Sanny Lindströms blogg

Mental härdsmälta

Att Tre Kronor åker ut i kvartsfinalen är givetvis ett misslyckande.
Ett fiasko?
På förhand skulle jag absolut inte sagt det men sett till hur matchen utvecklades så lutar jag nog mer åt det.
Att tappa en 3-0 ledning inför den tredje perioden till en förlust efter övertid är inget annat än ett debacle.
Svensk hockey och i synnerhet Johan Garpenlöv hade ändå behövt- och mått väldigt bra av en seger idag.

Kanada kom föga överraskande ut och försökte sätta en rejäl press i sin forechecking direkt i matchinledningen. De svenska backarna var lugna i spelet med puck och forwards var aktiva och tog intiativ. Redan i matchinledningen fick Joel Kellman ett öppet läge efter knappt en minut. Jag förstår varför Kanada ville komma ut på det sättet eftersom man är enormt svaga i det defensiva spelet i egen zon. Några av backarna var så stabbiga att jag undrar hur de ens kan spela i världens bästa liga. Det var bland annat det som låg bakom Carl Klingbergs viktiga 1-0 mål redan efter 1 minut och 27 sekunder.
När sedan William Nylander kunde göra 2-0 efter en kontring redan innan halva den första perioden var spelad kunde Tre Kronor helt och hållet ta kontrollen av matchbilden. I den första perioden. Lucas Wallmark hade drömläge att göra 3-0 strax därefter och helt ärligt så var Kanada riktigt bleka.
Om det därefter handlar om avsaknad av rutin från de svenska spelarna och ledarna eller om det vara Kanada som lyfte sig låter jag vara osagt. Förmodligen en kombination av de båda.
Kanada flög fram i den andra- och tredje perioden och den enda anledningen till att Sverige ledde med 3-0 efter två perioder var Linus Ullmarks vassa spel.

Kanada är så uppsluppna över sin egen storhet att man bara pumpar på och har en enorm tilltro till sin egen förmåga. Det är deras största styrka och har så alltid varit.
Det i kombination med en ängslan från Tre Kronor skapade en form av kollektiv rädsla och en mental härdsmälta att man plötsligt hade allt att förlora. Jag har själv varit i den situationen i matcher av långt mycket mindre dignitet och kan därför sätta mig in i känslan som infann sig hos spelarna.

Det går att prata om- och använda små marginaler som en ursäkt. Jag gillar det inte och tycker det är en alltför enkel förklaring till utgången av en match. Det går att hitta en utvisning hit och en utvisning dit eller nån studspuck här och en avslagen klubba där.
Sverige tappade matchen för att man blev passiva och inte lyckades skapa något som helst tryck på Kanadas rätt svaga backar.

Jag har säkerligen uppfattats som aningen hård mot förbundskaptenen Johan Garpenlöv i synnerhet efter fjolårets kolossala fiasko. Med det sagt så hade jag ändå unnat honom en framgång under sin sista turnering med Tre Kronor.
Jag tycker att Garpenlöv tillsammans med landslagsledningen gjort det bra både sett till OS och årets VM- turnering trots att medaljerna uteblivit.
För att bedöma ett lags prestation under en VM-turnering måste man se till dess förutsättningar och hur laget presterat under hela mästerskapet. I fjol var det rakt igenom ett praktfiasko. I år finns det inte mycket att anmärka på under gruppspelet men förlust redan i kvartsfinalen motsvarar givetvis inte förväntningarna som man ska ha på ett svensk landslag i hockey.
Samtidigt var det på förhand jämnt mellan Kanada och Sverige och det var väl på sätt och vis Kanadas förhållandevis svaga gruppspel som gjorde att Tre Kronor fick tuffast tänkbara motstånd redan i kvartsfinalen.

Inför turneringen fanns det de som dömde ut det här laget. Spelare som Oscar Lang, Nils Åman, Rasmus Asplund, Anton Bengtsson, Jacob Peterson, Anton Lindholm och Joel Kellman för att nämna några har alla visat upp ett spel som vi kanske inte trodde de hade på förhand. Det är såklart glädjande och visar på att svensk hockey har en stor bredd. Samtidigt visar resultaten i de senaste turneringarna också hur beroende vi är av att flera av de bästa spelarna väljer att tacka ja.
Efter det att Per Mårts lämnade Tre Kronor 2016 gjordes en grundlig analys varför så många valde att tacka nej.
Ett likande arbete måste man sjösätta igen för att se om det är något som går att göra annorlunda.

I och med dagens förlust har Tre Kronor har inte spelat om medaljerna i VM sedan 2018.
Sug på den.
Det är inget annat än ett gigantiskt fiasko såklart.
Sverige var inför VM-turneringen rankade som femma i världen.
Nu trillar vi ner igen mot den sjundeplats vi hade efter VM i fjol.
Det är ändå oroväckande.

Photo: Maxim Thoré / BILDBYRÅN

Tack för att ni tog er tid

Sanny