Sanny Lindströms blogg

Jag förstår det faktiskt inte

Timrå fortsätter att övertyga och har nu skaffat sig ett överläge med 3-0 i matcher mot ett skärrat Djurgården.
Aldrig tidigare har ett svenskt lag lyckats med bedriften att vända ett sådant underläge i en matchserie.
Just nu talar ingenting för att Djurgården ska bli det första laget.

När Timrå gjorde 4-1 genom skarpskytten Ty Rattie kändes Djurgården återigen som ett slaget lag. För första gången i den här matchserien fick jag, helt från ingenstans, se ett Djurgården som släppte loss och spelade som om de inte längre hade något att förlora.
Stockholmarna släppte på allt vad handbroms, passivitet och rädsla heter och tryckte på rätt bra för att till och med kunna kvittera. William Eklund, Djurgårdens i särklass bästa spelare, hade en puck som låg på mållinjen och snurrade för en kvittering till 4-4. Om den pucken haft lite mer fart och sträckt sig två centimer till och över mållinjen hade det mycket väl kunnat vända den här serien.
Men, om vi ska vara helt ärliga, hade det varit rätt direkt oförtjänt.
Ett lag som spelar med en sådan dålig struktur, svag defensiv och naivt uppträdande med pucken förtjänar inte att vinna. Punkt slut.
I synnerhet inte mot ett lag som under tre matcher gjort precis det motsatta.
Timrå spelar med kontroll både med och utan puck. Det finns en tydlighet i defensiven, uppspelen och presspelet. Hela laget och gruppen har höjt sig ett par tre klasser mot hur det sett ut under stora delar av säsongen och tycks att funnit sin trygghet i en stabil och kompakt defensiv. Det har skapat mer utrymme för snabba spelvändningar och individuell kreativitet eftersom spelarna jobbar närmare varandra och varje enskilt misstag inte längre blir så blottat och kostsamt.

Det jag imponeras allra mest med i Timrå just nu är hur mer eller mindre alla spelare är uppe och gör personbästa.
För mig handlar det mycket om att alla vet om sina roller och vet vad som förväntas av dem och också underkastar sig spelsättet och det hårda jobbet. Har man satt den strukturen är det enklare att gå in och korrigera fel och också att följa en matchplan.
Efter tre matcher så undrar jag fortsatt hur Djurgårdens matchplan ser ut. I samtliga matcher har man haft samma problem när backarna blivit satta under press men likväl fortsätter man att spela sig fast. Det är sävligt, långsamt och i total avsaknad av timing vilket blir extra tydligt i samband med de kontrollerade uppspelen. Den typen av spel är för mig det mest elementära att hantera och kunna bygga ett kreativt spel kring.
De gånger som Djurgården haft pucken under kontroll bakom eget mål och Timrå varit samlade i ett styrspel så har man fått problem. Det har på ren svenska varit för jävla svagt.
Jag fattar givetvis att spelarna är under press och att det kan vara vanskligt att hantera men då måste man vara ännu tydligare i sin struktur kring tex uppspel.
Nu är det mer som om en spelare tar ett beslut utan att de andra fyra har en susning vad man ska göra.
Det förvånar mig något enormt och detta har också gett Timrå så mycket energi och självförtroende att det indirekt varit matchavgörande.
Ska Djurgården ha tillstymmelse till chans att till och börja med ens vinna en match måste de genast ha en tydligare plan och struktur hur man ska hantera spelet med puck bakifrån.
Är man under press. Skicka den förbannade pucken längs sargen och jobba ut den.
Har man tid bakom mål se till att alla spelare kommer ner djupt och därifrån spela sig igenom Timrås styrspel.

Timrå är en endast en seger från att spela i SHL nästa säsong. Timrå är endast en seger ifrån att återigen kunna flytta fram sina positioner och etablera sig som ett stabilt SHL-lag.
För Djurgårdens del har de senaste årens negativa spiral och skeva självbild (målsättningen inför säsongen var topp sex) till slut kommit ikapp.
Det ska till ett smärre mirakel om Djurgården ska lyckas med det inget annat svenskt lag tidigare gjort och vända ett 3-0 underläge i matcher till seger.
Just nu talar ingenting för att Djurgården ska bli det första laget.
Men kanske är det just där som man kan släppa delar av stressen för att hitta en känsla att man inte längre har något att förlora.
Det kommer dock krävs en prestation utöver det vanliga för att ens vinna en match eftersom Timrå just nu spelar sin bästa hockey för säsongen.

Matchens tre bästa spelare:

Robin Hanzl Timrå
Fortsätter att övertyga och spelar just nu sin bästa hockey för säsongen. Oavsett om det är defensiva- eller offensiva situationer så levererar Hanzl på en nivå som är bra mycket högre än alla andra.

Per Svensson Timrå
Vilken gigant. Så lugn i spelet med puck och så dominant i det fysiska spelet. Svensson är en klippa som är ovärderlig för Timrå. Tillsammans med med Filip Westerlund utgör duon ett backpar som spelar riktigt, riktigt bra.

Jacob Johansson Timrå
Inför matchserien så målade i alla fall jag upp både Mantas Armalis och Alexander Salak som bättre målvakter än Jacob Johansson. Efter tre matcher kan jag konstatera att den iakttagelsen var fel. Johansson är lugnet själv och spelar, som så många andra Timrå-spelare, sin bästa hockey för säsongen.

Djurgården är nere för räkning efter att Timrå återigen svarat för en riktigt bra match. Nu krävs det att Djurgården vinner fyra raka matcher något ingen annat lag tidigare lyckats göra.  Foto: Simon Hastegård / BILDBYRÅN /

Tack för att ni tog er tid

Sanny