för damlandslaget i basket.

Daniel Rahimi: ”Är att inte tala sanning”

Daniel Rahimi är den som är äldst av de tre. Han minns hur det kunde se ut på 90-talet när hela ståplatsläktare förföljde exempelvis Djurgårdens Patrik ”Putte” Erickson med apljud från läktarna.

– Många kanske säger att det var värre förr på läktarna, att folk inte häver ut sig samma saker längre, säger Rahimi.

– Men i stället har vi nu ett internet som flödar fyllt av samma ord i dag. Då skrek man det på läktaren, i dag skriver man orden på något forum i stället. 

Så hur skulle du beskriva situationen i svensk hockey 2020?

– Att den strukturella rasismen finns där hela tiden. Sedan tycker jag att hockeyn tagit kliv och blivit bättre - men att säga att den är helt fri från rasism är att inte tala sanning.

33-åringen fortsätter:

– Jag tycker inte det görs tillräckligt inom svensk hockey för att erbjuda sporten till barn och ungdomar med till exempel invandrarbakgrund.

– Om ishockeyn ska överleva på lång sikt måste det vara en sport som är attraktiv för alla - oavsett bakgrund, hudfärg eller sexuell läggning.

Jason Dickinson, Tyler Seguin, Ryan Reaves och Robin Lehner visar sitt stöd för Black Lives Matter-rörelsen under det pågående NHL-slutspelet.Foto: JASON FRANSON / AP TT NYHETSBYRÅN

NHL-stjärnorna stödda Black lives matter

Under sensommaren 2020 har rasism varit ett glödhett ämne inom internationell elitidrott.

I Nordamerika har matcher ställts in i flera proffsligor - däribland NHL - till stöd för Black Lives Matters-rörelsen.

Situationen i svensk idrott - och i samhället - är på många sätt helt annorlunda än i exempelvis USA. Men arbetet mot rasism är ständigt pågående inom till exempel Svenska ishockeyförbundet.

John Lind är utbildningsansvarig på förbundet och bekräftar den bild som Daniel Rahimi, Edwin Hedberg och Daniel Muzito Bagenda förmedlar.

– Ja, jag har samma bild. Att vi på högsta seniornivå jobbat bort de här problemen, men att vi fortfarande har ett jobb att göra i de yngre åldersgrupperna, säger John Lind.

– Det finns definitivt mycket kvar att göra. Och hockeyn och idrottsrörelsen har ett stort ansvar här.

Vad behöver göras?

– Primärt är det en utbildningsfråga på flera plan. För ledare och spelare. Det handlar också om vilka normer och värderingar som finns inom olika föreningar.

Tror du att hockeyn tappat många talanger på grund av rasismen?

– Det tvivlar jag inte alls på, utan att för den sakens skull ha några konkreta exempel. Men det stämmer nog med all sannolikhet.

– Många av de människor som säger att det här inte existerar - de har ju själva aldrig blivit utsatta. För de har inga diskrimineringsgrunder. De upptäcker inte ens att det här sker.

Daniel Muzito Bagenda säger att det är ett misslyckande för svensk hockey att han är ende mörkhyade spelaren i SHL?

– Ja, så är det ju. Hockeyn ska ju vara en sport som är till för alla. Och vi har inte lyckats få med alla.

Rent bestraffningsmässigt är reglerna glasklara för vad som gäller rasistiska kränkningar under match: Omedelbart matchstraff och avstängning.

Men det är ytterst sällan det faktiskt inträffar.

– Vi har nyss gjort en kartläggning över det från säsongen 2017-18 fram till och med den senaste för våra förbundsserier SHL, SDHL, Hockeyallsvenskan, J20 och J18-allsvenskan, säger Joel Hansson, domaransvarig på Svenska ishockeyförbundet.

Och hur många fall av rasistiska påhopp hittade ni?

– Två bestraffningsärenden som rör etnicitet.

Det var väldigt få.

– Ja, vi blev ju lite förvånade över att det bara var två anmälda fall. Så det är klart att vi började fundera.

Vad kom ni fram till?

– Att det kan vara mycket sker som domarna inte uppfattar. Att det är ett språkbruk mellan spelarna och ledare som normaliserats, som inte förs vidare.

Ungefär som det Daniel Rahimi berättar om alltså, att man bara accepterar det och går vidare?

– Ja, jag misstänker att det finns ett stort mörkertal här. Att vi måste jobba mer med normaliseringen av språkbruket på isen.…

I de yngre serierna då?

– Där är det svårare att få en bild av hur det ser ut. Man vet ju inte alls hur mycket det handlar om. 

Joel Hansson fortsätter:

– Men vi m-å-s-t-e fortsätta jobba aktivt med de här frågorna. En av de tuffaste utmaningar vi har är att göra att fler känner sig välkomna till hockeyn - har du inte den känslan tappar vi nog utövare ganska fort. 

– Det är en överlevnadsfråga för oss att prioritera det här ämnet.

Daniel Rahimi: ”Tycker att man har ett ansvar

I NHL har flera spelare valt att kliva fram och bli frontfigurer i kampen mot orättvisor inom sin sport och samhället.

San José Sharks Evander Kane är en, förre SHL-spelaren Pierre Edouard Bellemare (Colorado) är en annan. 

Men kan man alltid begära att utsatta spelare också själva tar kampen, att de har ett ansvar att göra det?

– Jag har varit väldigt kluven i den där frågan många gånger. Jag vill ju egentligen bara spela hockey, säger Edwin Hedberg.

– Men samtidigt vill man visa att man finns där för alla andra svarta unga som vill bli hockeyspelare. Jag vill visa att det går.

För Daniel Rahimi verkar det inte finnas någon tvekan.

– Jag tror det är viktigt att man vågar stå upp för vad man tycker är rätt. Man ska inte vara blyg för att använda sitt namn.

– Och där tycker jag många idrottsmän har ett ansvar att säga vad man tycker.

Daniel Rahimi fortsätter:

– Man ska våga göra sin röst hörd för allas bästa. För vi har mycket kraft bakom det vi säger.

Rasismen inom svensk fotboll - elva spelare berättar

 

LÄS MER: Mörkertalet - fotbollsstjärnornas egna ord om rasimen 

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.