Sanny Lindströms blogg

Finns fog för att känna oro

Efter endast fyra matcher är det för tidigt att dra några förhastade slutsatser men det är ändå tillräckligt med tid för att kunna se tendenser i spelet och avsaknader av tydliga strukturer. Därför finns det fog för att känna en stor portion oro för Djurgården och var man just nu befinner sig.

Poängmässigt är fem poäng på fyra matcher inte på något sätt en dålig start sett till mina förväntningarna på laget inför säsongen. Tvärtom. Det är fullt godkänt. Men strukturen, spelidén, intensiteten och den individuella intiativförmågan är alla viktiga element i hockeyn som är totalt obefintliga i Djurgårdens spel just nu. Man sätter press i lägen när man borde vara samlade, man blir stillastående och många tittar puck. Det är på tok för enkelt att spela sig förbi Djurgårdens presspel och styrspel och därför hamnar man i numerära underlägen emot sig rätt frekvent.
Faktum är att de två senaste matcherna, mot Brynäs och Malmö, är bland de sämre jag sett stockholmarna prestera på länge. I synnerhet matchen mot Malmö igår. Det var enkom Mantas Armalis förtjänst att siffrorna inte sprang iväg och att det ens blev tight i slutskedet av matchen berodde på att Djurgården fick lite energi efter Daniel Marmenlind släppt något billigt mål mer än att stockholmarna var bra.

Barry Smith har pratat om att Djurgården ska spela ett mer strikt spel i år och med omsorg välja i vilka lägen man ska sätta press. Också hur han vill utveckla spelarna att läsa av spelet och att man ska få dem att tänka mer på isen. Det ska inte handla om fart, fart, fart som han själv uttryckte det.
Spelet utan puck är väldigt ostrukturerat, osynkat och utspritt och när man väl vinner pucken är det för långt mellan lagdelarna och det är därför svårt att få spelarna att gå på instinkt, vara delaktiga och hitta kreativa lösningar.
Presspelet är en blandning av återhållsamhet och skridskoåkning i ren frustration. Så många gånger som Djurgården gått bort sig de senaste två matcherna har garanterat skapat en frustration och tvivel hos spelarna.
Det är som om spelarna åker runt och tänker för mycket vilket sällan är framgångsrikt. Jag vill inte på något sätt få hockeyspelare att verka dumma men av erfarenhet vet jag att en spelare som tänker på isen automatiskt blir en sämre hockeyspelare. Missförstå mig rätt. Klart att man ska tänka men ju mer som sitter i ryggmärgen desto större chans är det att spelet sker på instinkt och känsla.

Djurgården har, med värvningarna av Marcus Sörensen och Peter Holland (när han ansluter), inget dåligt lag utan det finns möjlighet att ha en rätt framfusig och bra offensiv framöver. Men. Oavsett individuell skicklighet så måste det finnas ett spelsätt att luta sig mot.
Jag säger inte att allt varit felfritt under Robert Ohlssons tidigare styre men det fanns det i alla fall en tydlig strategi och spelidé som spelarna förstod och många faktiskt växte i.
Fortsätter Djurgården med ett liknande spel som under inledningen av säsongen kommer spelarmaterialet ha mindre betydelse även om skickliga spelare givetvis kan vinna enstaka matcher åt laget. Som SHL ser ut idag så krävs det så mycket mer än individuell skicklighet för att bli framgångsrik över tid och utan en tydlig spelidé som grund att stå på så kommer det att bli en tuff säsong.
Det är AO i dagens SHL. Tro inget annat.

Foto: Petter Arvidson / BILDBYRÅN

Nya tränaren Barry Smith är den som är ytterst ansvarig för att sätta ett spelsystem som spelarna tror på och framför allt förstår. Jag tvivlar inte på att Smith är en skicklig istränare och duktig på den individuella utvecklingen och också uppskattad av spelarna. Men jag har här och nu anledning att känna tvivel om han har verktygen att sätta ett spelsystem och identitet på Djurgården.
Det är fortfarande tidigt på säsongen och inte lönt att dra alltför stora växlar. Men helt klart är att Djurgården famlar efter ett nytt spelsätt som man snabbt måste hitta för att kunna bli ett mer slagkraftigt lag. För det spel som man inlett serien med kommer inte att fungera för att bli framgångsrikt sett över en hel säsong i synnerhet när den interna målsättningen är att vara ett av seriens sex bästa lag. Med den målsättningen är kravställningen i vardagen hög och därför är de senaste två matcherna, sett till själva prestationen, under all kritik.

Djurgården har en vecka på sig att slipa på sitt spel och sätta en tydligare struktur och en förståelse för hur man vill spela innan Leksand står för motståndet inför ett fullsatt Hovet.
Det är första gången på 18 månader som publiken är välkomna tillbaka. Det kommer betyda enormt mycket framför allt för Djurgården som med publiken i ryggen kan spela på mer inspiration vilket per automatik skapar en större delaktighet och initiativförmåga.
Kanske att Djurgården kan komma ut och ta tag i matcherna på samma sätt som man avslutat de två senaste matcherna. Då är det som om man släppt alla negativa tankar och gått ut och kört och inte funderat så mycket.

Tack för att ni tog er tid

Sanny