Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Chockartat – Oscar vaknade aldrig mer”

Foto: DANIEL MALMBERG/ALL OVER PRESS / DANIEL MALMBERG/ALL OVER PRESS/A
Foto: Privat / Privat
Foto: Privat / Privat

Rösten spricker och ögonen vattnas. 

Thomas ”Kuben” Andersson harklar sig och tar ett djupt andetag. 

– Det här är första gången jag pratar om det här offentligt. Många medier har frågat om jag velat prata innan, men jag är glad att jag inte gjort det. Jag kan göra det i dag. 

Sveriges största domarprofil genom tiderna berättar nu om det otänkbara, det som för alltid kommer leva med honom: Dagen då hans son Oscar miste livet.

Lyssna på Hockeypuls: SpotifyiPhoneAcast

 

12 augusti 2018. Då livets tragedi inträffar. 

– Jag minns dagen så väl. Vi skulle ha ett event på jobbet och min fru ringer. Hon hade fått ett samtal från polisen som sagt att Oscar ramlat ned från en stege. Jag tänkte att han är ju ganska vild, för han klättrade mycket i träd, hoppade från höga höjder, gjorde volter med skidor och var äventyrslysten. Jag minns att jag tänkte: ”Vad fasiken ska hända nu, har han brutit benet eller ska han sitta i rullstol resten av livet?”. Det var det värsta jag kunde föreställa mig. 

Det skulle visa sig att Oscars tillstånd var svårare än familjen Andersson någonsin kunde ana. 

– Vi kommer till sjukhuset och läkaren säger att det inte ser bra ut. Vi undrade vad han menade och då svarar läkaren att han kanske inte kommer överleva. Vi satt på sjukhuset, vänner och släkt är hos oss och någon timme senare kommer läkaren tillbaka. 

Det besked familjen och vännerna lämnas med får världen att rasa. 

– Han säger: ”Nu ska vi sy ihop honom, så får ni komma in och säga hejdå”. Det går inte att beskriva med ord hur chockartat det var att höra och den söndagsmorgonen stängde de av alla maskiner. Oscar vaknade aldrig mer. 

”Kuben” tystnar en kort stund. Tårarna rinner ned för hans kinder.

– Jag kommer så väl ihåg den söndagsmorgonen, 12 augusti 2018... När maskinerna släcktes och han tog sitt sista andetag började det hagla utanför och sommaren försvann den dagen.

* * *

”Sorgen är en frukt av en stor kärlek”

Oscar blev 21 år gammal. Han var ”Kubens” enda biologiska barn. 

– Det är min största motgång och jag lär aldrig kommer över det. Jag måste leva med det, jag försöker överleva. 

Sorgen lämnar honom aldrig, och ”Kuben” berättar om hur han tvingades ta avsked till fler personer i sin närhet under det året. 

April 2018 lämnade hans mamma jordelivet, fyra månader senare förlorade Oscar livet och i januari 2019 gick ”Kubens” pappa bort.

– Inom loppet av tio månader gick tre av mina närmsta bort. Jag sörjer mina föräldrar också, men de var över 80 år. Det kommer i skymundan för vi sörjer Oscar. De levde 80+ och det är tidens gång, men ingen ska behöva mista sina barn.

Sorgearbetet för honom och frun Imeli skilde sig åt. 

– Jag var utåt och ville göra saker, jag kunde inte vara hemma medan hon satt hemma. Ingenting är fel. Hade jag vetat bättre i dag hade jag nog varit mer hemma i början. Jag är mer skör nu än för ett år sedan för man växer in i att det kommer vara så här. 

Mamma Imeli och Oscar i varsin landslagströja under VM 2018.Foto: Privat / Privat
Brorsorna Eric och Oscar under sommaren 2018.Foto: Privat / Privat
Son och far under en semester till Thailand vid jul och nyår 2017-2018.Foto: Privat / Privat
Oscar under midsommaren 2018 då han överraskade hela familjen.Foto: Privat / Privat

I dag har han lätt till gråt. Inte en dag passerar utan att han tänker på Oscar.

– Det finns säkert de som tycker att ”fan, är Kuben ledsen än?”...

Det är nog ingen som tänker det, Kuben. 

– Nej, nej... Det är en livslång sorg. Jag sa en sak i dag: ”Sorgen är en frukt av en stor kärlek”. Var och en har förstås sorger men det har varit ett tufft liv efteråt. Det kommer vara det framöver med. Jag försöker göra det bästa utav det. 

Hur gör man det?

– Ja, hur gör man? Det har gått drygt två år och jag vet faktiskt inte hur de kunnat passera. Vissa dagar funkar det helt okej. Vi har suttit och skrattat nu (under podden) och man kan skratta om saker. I början skämdes jag för att skratta och ha roligt, för jag ska ju inte kunna vara glad? Men det är klart att Oscar vill att jag, min fru och hans bror ska leva vidare. 

* * *

”Spjuvern” Oscar, som hans pappa beskriver honom.Foto: Privat / Privat

”Kuben” har fått lära sig leva i en värld med många ”tänk om”.

– Jag funderar mycket på vad som skulle hänt i framtiden. Skulle han skaffa egna barn? Vi hade köpt en lägenhet ihop fyra dagar innan han dog, som vi skulle renovera. Han jobbade som snickare och jag har varit rörmokare. Och Eric, hans bror, har varit elektriker så vi hade tänkt göra nåt ihop.

Minnena tynar lyckligtvis aldrig bort och ”Kuben” känner en tacksamhet för varje dag han fick med Oscar. 

Han beskriver sin son som ”ironins mästare”. 

– Det finns hur mycket som helst med Oscar, han var en sån glad prick. Jag minns midsommar 2018 då han kom från Australien för att överraska oss. Vi hade anat att han skulle komma hem, men vi visste inte om det. Han hade hållit sig gömd i tre dagar hos en kompis 200 meter från oss. Sedan kom han med båt till vår sommarstuga. Jag ser en båt full med människor och två vattenskotrar. Jag såg Anna, Charlie och... vad fasiken, Oscar! Då överraskade han oss. Och det var så han var. Han var en spjuver och ironins mästare, Oscar.

* * * 

Thomas "Kuben" Anderssons domarkarriär 1989-2014

• 1104 dömda matcher 

• Fem VM 

• Ett OS (2006 i Turin)

• Tre JVM 

• Fyra gånger prisad med Guldpipan, som delas ut till landets bästa domare

Under sin domarkarriär lärde sig Thomas ”Kuben” Andersson att ta match för match, prestation för prestation.

Numera tar han dag för dag. Han vet aldrig hur sorgen kommer drabba honom. 

Men, hur märkligt och cyniskt det än må låta måste livet gå vidare.

”Kuben” menar också att han och familjen värderar varje framgång och höjdpunkt lite mer i dag. 

Som när familjen utökas och livet börjar rymma fler personer igen.

– Vi har precis hjälpt Eric, min underbara plastson, att flytta i helgen. Han ska bli pappa nu. 

Vad fint. 

– Det är jättefint... Det finns också ljuspunkter som gör att det går att överleva, att det blir lättare att leva i allt mörker. 

Tiden läker inte alla sår, men kan den hjälpa att bearbeta sorgen? Att man lär sig mer om sig själv och hur man ska handskas med sorgen från dag till dag.

– Absolut. Vi träffar ibland bekanta som mist sina barn. Man märker att det finns människor i sin närhet som haft såna här katastrofer. Vi har umgänge som stöttar oss, men det är också svårt för folk som inte mist sina barn att veta hur det känns. Det gör ont jämt. Det är en ständig sorg. 

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.