Timrås huvudfokus inför och under säsongen bör rimligtvis ha varit att hålla sig kvar i SHL utan att behöva kvala vilket man givet sin nuvarande poängskörd kommer att göra.
Har det möjligtvis smygit på sig en form av lättja i gruppen av den anledningen?
Jag ser en oroväckande tendens i laget som man måste korrigera redan tills ikväll.
Sett över hela säsongen har Timrå varit en av de mest positiva överraskningarna. Spelet har varit tydligare uppstyrt sett till defensiven vilket gjort att man också kunnat utnyttja sin offensiva skicklighet i sina spelvändningar. Men med fyra raka förluster så har man tappat den topp sex placering som man haft under stora delar av säsongen. Det i sig är inte anmärkningsvärt men det är det dock att man fallit in där man var under början av säsongen.
Jag såg under inledningen av säsongen ett talangfullt och skickligt men ganska bekvämt Timrå. Segern i premiären borta mot Frölunda imponerande men jag hörde redan då röster inifrån gruppen som sa att de var rätt bra och skulle sikta mot topp sex. Min känsla var redan då att det fanns en smula övertro på laget och kanske att man inte riktigt hade en ödmjuk inställning till hur brutalt tuff SHL kan vara.
Samtidigt är det en tunn linje.
Självklart ska man som grupp tro på sig själva men för ett lag som så sent som i fjol tvingades kvala ska ödmjukheten och det hårda jobbet genomsyra allt man gör.
Det tog några matcher in på säsongen och en ordentlig utskällning från lagkaptenen Anton Lander inför den tredje perioden mot Örebro i den sjunde matchen för att gruppen skulle förstå vad som krävdes. Lander ska ha varit tydlig med att SHL är en tuff liga, tryckt på vilket jobb som alla måste lägga ned och att alla vara tvungna att höja sig för att kunna nå framgång: Det kan en spelare och framför allt person som Lander säga med pondus och ha gruppens respekt eftersom det är specifika saker han byggt hela sin karriär på.
Timrå vände och vann den matchen och därefter lyfte man sitt spel, sin arbetsinsats och började vinna matcher i ett tempo likt ett topplag.
Nu ser jag återigen oroväckande tendenser och ett lag som har tummat på det hårda jobbet. Framför allt så tycker jag mig ha sett det från några av de ledande spelarna. Det skickar inga bra signaler men går samtidigt att skruva till ganska enkelt förutsatt att tränaren Ante Karlsson exemplifierat detta för laget vilket jag är övertygad om att han gjort de senaste dagarna.
Ser man bara till de senaste två matcherna så finns mängder att situationer att belysa där bland annat Jonathan Dahlén, Robin Hanzl och Nick Halloran (visserligen ingen stjärna) gått bort sig och inte gjort jobbet ordentligt.
En annan detalj som inte går att bortse från är att Timrå under en längre tid tvingats klara sig utan Didrik Strömberg, som gör comeback ikväll efter 13 matchers frånvaro, samt Joonas Lyytinen. Det har skapat en dålig balans på backsidan med en alltför hög belastning på många spelare. Även om ingen i Timrå använder det som en ursäkt så går det inte bortse från detta som en anledning till den svagare formen. Timrå backuppsättning är tunn och att då spela utan två av sina mest pålitliga- och stabila backar kostar på.
Joonas Lyytinen som värvades in under säsongen har varit fenomenalt bra och stått för en stabilitet man saknat på slutet. För att belysa hans betydelse går det ser hur många poäng Timrå tagit med och utan honom i laget. När Lyytinen spelar har Timrå tagit 35 poäng på 20 matcher vilket är i klass med Skellefteå.
Utan Joonas Lyytinen i laget har man tagit 16 poäng på 14 matcher vilket är i nivå med bottenlagen.
Ikväll kommer Örebro på besök och möjligtvis att Timrå kan få ett trendbrott likt man fick senast lagen möttes i Timrå för lite drygt tre månader sedan.
Örebro kommer till spel utan Philip Holm som skadades mot Brynäs och beräknas vara borta fyra till sex veckor. Det kommer givetvis bli ett avbräck då Holm varit enormt nyttig och bra säsongen igenom.
Seriens just nu hetaste spelare är utan tvekan Rodrigo Abols som svarat för 17 poäng de senaste tio matcherna. Det är ändå imponerande med tanke på den turbulens som varit runt Abols sedan han själv gick ut och bekräftade att han skulle spela i Rögle nästa säsong.
Kvällens övriga matcher är:
Oskarshamn- Luleå
Vid sidan av Örebro är Luleå det lag som Oskarshamn har svårast för i SHL sedan man tog klivet upp 20019. Luleå har 12-2 i vinster på Oskarshamn och dessutom har Luleå fem raka segrar mot smålänningarna.
Den enda gång som Oskarshamn vunnit på hemmaplan mot Luleå var för lite drygt tre år sedan. Det bör dock nämnas att Oskarshamn just nu är ett av seriens formstarkaste lag. Sedan återstarten på annandagen har smålänningarna vunnit fem av sju matcher och är med det tredje bäst i serien efter Färjestad och Växjö. Luleå däremot har endast vunnit två av sina sju matcher. Bara Malmö och HV71 har ett sämre facit.
Leksand- Skellefteå
Senast lagen mötte i Leksand stod Mantas Armalis och Linus Söderström för fenomenala målvaktsinsatser i en match som Carter Camper avgjorde sent med sitt 1-0 mål.
Skellefteås Tom Kühnhackl är seriens formstarkaste spelare med sju poäng på de senaste fem matcherna.
Leksand, som vann senast mot Malmö, hade dessförinnan tre raka förluster och måste börja rada upp några vinster för att inte riskera att missa slutspel medan Skellefteå jagar Växjö i toppen av tabellen.
Brynäs- Färjestad
Även om läget rent tabellmässigt är prekärt för Brynäs så lär förra veckans segrar stärkt gruppen och inbringat självförtroende. Anders Lindbäck svarade för sin bästa match sedan återkomsten till Brynäs och höll säsongens andra noll när man vann över Örebro i lördags. Brynäs har dock haft ofantligt svårt för Färjestad i synnerhet på hemmaplan vilket fem raka förluster vittnar om. Senast som Brynäs vann över Färjestad på hemmaplan var nästan på dagen för tre år sedan när man tog bonuspoängen efter straffar. Senast som Brynäs tog en trepoängare på hemmaplan mot just Färjestad så får vi gå tillbaka till den 26e december 2017.
En av Brynäs absolut bästa matcher för säsongen var dock segern borta mot Färjestad den 19e november när man vann med 3-2,
Färjestad saknar betydande spelare som Linus Johansson, Victor Ejdsell, Henrik Björklund och Per Åslund. Den sistnämnda är den spelaren i SHL, efter Tomi Kallio, som gjort nästa flest poäng (45) mot just Brynäs under 2000-talet.
Växjö- Malmö
Toppen mot botten har väl sällan varit mycket tydligare än så här.
Växjö leder serien, sex poäng före Skellefteå, på 73 poäng medan Malmö är jumbo på 31 poäng. Malmö har vunnit sex av 34 matcher under ordinarie tid och det finns såklart inget som talar för att skåningarna kommer att kunna undvika kvalspel. Malmö vann dock senast som lagen möttes i Växjö efter straffar.
Robert Rosén har gjort sju poäng på de senaste fem matcherna och är en av seriens formstarkaste spelare.
Rögle- Linköping
Efter segrar mot både Timrå och Oskarshamn förra veckan har Rögle klättrat upp ovanför det så viktiga kvartsfinalsträcket. Allt annat än en topp sex-placering vore givetvis ett misslyckande och ett rejält hack i skivan. Rögle siktar mot guld och det skulle jag vilja säga kommer vara mer eller mindre omöjligt att uppnå om man tvingas spela åttondelsfinaler.
Linköping har en helt annan stabilitet i år och min känsla kring dem är i grunden positiv. Dock har man varit aningen ojämna sett till sina prestationer och resultat.
Efter fyra raka säsonger utan slutspel finns det förhoppningar om att Linköping ska kunna greja en plats i åttondelsfinalen i år. Just nu är man dock bara två poäng före Brynäs som jagar på elfteplats men endast fem poäng efter kvällens motståndare Rögle på sjätteplatsen.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Tack för att ni tog er tid
Sanny