Sanny Lindströms blogg

Vi ska visa den där j…..

Djurgårdens nya tränarduo Nichlas Falk och Mikael Aaro kommer få tuffast tänkbara start på sitt uppdrag när de kommande fem matcherna, innan landslagsuppehållet, möter idel topplag.
Behovet av segrar och poäng är givetvis stort men här och nu är måsta man, trots det, fokusera på själva prestationen och bygga självförtroende från det.

En sak är dock säker. Det sista som Barry Smith gjorde vara att utmana laget och dess ledande spelare. Om inte det var tändvätska nog så vet jag inte vad som ska kunna vara det. 

Efter en turbulent vecka är Djurgården åter i spel när man reser till Göteborg för att möta topplaget Frölunda. När Barry Smith ”lämnade i samförstånd” skickade han en sista känga som jag tar för givet skapat lite irritation och en känsla att ”vi ska visa den där j…..”.
I måndags stod så Barry Smith där. Efter den tveksamma starten så var väl inte frågan om Smith skulle lämna utan mer om när det skulle ske. Smith stod där rakryggad, med pondus och berömde allt och alla. Vilken ära han haft att få varit en del av Djurgårdens fina och framgångsrika historia. Ordvalen var väl förberedda och googlar man ”Class act” så lär en bild på Smith snabbt dyka upp. Han tackade klubben, organisationen, personalen kring laget, supportarna och de assisterande tränarna som alla varit förstklassiga. Han duckade inte sitt eget ansvar och det var rakt igenom ett professionellt intryck som han gav.
Det var en dock en sak som var rätt uppenbar och som jag hajade till kring.
”They players have to be accountable”
Jag lyssnade än mer noggrant.
”When you dress to play you play and you play att the highst level possible”

Något som jag tycker blivit mer och mer uppenbart är hur Smith inte känt att han haft gruppen med sig och jag kan inte heller tolka det på något annat sätt än Barry Smith varit missnöjd med sina föredetta spelare:
– Genom att jag kliver av som tränare så hoppas jag att en positiv förändring sker och att spelarna i laget nu kommer tillsammans och tar ett större ansvar i sina prestationer.

Barry pratade vidare om att det inte vuxit fram några ledare i laget och saknaden av Jacob Josefson var enorm för den person han var både på- och utanför isen. Det är inget annat än en regelrätt punkspark på spelare som Marcus Sörensen, Linus Videll, Tom Nilsson, Paul Carry, Rhett Rakhshani, Linus Arnesson, Sebastian Strandberg, Niclas Bergfors och Marcus Högström för att nämna några.
Jag vet inte om det var ett sista försök att väcka spelarna i fråga eller om det bara var en besvikelse mot spelartruppen. Om jag varit spelare hade jag inte på något sätt varit förnärmad men tydligt förstått det budskap som Barry försökte skicka.
Jag hade istället varit förbannad och full av revanschlusta för att visa honom att karaktären finns i laget och hos mig som spelare. För attityden kommer granskas mer än någonsin nu.
Jag säger inte att Barry hade fel och klandrar inte honom för hans budskap. Jag förväntar mig dock en reaktion från ovan nämnda spelare som jag tar för givet går in med en inställning till kvällens tuffa match mot Frölunda med en självklarhet att man är beredda att göra vad som helst för att vinna. Jag kan inte minnas en tränare som lämnat sin klubb agerat så rakryggat och professionellt som Barry Smith gjorde men också med ett subtil och tydligt budskap riktat mot spelarna.

Såklart att det funnits ett ömsesidigt missnöje med varandra men att Barry var besviken på sina spelare gick inte att ta miste på.
”Ibland ser spelarna inte spelet så som du ser det. Ibland så ser dom inte sitt ansvar i att vara en lagkamrat och vad som krävs för at vara framgångsrik. I denna ligan är spelarna så bra och det är så hård konkurrens att du måste vara hundra procent, du kan inte gå ut 50/50 och tro att du ska vinna matchen”.

Det är inte ovanligt att det blir en form av reaktion direkt i samband med att man gjort en förändring på tränarsidan. Fokuset riktas per automatik mot spelarna som känner sig manade och ta ett större ansvar. Jag vet själv att det finns en känsla av skyldighet oavsett om man gillar tränaren som lämnat eller ej.
Därför är Djurgårdens match ikväll intressant ur så många aspekter mer än själva behovet att ta poäng för att inte bli för fast förankrade i den absoluta botten av tabellen.

Rent speltekniskt ser jag tre tydliga detaljer i spelet som man måste förbättras och bygga vidare på för att börja vinna matcher.

Spelet framför eget mål:
Djurgården släpper till nästa flest skott emot sig per match och näst flest skott från skottsektorn. Det är givetvis ett tecken på att försvarsspelet i stort varit för passivt i egen zon. Det har inte infunnit sig ett självförtroende som gjort att man vågat kliva ut med en tydlighet och få stopp i spelet. Det har i sin tur gjort att man varit väldigt frikostiga med att ge motståndarna utrymme framför sitt eget mål och där släppt in många enkla mål. Försvarsspelet är den enskilt viktigaste detaljen som måste förbättrats.

Vända spelet snabbare:
När Djurgården vinner pucken i mittzon så måste man vända spelet snabbare. Första passen måste ske framåt istället för åt sidan för att på så sätt driva upp tempot och hålla spelet enkelt. Det skapar en tydlighet där forwards vet exakt vad man ska göra och vilka åkvägar man ska ta för att ha farten med sig i anfallen. Det kommer dock ske på bekostnad av kreativa lösningar och indirekt puckkontroll men här och nu kan det ge den energi man behöver.

Komma upp högre i banan/Vara kompakta:
Jag upplever att Djurgården varit väldigt lätta att spela sig förbi. Med en passning har motståndarna enkelt kunnat slå både två och ibland tre spelare. Det ska därför bli intressant att se hur man taktiskt väljer att formera sig för att få ut det bästa av laget. Nichlas Falk har tidigare praktiserat styrspel på ett skickligt sätt eftersom det är något han själv i mångt och mycket är fostrad i. Den typen av spel hanterar han bra och kan vara tydlig kring. För mig är dock Djurgården som allra bäst när man ligger lite mer på rulle och sätter hög press på sina motståndare som inte får lika mycket tid att sköta sina upp- och urspel från egen zon.
Oavsett spelsätt så måste man se till att man inte blir bortspelade så enkelt.

Marcus Sörensen och Linus Arnesson är två spelare som har rutin och ska vara ledande spelare både på och utanför isen. Efter tidigare tränaren Barry Smiths sågning av det egna laget är det upp till bevis.Foto: Johanna Lundberg / BILDBYRÅN

Tack för att ni tog er tid

Sanny