Sanny Lindströms blogg

Stundtals klasskillnad

Är det något som Juniorkronorna varit bra på under de senaste åren är det sättet man hittat vägar att vinna matcher på under gruppspelet. Mot USA i natt var det aldrig något snack. Det var stundtals klasskillnad mellan lagen.
Förlusten visade sig dock vara en seger i sig eftersom Sverige nu kommer ställas för Lettland i kvartsfinalen.

USA är bra. Riktigt bra.
Sättet som USA spelar på och med den fart och stundtals tekniska briljans man visar upp är rolig att se på. Jag vet inte längre vad som är den moderna hockeyn eftersom det som kanske var den moderna hockeyn har blivit omodernt för att någon annat typ av spel har blivit modernare.
Helt klart är dock att sättet som USA utbildar sina spelare på skapar förutsättningar för dem att spela ett spel med hög individuell skicklighet i form av teknik, passningar och fart.
Hur ska vi kunna hänga med och driva Juniorhockeyn framåt när vi uppenbart är så underlägsna deras tekniska förmåga?
Det har ju, tillsammans med ett kollektiv lagspel, varit våran styrka under många år.
Jag tror faktiskt det är dags att se över utbildningsdelen och uppenbart efter att ha sett USA och flera andra bra nationer de senaste åren är att vi inte längre är i framkant sett till skridskoåkning och fart.

Matchen då?
Jesper Wallstedt var mänsklig mellan stolparna och inte i närheten av att vara den supermålvakt som Juniorkronorna behöver för att vinna guld. Han var dock Sveriges bästa spelare men förväntningar är ändå att Wallstedt ska stå på huvudet och mer eller mindre vara omänskligt bra. Det är i alla fall det som krävas om det ska bli medalj vilket jag visserligen tror kommer bli svårt. Tuffa krav med andra ord.
USA’s fart och aggressiva spel vållade annars en del problem för de svenska backarna. De fick ingen tid att vara kreativa och den tid man haft med pucken mot Schweiz och Österrike var som bortblåst.
Det ska sägas att USA’s inviduella skicklighet är bra mycket högre av vad Sveriges är vilket var rätt tydligt. Spelare med offensiv spets och med förmåga att prestera och leverera i så pass hög fart är får få i den svenska truppen i synnerhet sedan man saknar de tre bästa spelarna i form av Lucas Raymond, William Eklund och Alexander Holtz.

När Juniorkronorna var i anfallszon hamnade man alltför ofta på utsidan och därifrån hade man svårt att ta sig in på mål. Där finns så mycket att jobba på och kanske än mer i egen zon eftersom man måste begränsa sina motståndare till ett eller absolut max två mål för att kunna vinna.
Nu blev det visserligen bara en uddamålsförlust vilket inte på något sätt speglade matchen.
Förlusten betyder dock att Juniorkronorna ställs mot Lettland medan USA får Tjeckien i en kvartsfinal. Allt detta förutsatt att Sverige vinner nattens match mot Tyskland. Allt annat än en seger vore givetvis ett gigantiskt fiasko. På samma sätt som en förlust mot Lettland i en kvartsfinal vore ett stort misslyckande.
Med andra ord.
Det är en gräddfilen in till semifinalerna och finrummet där medaljerna delas ut.
Där kommer med största sannolikhet USA, Kanada och Finland göra Juniorkronorna sällskap.
Om Sverige ska ha tillstymmelse till chans måste man höjda sitt spel avsevärt. För låt oss inte luras av resultatet. Det var stundtals klasskillnad mellan Sverige och USA.
Positivt är dock att Juniorkronorna får möjlighet till att spela ihop sitt lag ytterligare två matcher och att Tomas Monten kan fortsätta att slipa på detaljer, trimma defensiven och få sina spelare att tuffa till sig en smula.
Det kommer behövas när det vankas semifinal, en plats man ironiskt nog mer eller mindre säkrade efter nattens förlust.

Photo: Joel Marklund / BILDBYRÅN

Tack för att ni tog er tid

Sanny